3 dlagsenalig pligt och rätt företagit sig att lösa. Fö
fullgörandett häraf hade utskottet efter min öfverty
gelse bordt framställa en genomförd utveckling, et
upprepande i korthet eller sammandrag af statsrådet
verksamhet under den tid som varit föremål för ut
skottets granskning af statsrådets protokoller. En
.dast på detta sätt anser jag rikets ständer eller någo
af riksstånden kunna komma i tillfälle att bilda sig
nägot gruntadt och opartiskt omdöme, huruvida riket;
väl kräfveratt hos konungen anmäla en önskan at
han ville uur statsrädet och ifrån embetet skilja der
eller dem, not hvilka anmärkning blifvit gjord. I
-saknad af mm sädan allmän öfversigt om statsrådets
verksamhet på det hela, som nyss blifvit antydd, och
antagande likväl, att hvad utskottet tillkännagifvit
uti de särskilda punkterna, ehuru ofullständigt, skall
motsvara em sädan öfversigt, finner jag mitt omdöme
grundlagsenlligt vara inskränkt inom detta tränga ut-
me. Effter denna äsigt gär jag nu att yttra mig.
eträffande säledes först dispositionen uppå anslaget
för fångars värd och underhäll till inredande af ett
straffängelse: inom Warbergs f. d. fästning, så finner
jag, med käinnedom och hägkomst deraf, att de sär-
skilda statsaänslag rikets ständer först vid 1840 och
1841 ärens riksdag började och sedermera fortsatt,
bestämdt afsett förberedelser till införande af ett nytt
straffsystem gefom anskaffande af derefter afpassade
nya fängelsebyggnader och ransakningshäkten, det
kunna vara tvifvel underkastadt, om icke, i fall af
desse anslagg kostnaderna till utvidgning af redan va-
rande äldre straft-fångelset i Warberg anvisats, åsig-
-terna kunnaat blifva delade derom, huruvida icke just
ett sådant 1 förfaringssätt i sin ordning bordt fram-
kalla anlednning till klander. Ett faktum är det emel-
lortid, att öbkadt utrymme för straff-fångar var af oaf-
visligt behoff päkalladt och att någon utomordentlig
-åtgärd säleddes fordrades för fångars värd — ett af
-.de föremål s som afses med de medel hvaraf ifråga-
satta kostnaader blifvit bestridde, och att förändringar
och förbättriingar af redan befintliga äldre straftanstal-
ter städse tiillförene i andra delar oöfverklagadt be-
sörjts af sädlane medel, de enda som voro att till-
gripa.
- Att förhandlingar förevarit angäende indrifvandet
af böter, ådömde norske undersätare af svensk dom-
stol, inhemtas af kongl. brefvet till kammarkollegium
den 10 Aug. 1825, som föreskrifver att dermed skulle
tillsvidare förfaras i öfverensstämmelse med hvad före
Sveriges förening med Norge, enligt då gällande för-
fattningar, blifvit uti ifrågasatte fall iakttaget. Den li
mindre benägenhet som ä norska sidan i allmänhet)
synts röja sig, då gemensam lagstiftning exempelvis :
i fråga om tullbestämmelser blifvit försökt, borde f
förklara svärigheterna att tillvägabringa den i andra
punkten vidrörde reciprocitet i fråga om böters utkräf- f
vande, kanske lika önskvärd med en annan grann- li
stat i söder. t
Vid behandlingen af allmänna besvärs- och ekono-
miutskottets betänkande JM 57, rörande ifrågasatt för-
ändring af lbeväringsförfattningarne, har jag erkäntl
tillvaron af cen missbelåtenhet dermed i flera delar; 1
men tillika s sökt ädagalägga att den härleder sig huf-le
-vudsakligen 1 från de beslut rikets ständer sjelfve ge-
mensamt meed konungen vidtagit och hvilka äro pro-lt
mulgerade ggenom kongl. kungörelsen den 13 Febr. :
1849. Tillärmpningen deraf är det som nu framkal-s
lat anmärknningarne uti 3:dje punkten. De af mig!
i öfvannämnade mätto förutsatte följderna hafva såle-lr
des icke uteblifvit. Föreskriften att beväringsman- c
skapet skulle fördelas på de särskilda vapnen ochlg
trupperne, påkallade ätminstone i vissa fall ovilkorligt n
behof att manskapet mäst förskickas utom länet tillb
hvarje särskild kärs vapenöfningsplats, såsom exem-
lvis från Malmöhus län till Christianstads län, hvar-st
inom artilleriet i den orten är förlagdt. EmellertidZ
har konstitutionsutskottet upplyst, att genom en sed- li
nare generalorder af den 15 Februari detta år betyd- ta
liga ändringar till fördel för beväringsmanskapet blif-m
vit anbefallte, så att hvad härutinnan kunnat ätgöraste
redan är iakttaget. ri
Anmärkningen uti fjerde punkten angående beräk- ic
ningen af tiden för det öfverstelöjtnanten Åkerstein P
ädömda suspensionsstraff synes äga skälig anledning; si
men torde lämpligare hafva bordt hänföras till be-st
behandling efter 106 regeringsformen, hvarigenom gc
ätminstone både utredning och försvar kunnat komma A
under en noggrannare pröfning än på den nu valda fa
vägen kan vinnas. 1
Hvad äter angär femte anmärkningspunkten omM
upplåtande af boställen ät departementscheferne, så Ö
måste väl å ena sidan medgifvas, att inom riketsfö
ständer uti deras äberopade skrifvelse den 5 Augusti
1840 i anledning af väckt fråga, huruvida de till-re
komne nya dlepartementscheferne borde i likhet med fö
wad för utriikes stasministrarne redan ägde rum, med si
oställen försses, anhällits, att efter anbefalld och verk-vi
tälld underssökning af de omständigheter, som förm
edömande af 2:ne uti ifrågavarande afseende upp-m
sifna förslagss företräde framför hvarandra och sättet je:
ör Yeras utförande kunde inverka, Kongl. Maj:t täck- vit
es till rikets ständer vid nästföljande riksdag öfver- lär
emna nädig proposition i ämnet, på det rikets stän-na.
ler mätte komma i tillfälle att frågan i närmare öf-int
ervägande tga, anledning icke saknats att till dess tet
ädant skett ippskjuta ver ställigheten, men ä andra bö?
idan ej hellr alldeles förbises beskaffenheten af de dig
örslag som förekommit, att förse cheferna för de ocl
ärskilda statsdepartementerna med boställen, eller
ilunda att antingen anvisa dem i samma hus, der jler:
vardera departementets expeditioner blefve inrymda, I till
ler ock att samtlige expeditionerne sammanfördes gul
en lokal utan sammanhang med bostället. Vidarebe
jr tagas i bietraktande hurusom på sätt Kongl. Maj:ts jhor
idiga propossition vid denna riksdags början om stats-oft:
rkets tillstånd och behof omförmäler, genom mynt-osk
rkets förflyttning, i följd af sista riksdags beslut, lsig
I Kungsholmen, det förra mynthuset blifvit upplä-ldoti
t till embetsslokaler för alla statsdepartementernas stjä
peditioner, och genom särskildt tillgörande den kro- F
un tillhöriga så kallade gjuthustomten till kronan tern
ergått, Kongl. Maj:t kommit i tilifälle att ät 3:nevis
de fyra departementschefer, som af boställen voro förh
saknad, till: vidare anvisa ledigblifna, för detta be-lism
of tjenliga ligenheter, hvaraf töljer, att rikets stän-lster
er, som uta tvifvel inse fördelen deraf, att allaSan
atsdeparteminternas expeditioner blifvit på ett ställe på I
rymde, deremot icke skulle godkänna de blott tills P
dare vidtagne anstalterne eller boställens anvisandekan
visse af departementscheferne, icke säsom konsti-na,
ionsutskottest uppgifvit uti kronans för andra ända-blir
l afsedde wtan tvärtom sädane ledigblifne lägen- häk
ter, hvilka annars mäst stå lediga, rikets ständer bitit
oförhindrade att vid slutliga besvarandet af nyss
eropade nädiga proposition sådant tillkännagifva och läns
dring begära. ning
Som mig firefaller, kan föremålet för sjette an-ltenn
irkningspunten, om ett fälttygmästaren Thestrup silfy
lagdt arfvoe frän besparingarne å anslaget för ar- och
leriet, icke zara ämne för nuvarande rikets stän-latt
rs pröfning dä det egentligen afhandlar en rege- eller
gsätgärd vdtagen redan den 5 Mars 1846. utler
Sedan jag sälunda efter min ringa förmäga bedömt ansv
ad af konstitutionsutskottet blifyit statsrädets herrar
amöter gemensamt eller nägra af dem särskildt
last fördt och då jag i vägskälen deremot lägger L Z
sa samme höga embetsmäns förtjenst deraf, att
va varit de första, må de ej blifva de ende, som L
tt mod icke allenast att tillstyrka sin konung att
mlägga för rikets ständer, utan äfven att i den
n de dertill varit i tillfälle, offentligt försvarat det satta
ipt ingripande, all sjelfskrifvenhet och ständsskill- vid
I upphäfvande, valrätten betydligt utsträckande för- back
till nationalrevresentat:anene Amhildnins com
porte
som