3 dlagsenalig pligt och rätt företagit sig att lösa. Fö fullgörandett häraf hade utskottet efter min öfverty gelse bordt framställa en genomförd utveckling, et upprepande i korthet eller sammandrag af statsrådet verksamhet under den tid som varit föremål för ut skottets granskning af statsrådets protokoller. En .dast på detta sätt anser jag rikets ständer eller någo af riksstånden kunna komma i tillfälle att bilda sig nägot gruntadt och opartiskt omdöme, huruvida riket; väl kräfveratt hos konungen anmäla en önskan at han ville uur statsrädet och ifrån embetet skilja der eller dem, not hvilka anmärkning blifvit gjord. I -saknad af mm sädan allmän öfversigt om statsrådets verksamhet på det hela, som nyss blifvit antydd, och antagande likväl, att hvad utskottet tillkännagifvit uti de särskilda punkterna, ehuru ofullständigt, skall motsvara em sädan öfversigt, finner jag mitt omdöme grundlagsenlligt vara inskränkt inom detta tränga utme. Effter denna äsigt gär jag nu att yttra mig. eträffande säledes först dispositionen uppå anslaget för fångars värd och underhäll till inredande af ett straffängelse: inom Warbergs f. d. fästning, så finner jag, med käinnedom och hägkomst deraf, att de särskilda statsaänslag rikets ständer först vid 1840 och 1841 ärens riksdag började och sedermera fortsatt, bestämdt afsett förberedelser till införande af ett nytt straffsystem gefom anskaffande af derefter afpassade nya fängelsebyggnader och ransakningshäkten, det kunna vara tvifvel underkastadt, om icke, i fall af desse anslagg kostnaderna till utvidgning af redan varande äldre straft-fångelset i Warberg anvisats, åsig-terna kunnaat blifva delade derom, huruvida icke just ett sådant 1 förfaringssätt i sin ordning bordt framkalla anlednning till klander. Ett faktum är det emellortid, att öbkadt utrymme för straff-fångar var af oafvisligt behoff päkalladt och att någon utomordentlig -åtgärd säleddes fordrades för fångars värd — ett af -.de föremål s som afses med de medel hvaraf ifrågasatta kostnaader blifvit bestridde, och att förändringar och förbättriingar af redan befintliga äldre straftanstalter städse tiillförene i andra delar oöfverklagadt besörjts af sädlane medel, de enda som voro att tillgripa. Att förhandlingar förevarit angäende indrifvandet af böter, ådömde norske undersätare af svensk domstol, inhemtas af kongl. brefvet till kammarkollegium den 10 Aug. 1825, som föreskrifver att dermed skulle tillsvidare förfaras i öfverensstämmelse med hvad före Sveriges förening med Norge, enligt då gällande författningar, blifvit uti ifrågasatte fall iakttaget. Den li mindre benägenhet som ä norska sidan i allmänhet) synts röja sig, då gemensam lagstiftning exempelvis : i fråga om tullbestämmelser blifvit försökt, borde f förklara svärigheterna att tillvägabringa den i andra punkten vidrörde reciprocitet i fråga om böters utkräff vande, kanske lika önskvärd med en annan grannli stat i söder. t Vid behandlingen af allmänna besvärsoch ekonomiutskottets betänkande JM 57, rörande ifrågasatt förändring af lbeväringsförfattningarne, har jag erkäntl tillvaron af cen missbelåtenhet dermed i flera delar; 1 men tillika s sökt ädagalägga att den härleder sig huf-le -vudsakligen 1 från de beslut rikets ständer sjelfve gemensamt meed konungen vidtagit och hvilka äro pro-lt mulgerade ggenom kongl. kungörelsen den 13 Febr. : 1849. Tillärmpningen deraf är det som nu framkal-s lat anmärknningarne uti 3:dje punkten. De af mig! i öfvannämnade mätto förutsatte följderna hafva såle-lr des icke uteblifvit. Föreskriften att beväringsmanc skapet skulle fördelas på de särskilda vapnen ochlg trupperne, påkallade ätminstone i vissa fall ovilkorligt n behof att manskapet mäst förskickas utom länet tillb hvarje särskild kärs vapenöfningsplats, såsom exemlvis från Malmöhus län till Christianstads län, hvar-st inom artilleriet i den orten är förlagdt. EmellertidZ har konstitutionsutskottet upplyst, att genom en sedli nare generalorder af den 15 Februari detta år betydta liga ändringar till fördel för beväringsmanskapet blif-m vit anbefallte, så att hvad härutinnan kunnat ätgöraste redan är iakttaget. ri Anmärkningen uti fjerde punkten angående beräkic ningen af tiden för det öfverstelöjtnanten Åkerstein P ädömda suspensionsstraff synes äga skälig anledning; si men torde lämpligare hafva bordt hänföras till be-st behandling efter 106 regeringsformen, hvarigenom gc ätminstone både utredning och försvar kunnat komma A under en noggrannare pröfning än på den nu valda fa vägen kan vinnas. 1 Hvad äter angär femte anmärkningspunkten omM upplåtande af boställen ät departementscheferne, så Ö måste väl å ena sidan medgifvas, att inom riketsfö ständer uti deras äberopade skrifvelse den 5 Augusti 1840 i anledning af väckt fråga, huruvida de till-re komne nya dlepartementscheferne borde i likhet med fö wad för utriikes stasministrarne redan ägde rum, med si oställen försses, anhällits, att efter anbefalld och verk-vi tälld underssökning af de omständigheter, som förm edömande af 2:ne uti ifrågavarande afseende upp-m sifna förslagss företräde framför hvarandra och sättet je: ör Yeras utförande kunde inverka, Kongl. Maj:t täckvit es till rikets ständer vid nästföljande riksdag öfverlär emna nädig proposition i ämnet, på det rikets stän-na. ler mätte komma i tillfälle att frågan i närmare öf-int ervägande tga, anledning icke saknats att till dess tet ädant skett ippskjuta ver ställigheten, men ä andra bö? idan ej hellr alldeles förbises beskaffenheten af de dig örslag som förekommit, att förse cheferna för de ocl ärskilda statsdepartementerna med boställen, eller ilunda att antingen anvisa dem i samma hus, der jler: vardera departementets expeditioner blefve inrymda, I till ler ock att samtlige expeditionerne sammanfördes gul en lokal utan sammanhang med bostället. Vidarebe jr tagas i bietraktande hurusom på sätt Kongl. Maj:ts jhor idiga propossition vid denna riksdags början om stats-oft: rkets tillstånd och behof omförmäler, genom mynt-osk rkets förflyttning, i följd af sista riksdags beslut, lsig I Kungsholmen, det förra mynthuset blifvit upplä-ldoti t till embetsslokaler för alla statsdepartementernas stjä peditioner, och genom särskildt tillgörande den kroF un tillhöriga så kallade gjuthustomten till kronan tern ergått, Kongl. Maj:t kommit i tilifälle att ät 3:nevis de fyra departementschefer, som af boställen voro förh saknad, till: vidare anvisa ledigblifna, för detta be-lism of tjenliga ligenheter, hvaraf töljer, att rikets stän-lster er, som uta tvifvel inse fördelen deraf, att allaSan atsdeparteminternas expeditioner blifvit på ett ställe på I rymde, deremot icke skulle godkänna de blott tills P dare vidtagne anstalterne eller boställens anvisandekan visse af departementscheferne, icke säsom konsti-na, ionsutskottest uppgifvit uti kronans för andra ända-blir l afsedde wtan tvärtom sädane ledigblifne lägenhäk ter, hvilka annars mäst stå lediga, rikets ständer bitit oförhindrade att vid slutliga besvarandet af nyss eropade nädiga proposition sådant tillkännagifva och läns dring begära. ning Som mig firefaller, kan föremålet för sjette an-ltenn irkningspunten, om ett fälttygmästaren Thestrup silfy lagdt arfvoe frän besparingarne å anslaget för aroch leriet, icke zara ämne för nuvarande rikets stän-latt rs pröfning dä det egentligen afhandlar en regeeller gsätgärd vdtagen redan den 5 Mars 1846. utler Sedan jag sälunda efter min ringa förmäga bedömt ansv ad af konstitutionsutskottet blifyit statsrädets herrar amöter gemensamt eller nägra af dem särskildt last fördt och då jag i vägskälen deremot lägger L Z sa samme höga embetsmäns förtjenst deraf, att va varit de första, må de ej blifva de ende, som L tt mod icke allenast att tillstyrka sin konung att mlägga för rikets ständer, utan äfven att i den n de dertill varit i tillfälle, offentligt försvarat det satta ipt ingripande, all sjelfskrifvenhet och ständsskillvid I upphäfvande, valrätten betydligt utsträckande förback till nationalrevresentat:anene Amhildnins com porte som