timmer, omgifven af några glada hvitmössor
från Upsala, som enträget bedja henne om en
liten tableau vivant. Den föndomsfria mam-
sell Sofi Sager har omöjligen hjerta att neka
när en karl och dertill en vacker student bön-
faller så ifrigt; hon intog en imposant attityd
på en rulle upplagda kabeltåg och började,
vänd mot den nedgående solen, ur Nikander:
Nog ser jag du sörjer och gräter,
Men grät ej: vi träffas ju åter;
Fast natten i norden är läng,
Sä blir det väl morgon en gäng.n
Men denna pittoreska tablå upplästes hastigt
då en matrosgosse kom springande och ba
mamsellen taga bort sina fötter, han skulle
ha tågen, och under allmänt skratt och bravo-
rop skyndade nu våra Upsalienser ner i sa-
longen, för att på qvällqvisten taga sig något
till lifs.
Men det var dem ej lätt att komma ner
för trappan, ty brukspatron Kassboms lilla
digra person spärrade vägen.
Om förlåtelse,, yttrade en af dem, herm
skulle inte vilja ge oss lite rum?
Goddanv, pustade brukspatronen och ma-
kade sig ner i salongen, der han beställde in
porter och rostbeeff.
Varm punsch och cigarrer och så en liten
sexa sen, söta jungfrul ropade studenterna
och slogo sig ned vid ett bord nästintill bruks-
patronen.
Ämna herrarne sig kanske till London på
expositionen?, sporde brukspatronen för att
säga något.
Nej bevars, vi ämna oss bara till Lund,
för att öfvervara nya föreningens invigning.
Men det är väl ingen politik derunder, i
Tund skall ju politiseras alldeles förfärligt?
återtog brukspatronen och knäppte i detsamma
Nksom af en händelse opp sin ytterrock, hyars