åt sig och satte helt simpelt herr Charles under förmyndlare. Studentlifwet i Upsala och Lund hade då ej ännu kommit på moden i våra tidningsspalter, der det nu spökar i de vidunderligai canards man vill tänka sig bland andra shionable mews. Hade mam då varit lika samvetsöm i den vägen som mu, skulle Charles nog vetat akta sig både för Mälarebanken och de der enormt dyra ostronffrukostarne med sin champagne. Men stackars Charles, på den tiden lät man akademierna beskedligt vara i fred och äta ostron så mycket de behagade. Emili Wener, en fattig, men som vi sett skön och derill god och älskvärd flicka, bruksatronens sjsterdotter, kom vid denna tid till ammarlunta för att förestå sin morbrors hushåll. Sanningen att säga var det dock mera af aktning för sin systers minne, hvilken Sebastian på hennes dödsbädd högtidligt lofvade att taga en faderlig vård om lilla Emili, och af kärlek förr den unga flickan, som han uppb it henne ii sitt hus. Sedan han nu mist sin Barles vär ock Emili hans enda oumbärliga sällskap. Detta tillgick på följande vis. Charles och Emili älskade hvarandra redan första gången de träffades och det dröjde ej länge förr än begge liksom på en gång beMek sin ömsesidiga böjelse, då ynglingens eriansökar undertecknades med en varn kyss af der femtonåriga Emili. Men brukspatronen försäkrade Charles, at ehuru han visserligen mycket värderade Emi I, så ville tan dock ej höra talas om någo frieri. Ni ären båda ännu för unga och oer finav, memade han. Jag är en man att st för mma orrd, kom ihåg det, Charles, och tal icke mera derom, du står dessutom unde förmyndare och måste rätta dig efter andra