De förskaf sig. heldre, om eek med större kostnad, 1
utländska säker : eller begögna egna arbetare. Medl!
ett ord: äfven i det fallet är det bästa, att ätmin-
stone stadna vid hvad det är; och jag förmodar, att
rikets ständer ickke heller nu skola, sedan den derom
vid sista riksdageen väckta frågan hos regeringen för-
fallit, besluta i 28 den föreslagna betydliga förhöj-
ningen i afgiftem till fabriks- och handtverksförenin-
garnes kassor, som skulle blifva serdeles tung för
mängden af sig genom handtverksarbeten försörjande;
liksom jag hopp:s att regeringen i alla fall skall lata
allt förblifva, bud 1846 ärs förordning angär, i sitt
nuvarande skick på det erfarenheten må visa hvad
verkan den för ära handtverksnäringar under tiden
kan utöfva. I tta afseende äro flera städers exem-
pel och hela den öfriga befolkningens belätenhet med
densamma en borgen, att förändringarne ätminstonel
icke böra blifva återgående till det gamla, utan sna-
rare framgäende till en större frihet.
— 30
— Till Redl. har följande artikel i den nu
som bäst hos ständerna pågående sockerfrå-
gan blifvit inlkemnad, och låta vi den inflyta
såsom ännu em ytterligare utväg att få saken
betraktad från flere sidor. Uppsattsen bär den
pikanta titeln:
SOCKER I BOTTEN.
Af frukten känner man trädet, och af medlen som
användas för att. ernä ett mål kan merendels slutas,
Huruvida detta aafser allmänt gagn, eller blott har en-
skild vinning i ssigte.
Dessa reflexionner finna otvungen tillämpning på den
just i detta ögonnblick med mycken värma agiterade
rågan: om stattsmakterna böra mellankomma med
någon lex in cassu, för att bereda rikare skörd åt tre
säger 3) stora :sockerfabrikanter, herrar Carnegie i
ötheborg, Franacke straxt derbredvid i Mölndahl och
Mattsson i Landiskrona, på bekostnad af Sveriges alla
konsumenter; elller icke lägga hinder i vägen för det
nya sockerbruksbolaget i Fredrikshall — bestående
äfven det af svenska medborgare — att deltaga i
konkurrensen, till ostridig fromma för allt hvad kon-
sumenter heter i värt land, af hvilken samhällsklass
som helst.
Stockholms sockertillverkare lönar vid detta tillfälle
ej mödan att ens taga i beräkning. De drifva sin
rörelse i alltför liten skala, att kunna försöka nägon
täflan med nfss; äberopade jettefabrikanter; och för
de små patronerrne i hufvudstaden blir det följaktligen
likgiltigt, om dee nödgas rymma fältet för de högmö-
fe i Götheboorg och Landskrona, eller i Fredriks-
all.
Det första, soom springer i ögonen, är de stridande
interessenas heltt och hället olika sätt att gå till väga.
De som föra matadorernes i Götheborg (Mölndahl
deri en gäng för alla inbegripet) och Landskrona ta-
lan och uträtta deras ärenden, nästan smyga fram
sina argumenter, synas frukta den öppna diskussionen
och lära tro sig kunna bäde öfverlista och öfverraska
säväl motståndarre som skiljomän.
Mot en sädana taktik är angeläget att vara på sin
vakt och beväpnna sig med tålamod, att fördomstrit!
öfverväga skälern för och mot. Frågan förtjenar utan
tvifvel också attt noggrannt, oväldigt och moget un
dersökas, helst :å ena sidan pästäs, att Götheborg:
sockerbruksfabrilikanter ej kunna utan gifven förlus
uthärda Norska. konkurrensen; och ä den andra äte!
tvertom: att Gåötheborgska fabrikanternes toppsocke:
stär dem, tillveerkadt, till flera runstyckens lägre pris
än Fredrikshalldska sockret kan till Götheborg införas
och derifrän förrsäljas.
Hvem har rätitt? Det kan ej afgöras, utan att sak.
kunnige samvetstsgrannt jemföra begge sidornas siffer-
beräkningar ochh opartiskt pröfva deras kalkyler. Der
förinnan blir hwvarje omdöme ett hugskott eller ät-
minstone för tidigt. Apparenserna äro emellertid för
det nya bolagett inom Norska gränsen, alldenstund de
ej begär bättre än att få bevisa sina uppgifter, ej Yr
kar annat, än att få sin förebragta bevisning pröfvad
under det motsidan tiger, men agerar och agiterar
smyg, precist på sockerbruksinteressets gamla känd:
maner, och söker organisera blinda voteringsinstru
menter. Man kan således ej neka, att öppenheter
och ärligheten i sjelfva sättet att gå till väga, nöd
vändigt förutsätter öfvertygelsen att hafva sanningel
på sin sida.
Men lemnomn dessa antagonister, att sig emellat
utkämpa stridem om sina inbördes interessen och sil
bättre rätt. IDen egentliga, för hela allmänheter
vigtiga, frågan här, gäller något oändligt högre, gälle
iögenting mindre än Svenska folkets rätt, i egenskaj
af konsumenter, att ej änyo blifva utsuget och be
skattadt af ett par, tre sockerbruksmonopolister, me
ofantliga fabrikker, som ensamne kunna tillverka läng
mera socker, änn som ätgår i hela värt land, och hvi)
ka genom den 1 orimligt höga tull, som de, genom orig
tiga och missleedande uppgifter och den kända förmå?
fan hos deras : sakförare att göra svart till hvitt, sist
Tiksdagen visstce bibehälla, fortfarande innehafva ei
monopolium på sockertillverkningen, lika sä väl son
under förbudstiden.
Vid betraktande af frågans ställning till förhällan
dena i Norge finner man, att exportpremierna de
ingalunda äro så höga som hos oss. De utgöra in
till den 1 Juli 1854 en skilling norsk per norskt Q
hvilket, förvandladt i svenskt banko, gör 11 runstyc
ken för ett svenskt . I anseende åter till den ovar
ligt höga drawbacken i Sverige af 4 skillingar bank
per I, njuta vära sockerraffinadörer, utöfver de
egentliga tullrestitutionen å räsockret, deremot e
exportpremie af mera än en (1) skilling per T.
Häraf är klart, att Norska regeringens handling
sätt vid detta tillfälle icke i ringaste män brustit
skyldig grannlagenhet mot Sverige, eller förnärm
den reciprocitet, som är så angeläget att iakttag
mellan begge brödrarikena. :
Man bör ej heller lemna ur sigte, att dä Sverig
till Norge afsätter ätskilliga artiklar, säsom jern, vä
nader, m. m. och somliga är spannmäl till vida Öö
ver 100,000 tunnor, och för dessa artiklar åtnjutt
införselrätt der mot half tull; synes det vara lil
obilligt som oklokt, att i afseende på den socker-in
ort, :som möjligen kan komma i fråga från Nor;
hit göra brödriafolket inträng, och rentaf tvinga d
-till repressalier, af hvilka värt jordbruk, jernhandt
ring och flera andra näringar komma att ganska kä
bart sitta emelllan.
Alltsammanss reducerar sig ytterst till följande enl
och lättfattligar fråga: Är det skäl, är det rätt,
Sveriges närinpgsidkare och konsumenter, eller: m
andra ord, stöörsta delen af befolkningen, skola v
kännas ökade utgifter och större lefnadskostnad,
att höja tre sockerfabrikanters inkomster från dc
ganska betydliga belopp de i alla fall utgöra,
motsvarighet af en civillista, hvarmed mängen fur:
borde finna sig beläten, och hvaraf den störste näst
upphört att vira svensk?
Konsument.