några besvär. Jag öfverlemnar nu hela denna ovanliga sak utan ringaste fruktan äten upplyst allmänhets fördomsfria omdöme; öch kommer sannolikt icke att i: densamma vidare yttra mig. Jag vill endast till slut uppmana ins. att ställa på sitt samvete den frågan; om han? handlat så alldeles hönnett i, att i sina anmärkningar röja den tydligaste partiskhet; och inför allmänheten på de lösaste grunder beskylla mig för klandervärd egenkärlek; mindre grannlaga förhällande och vansvarigt sölerio i min embetsutöfning. Jag fruktar nästan att han skall härpå, om han lyssnar rätt noga, få förnimma ett nekande svar Gerdslöf den 31 Mars 1851. L. P. Holmberg. REPLIK: s Ieke må kontraktsprosten Holmberg hysa den: falska tanka, att den mindre väl valda ton .af öfverlägf senhet, uti hvilken han uti N:o 27 af detta blad behagat genmäla insändarens anmärkningar ä hans och en hans embetsbroders förfarande uti embetet, får gälla nog, för att afhälla insändaren från besvarandet af det högmodiga genmälet. Om -hr kontraktsprosten vill eller icke vill vidare yttra sig uti förevårande ämne, skall vara insändaren alldeles likgiltigt: i intetdera fället förmär hr kontraktsprosten nedtrampa det opartiska omdömet om hans tillgöranden; det framgär, detta omdöme, i trots-af alla de mäktiga förbindelser, i följd af hvilka han snart skall i sitt ständ intaga, man fär icke säga fylla, rammet: efter den vidt frägdade domprosten doktor Thomander. -— Hr kontraktsprosten skulle med honom till föresyn, utan annan vägledning, funnit, huru föga passande det är att nedfalla till pöbelexpressionen: lögn. Hr kontraktsprosten erinrar, hurusom insändaren väl i början utlofvat, att det endast var auktoritetens, icke parternes handlingssätt, som skulle blifva föremål för omdömet, men att med denna goda föresats gått, som så ofta med sådana, att de lätt svika, då de frestas, så att 2:ne af parterne verkligen blifvit föremål för ganska härda omdömen af insändaren; Behagar hr kontraktsprosten gå tillbaka till artiklens början, skall han finna, att uttrycket i detta afseende är redaktionens, icke insändarens, ehuru insändaren medgifver, att auktoritetens förfarande äfven af insändaren anslogs att blifva egentliga föremålet för omdömet; men hr kontraktsprosten bör ock kunna finna, att äfven med denna syftning, måste de så kallade parternes bedömda tillgöranden ställas till zsränskning, för att kunna bedöma olikheten af auktoritetens äsigter vid pröfningen af dessa tilgöranden. Huru skulle möjligen denna pröfning kunna framställas till granskning, utan att vidröra de förseelser, hvaröfver den gaf omdöme och slutsats? Det kunde säledes icke vara och är icke heller af insändaren antydt att vara nägon afsigt att hålla förseelserne undan granskningsscenen; och nägon frestelse, för hvilhe en sådan afsigt mäst svika, har säledesicke uppstätt. Hr kontraktsprosten eiterar vidare, att anledningen, hvarföre de båda utslagen blifvit införda, skall vara uttalad den, att man velat, vid jemförelse, finna, huru stor mannamän h. domk. utöfrat emot 2:ne sunderlydande prestmän.o Häruti misstager sig hr kontraktsprosten: Insändaren tillvitar ieke högv. domkapitlet nägon mannamån, utan säger deremot, att utslagen äro af en hvarannan alldeles motsägande syftning samt ädagalägga olika äsigter eller sinnelag hos den dömmande auktoriteten : Strängheten och .mildheten . framhållas uti opposition emot hvarannan; men nägon mannamän omförmöles icke, och det så mycket mindre, som det icke är eller varit insändarens mening, att sädan egentligen egt rum, utan endast att vid ena tillfället fick det omnämnda ömma fadersväldet gälla — vid detandra uttalade sig strängt det oblidkeliga domareanseendet. Hr kontraktsprosten har dessutom här brustit i ordalagen af sin framställning; ty då afsigten med införandet tillkännagafs så an den, att ådagalägga olika äsigter vid bedömandet afltr 2:ne förseelser, kunde mannamän ätminstone icke tillvitas att hafva ägt rum vid den strängt bedömda. Hr kontraktsprosten säger derefter, att den sak, hvarföre prosten Tegnår blifvit anklagad, lyder egentligen icke under konsistorii domsrätt,; och tror hr kontraktsprosten sig kunna antaga hos insändaren nogb grann kännedom, huruledes prosten Tegners förseelse bordt hos verlslig domstol behandlas. Äfven i hvad ensamt angår prosten Tegner misstager sig hr kon-s traktsprosten: Vär gamla kyrkolag förmår uttryckligen, satt det tillhörer konsistorium att upptaga och afgöra alla de mäl, som röra en prests förhållande i embetet, och ankomma på föreställning, afhällande från tjensten på viss tid, eller embetets förlust.s Då nu prosten Tegner höll husförhör, en förrättning, som tillhör hans embete, var han ovedersägligen uti embetsutöfning; och om än annor person, än rätter mälsegande; gjort angifvelsen, följer icke deraf, att, då konsistorium icke kunde med böter efter allmänna lagen belägga prosten Tegnörs lagbrott, endast en faderlig föreställning varit deraf påkallad. Var likväl denna det högsta för prosten Tegners erkända lagbrott, så borde ock en lika föreställning varit det högsta för prosten Hindbeeks formfel. Om det, enligt prosten Holmbergs pästäende, var hämndlsstnaden som väekte ätal emot prosten Tegners fel, så-var det likamycket samma vackra motiv, hämndlystnaden, som väekte och fullföljde åtalet emot prosten Hindbeek. Hr kontraktsprostens erinran i afseende på utslagens jemförande med hvarannan, har säledes icke förmätt borttaga grunden för insändarens raisonnement, hvilket alltså står qvar ovederlagdt. I frågan äter om andra utslaget, redogör hr kontraktsprosten omständligen för förloppet vid en prostvisitation; men oaktadt allt bernödande, har hr kontraktsprosten doek icke förmätt visa, att visitationsprotokollet, efter intagande af anmärkningarne, blifvit uppläst och justeradt; hvadan ock underskrifterne rätteligen bordt fördröjas. Det protokoll, som, fullt färdigt, och ljudeligen uppläst samt godkändt, derefter underskrifves, kan icke, säsom hr kontraktsprosten förmenar, genom invändningar tillintetgöras; men sä länge den föreskrifna, slutliga uppläsningen och justeringen ieke skett, är protokollet lagligen föremäl för klander. Att hr kontraktsprosten behöfde 1!, månad, för att af protokollet taga den afskrift, som då sändes pastor, för att införas i visitationsboken, kan ieke medgifvas; och är det, såsom hr kontraktsprosten säger, praxis, att visitationsprotokoll äter uppläses, sä var, enär justeringen icke fanns fulländad, högst ett formfel, att den äter företogs. Icke börhr kontraktsprosten anse partiskhet vällande det omdöme, som han säger icke vara af handlingarne föranledt, att näml. 7 månader förflutit, innan visitationsprotokollet hann till pastors och församlingarnes kännedom. Protokollet vid visitation hölls den 30 September 1849. — Justeringsprotokollet den 28 April 1850 — emellan dessa begge dagar är nära 7 månader; och dä, så vidt utslaget upplyser, hr kontraktsprosten ieke förr äterbegärt sitt protokoll, eller ens omnämnt tiden, dä han sände det till pastor, var ieke obehörigt antaga, hvad ännu icke är vederlagdt, att det oförsvarliga söleriet borde tillräknas kontraktsprosten, som, om hån förmätt jäfva den antagna historiska vissheten om 7 mänaders söleri, doek är under allmänna omdömet, som stämplar 1!, månads dåröjsmäl med ett protokoll vid en visitation, jemväl till ett oförsvarligt söleri. Det får måhända medgifvas, hvad aldrig är motsagdt, att klander ä visitationsprotokollet rätteligen bordt anmälas uti domkapitlet; men om hr kontraktsprosten, då han, jemte sitt äter, omsider fick prosten Hindbecks så kallade justeringsprotokoll, varit, sasom han sjelf säger, ledd af bättre motiv än särad egenkärlek, hade hr kontraktsprosten säkert, i stället att uti vittnens närvaro, affordra en äldre embetsbroder den omnämnde förödmjukande afbönen, lätit, säsom skäl för sakens nedläggande utan förödmjukelse, gälla, att prosten Hindbeck redan 1812 eller icke mera än 4 är efter det kontraktsprosten Holmberg först säg dagsljuset, invigdes till medlem af det ständ, derinom han snart i 40 är utan embetsbiträde hittills oförvitligen tjenstgjort, och allvarligen besinnat, hurusom allmänna omdömet, lika med hvarje rättsinnad, förty skulle hållit hr kontraktsprosten noga räkning, om bl de ni to: