några besvär.
Jag öfverlemnar nu hela denna ovanliga sak utan
ringaste fruktan äten upplyst allmänhets fördomsfria
omdöme; öch kommer sannolikt icke att i: densamma
vidare yttra mig. Jag vill endast till slut uppmana
ins. att ställa på sitt samvete den frågan; om han?
handlat så alldeles hönnett i, att i sina anmärknin-
gar röja den tydligaste partiskhet; och inför allmän-
heten på de lösaste grunder beskylla mig för klan-
dervärd egenkärlek; mindre grannlaga förhällande
och vansvarigt sölerio i min embetsutöfning. Jag
fruktar nästan att han skall härpå, om han lyssnar
rätt noga, få förnimma ett nekande svar Gerdslöf
den 31 Mars 1851. L. P. Holmberg.
REPLIK: s
Ieke må kontraktsprosten Holmberg hysa den: fal-
ska tanka, att den mindre väl valda ton .af öfverläg- f
senhet, uti hvilken han uti N:o 27 af detta blad be-
hagat genmäla insändarens anmärkningar ä hans och
en hans embetsbroders förfarande uti embetet, får
gälla nog, för att afhälla insändaren från besvaran-
det af det högmodiga genmälet. Om -hr kontrakts-
prosten vill eller icke vill vidare yttra sig uti förevå-
rande ämne, skall vara insändaren alldeles likgiltigt:
i intetdera fället förmär hr kontraktsprosten nedtrampa
det opartiska omdömet om hans tillgöranden; det fram-
gär, detta omdöme, i trots-af alla de mäktiga för-
bindelser, i följd af hvilka han snart skall i sitt ständ
intaga, man fär icke säga fylla, rammet: efter den vidt
frägdade domprosten doktor Thomander. -— Hr kon-
traktsprosten skulle med honom till föresyn, utan an-
nan vägledning, funnit, huru föga passande det är
att nedfalla till pöbelexpressionen: lögn.
Hr kontraktsprosten erinrar, hurusom insändaren
väl i början utlofvat, att det endast var auktorite-
tens, icke parternes handlingssätt, som skulle blifva
föremål för omdömet, men att med denna goda fö-
resats gått, som så ofta med sådana, att de lätt svika,
då de frestas, så att 2:ne af parterne verkligen blifvit
föremål för ganska härda omdömen af insändaren;
Behagar hr kontraktsprosten gå tillbaka till artiklens
början, skall han finna, att uttrycket i detta afseende
är redaktionens, icke insändarens, ehuru insändaren
medgifver, att auktoritetens förfarande äfven af in-
sändaren anslogs att blifva egentliga föremålet för
omdömet; men hr kontraktsprosten bör ock kunna
finna, att äfven med denna syftning, måste de så
kallade parternes bedömda tillgöranden ställas till
zsränskning, för att kunna bedöma olikheten af auk-
toritetens äsigter vid pröfningen af dessa tilgöranden.
Huru skulle möjligen denna pröfning kunna framstäl-
las till granskning, utan att vidröra de förseelser,
hvaröfver den gaf omdöme och slutsats? Det kunde
säledes icke vara och är icke heller af insändaren an-
tydt att vara nägon afsigt att hålla förseelserne un-
dan granskningsscenen; och nägon frestelse, för hvil-
he en sådan afsigt mäst svika, har säledesicke upp-
stätt.
Hr kontraktsprosten eiterar vidare, att anledningen,
hvarföre de båda utslagen blifvit införda, skall vara
uttalad den, att man velat, vid jemförelse, finna,
huru stor mannamän h. domk. utöfrat emot 2:ne
sunderlydande prestmän.o Häruti misstager sig hr
kontraktsprosten: Insändaren tillvitar ieke högv. dom-
kapitlet nägon mannamån, utan säger deremot, att
utslagen äro af en hvarannan alldeles motsägande
syftning samt ädagalägga olika äsigter eller sinnelag
hos den dömmande auktoriteten : Strängheten och
.mildheten . framhållas uti opposition emot hvaran-
nan; men nägon mannamän omförmöles icke, och det
så mycket mindre, som det icke är eller varit insän-
darens mening, att sädan egentligen egt rum, utan
endast att vid ena tillfället fick det omnämnda ömma
fadersväldet gälla — vid detandra uttalade sig strängt
det oblidkeliga domareanseendet. Hr kontraktspro-
sten har dessutom här brustit i ordalagen af sin fram-
ställning; ty då afsigten med införandet tillkännagafs
så
an
den, att ådagalägga olika äsigter vid bedömandet afltr
2:ne förseelser, kunde mannamän ätminstone icke till-
vitas att hafva ägt rum vid den strängt bedömda.
Hr kontraktsprosten säger derefter, att den sak,
hvarföre prosten Tegnår blifvit anklagad, lyder egent-
ligen icke under konsistorii domsrätt,; och tror hr
kontraktsprosten sig kunna antaga hos insändaren nog- b
grann kännedom, huruledes prosten Tegners förseelse
bordt hos verlslig domstol behandlas. Äfven i hvad
ensamt angår prosten Tegner misstager sig hr kon-s
traktsprosten: Vär gamla kyrkolag förmår uttryckli-
gen, satt det tillhörer konsistorium att upptaga och
afgöra alla de mäl, som röra en prests förhållande
i embetet, och ankomma på föreställning, afhällande
från tjensten på viss tid, eller embetets förlust.s Då
nu prosten Tegner höll husförhör, en förrättning, som
tillhör hans embete, var han ovedersägligen uti em-
betsutöfning; och om än annor person, än rätter mäls-
egande; gjort angifvelsen, följer icke deraf, att, då
konsistorium icke kunde med böter efter allmänna la-
gen belägga prosten Tegnörs lagbrott, endast en fa-
derlig föreställning varit deraf påkallad. Var likväl
denna det högsta för prosten Tegners erkända lag-
brott, så borde ock en lika föreställning varit det hög-
sta för prosten Hindbeeks formfel. Om det, enligt
prosten Holmbergs pästäende, var hämndlsstnaden
som väekte ätal emot prosten Tegners fel, så-var det
likamycket samma vackra motiv, hämndlystnaden, som
väekte och fullföljde åtalet emot prosten Hindbeek.
Hr kontraktsprostens erinran i afseende på utslagens
jemförande med hvarannan, har säledes icke förmätt
borttaga grunden för insändarens raisonnement, hvil-
ket alltså står qvar ovederlagdt.
I frågan äter om andra utslaget, redogör hr kon-
traktsprosten omständligen för förloppet vid en prost-
visitation; men oaktadt allt bernödande, har hr kon-
traktsprosten doek icke förmätt visa, att visitations-
protokollet, efter intagande af anmärkningarne, blif-
vit uppläst och justeradt; hvadan ock underskrifterne
rätteligen bordt fördröjas. Det protokoll, som, fullt
färdigt, och ljudeligen uppläst samt godkändt, deref-
ter underskrifves, kan icke, säsom hr kontraktsprosten
förmenar, genom invändningar tillintetgöras; men sä
länge den föreskrifna, slutliga uppläsningen och ju-
steringen ieke skett, är protokollet lagligen föremäl
för klander. Att hr kontraktsprosten behöfde 1!, må-
nad, för att af protokollet taga den afskrift, som då
sändes pastor, för att införas i visitationsboken, kan
ieke medgifvas; och är det, såsom hr kontraktspro-
sten säger, praxis, att visitationsprotokoll äter upplä-
ses, sä var, enär justeringen icke fanns fulländad,
högst ett formfel, att den äter företogs. Icke börhr
kontraktsprosten anse partiskhet vällande det omdöme,
som han säger icke vara af handlingarne föranledt,
att näml. 7 månader förflutit, innan visitationsproto-
kollet hann till pastors och församlingarnes känne-
dom. Protokollet vid visitation hölls den 30 Septem-
ber 1849. — Justeringsprotokollet den 28 April 1850 —
emellan dessa begge dagar är nära 7 månader; och
dä, så vidt utslaget upplyser, hr kontraktsprosten ieke
förr äterbegärt sitt protokoll, eller ens omnämnt ti-
den, dä han sände det till pastor, var ieke obehörigt
antaga, hvad ännu icke är vederlagdt, att det oför-
svarliga söleriet borde tillräknas kontraktsprosten, som,
om hån förmätt jäfva den antagna historiska visshe-
ten om 7 mänaders söleri, doek är under allmänna
omdömet, som stämplar 1!, månads dåröjsmäl med
ett protokoll vid en visitation, jemväl till ett oför-
svarligt söleri.
Det får måhända medgifvas, hvad aldrig är mot-
sagdt, att klander ä visitationsprotokollet rätteligen
bordt anmälas uti domkapitlet; men om hr kontrakts-
prosten, då han, jemte sitt äter, omsider fick prosten
Hindbecks så kallade justeringsprotokoll, varit, sasom
han sjelf säger, ledd af bättre motiv än särad egen-
kärlek, hade hr kontraktsprosten säkert, i stället att
uti vittnens närvaro, affordra en äldre embetsbroder
den omnämnde förödmjukande afbönen, lätit, säsom
skäl för sakens nedläggande utan förödmjukelse, gälla,
att prosten Hindbeck redan 1812 eller icke mera än
4 är efter det kontraktsprosten Holmberg först säg
dagsljuset, invigdes till medlem af det ständ, derinom
han snart i 40 är utan embetsbiträde hittills oförvit-
ligen tjenstgjort, och allvarligen besinnat, hurusom all-
männa omdömet, lika med hvarje rättsinnad, förty
skulle hållit hr kontraktsprosten noga räkning, om
bl
de
ni
to: