Article Image
rietens och teke parternas handlingsäti, soM kkulle blifva föremäl för omdömet; men .det har gätt med denna goda föresats så, som det så ofta, enligt in:s eget :sanna yttrände, sker med dylika, att de nemligen lätt svika, då de frestas; och tvenne af parterna hafva verkligen blifvit föremål för ganska härda omdömen af ins. Som. dessa emellertid, efter allt hvad jag kan inse, röja en hög grad af partiskhet, torde det tillätas mig att vid de gjorda anmärkningarne få tillägga nägra erinringar, och anhäller jag vördsamt att den del af den ärade publiken, som tagit notis af de itrågavarande artiklarne, äfven ville skänka nägra ögonblicks uppmärksamhet ät nedanstäende. De bäda. utslagen sägas derföre vara införde, att då man jemför. dem med. hvarandra, skall man finna hur stor mannamäån h. domk. utöfvat mot tvenne underlydande prestmän. Den ene af dessa säges hafva blifvit tilltalad för en grof förseelse under embetsutöfning, men sluppit undan med. en mycket mild föreställning; den andre, som till det högsta lätit en formstridighet falla sig till last, har blifvit ädömd icke mindre än första varningsgraden, genom hvilket allt allmänhetens vördnad för h. domk:s fadersvälde förmenas hafva blifvit betydligt förminskad. Vi vilja nu något närmare tillse hur härmed sig rätteligen förhåller Den sak, för hvilken prosten Tegner af några äboer i L. Beddinge: blifvit anklagad, lyder egentligen icke under konsistorii domsrätt. Ins. lär mycket väl känna att den i stället hör till. verldslig domstol, och ätt missgerningsbalkens 18 kap. bestämmer i 9 straffet för Prosten T:s förseelse och i den 8:de för äboen Hans Jönssons. Till verldslig domstol hade mälet således bort instämmas; men häremot mötte det väsendtliga hinder, att rätte mälseganden, Hans Jönsson, som , icke hade nägot ondt till sin pastor, utan ängråde sin egen felaktighet, ieke kunde förmås att ätala saken. Den blef således af andra anmäld för domk., men dä detta icke eger att ådöma straff efter allmänna lagen, hade det icke annat att göra, än ätt meddela prosten T:r en faderlig föreställning. Ati denna äter afgafs i så mild form som möjligt, skal utan tvifvel gillas af hvarje rättsinnad, som dels känner under hvilka omständigheter förseelsen begicks, dels vet att den halftånnat är efter densamma gjorda anklagelsen föranleddes af läg hämndlystnad, och för öfrigt bar sig bekant den utmärkta samvetsgrannhet, prosten T:r städse i sin embetsutöfning ådagalagt. Genom denna lilla erinran hoppas jag, att ins:s hela ståtliga resonnemang om jemförelse mellan de bädsa införda utslagen lär befinnas sakna all grund. Hvad nu det andra utslaget, angående prosten Hindbeck beträffar, sä lyder den deri ifrågavarande saken fullkomligt under konsistorii forum. Men på det förhällandet, med densamma må af allmänheten rät! kunna förstäs, torde det vara nödvändigt att först nämna nägra ord om hur med en visitation: bruka tillgå... Den förrättas vanligen på tvenne dagar. Vid första dagens. förrättning, som sker i prestgärden, undersökes-pastors embetsförvaltning, granskas arkivet och kyrkornas tillhörigheter m. m. i närvaro al kyrkoråd ech kyrkovärdar, Pastor framlemnar då, säsom sin embetsberättelse, skriftliga svar på i särskilt instruktion. uppgifna frågor, och öfver allt detta för visitator protokoll. Andra dagens förrättning försiggår i kyrkan inför hela församlingen, börjar meå ett allmänt kristendomsförhör, hvarefter gällstämma hälles, på hvilken församlingens allmänna kyrkliga angelägenheter förekomma. Vid detta. tillfälle skola, äfven i instruktionen uppgifna, frågor framställas till pastors och församlingens besvarande, och visitator inför i protokollet för den dagen då afgifna svaren, jemte hvad han vid dem kan hafva att anmärka elle; tillägga. Som nu ållt detta fordrar mycken tid, är det till dennas vinnande praxis, att visitator anmoda pastor provisionelt skriftligen besvara äfven de frågor, ) som förekomma andra dagen, sä att endast de rättelser eller tillägg, som härvid göras, behöfva vid sjelfva förrättningen. antecknas. Så skedde ock vid visitationen i Hemmesdynge, hvilken; hvad andra dagens förrättning ångär, hölls i Södra Åby kyrka med båda församlingarne söndagen. den 30 Sept. 1849. Innan gällstämman börjades, tillkännagaf jag att pastör redan förslagsvis besvarat de anbefallda frågorna, och att jag derföre nu ville uppläsa hans svar, mer uppmanade: förut församlingarne, att om nägon ändring eller något tillägg skulle finnas af nöden, borde sädant till intagande i protokollet anmälas. Inge anföranden gjordes af nägon församlingsledamot, endast nägra få anmärkningar blefvo af mig tillagde, och innan de inskrefvos i protokollet, yttrade jag hvar gäng: härvid fär jag göra den och den anmärkningen. På detta sätt upplästes ljudeligen och granskades alla de af prosten H. sjelf författade svaren, med öppet tillfälle för en hvar att göra de anmärkningar, som äskades, öeh derefter underskrefs protokollet genast af mig och fyra af församlingarnes ledamöter. Prosten H. hade redan i förväg satt sitt namn under svaren, efter deras författande. Så tillgick det vid förrättningen, och på grund af hvad jag nu anfört dristar jag hemställa till hvarje sakkunnig; om ickel protokollet verkligen blifvit bäde uppläst och justeradt, oaktadt alla ins:s och hans principals gensägelser, och om dessa ega ringaste skäl till sin uppgift att -församlingsmedlemmarnes underskrift skett endast i god tro. Det är åtminstone ingen artighet, som ärmed säges åt dessa aktningsvärde män, hvilkal ganska väl visste hvad de: gjorde; och för öfrigt, skulle en sädan invändning gälla, kunde derigenom giltigheten af hvarje underskrift tillintetgöras. Sedan förrättningen på detta sätt var slutad, tillhörde det mig att renskrifya ett exemplar af båda dagarnes protokoller för att till h. domk. insändas. Men som detsamma äfven skulle ske med protokollerna vid tvennne nyss förut på andra ställen hållna visitationer, och jag dessutom såsom ensam prest i mitt pastorat hade under Oktober månad mycket att göra med flyttningsfolk, hann jag ej att få afskrifterna färdiga förr än i medlet af November. Straxt derefter skickade jag ock origialprotokollet för Hemmesdynge till prosten H. för att införas i hans visitationsbok. Detta skedde säledes omkring halfannan månad efter visitationen: en tidrymd, som jag får bedja den uppmärksamme läsaren tills vidare lägga på minnet; Nu är det en praxis, som dock icke är i lag anbefalld, att när pastor återfår ett sådant protokoll, som det ifrågavarande, ifrån visitator, uppläser han det änyo vid första tillfälle för sina församlingar, på det de så mycket bättre måtte erinra sig hvad vid visitationen förekommit. Detta gjorde dock! icke prosten H, oeh icke heller kunde jag äterfå mitt protokoll ifrån honom; men efter förnyad påminnelse : meddelade han mig slutligen i medlet af April mänad päföljande året att han nyligen, med anledning af visitationsprotokollet, med den ena af sina församlingar utlyst sockenstämma, oeh så snart protokollet ; härvid blefve justeradt skulle jag återfå mitt protokoll vid visitationen. Detta erhölls ock längt omsider, i början af Maj månad, jemte prostens eget af mig äfven infordrade protokoll vid den. nyssnämnda sockenstämman, Det är just detta, som är det egentliga eorpus delieti; men innan jag närmare sysselsätter mig med detsamma, kan jag ieke undgå att tillkännagifva min stora förundran öfver huru ins: kunnat blifva af partiskhet så förblindad, att han, utan ringaste föranledande af handlingarne, uppgifvit, att jag begätt det voförsvarliga söleriets att läta en tid af nära, sju (!) mänader förflyta, innan visitationsprotokollet kommit till pastorsoch församlingarnes kännedom, och att det: först efter .så läng tids förlopp. skulle.af mig blifvit inför församlingarne justeradt och af deras medlemmar underskrifvet, på hvilket länga diktade dröjsmäl ins. just grundar sin insinuation att. underskrifterna endast på god tro blifvit meddelade. l. Denna sin uppgift pästår väl ins. ega all historisk . visshet; men det allmänna omdömet, stämplar denl. icke destomindre till en lögn. Vi återkomma nu till prosten H:s soekenstämmoprotokoll. Det skulle vara att allt för mycket tagals resp. publikens tålamod i ånspråk, om jag ville ge-l: nomgäå-och vederlägga alla de i detsamma gjorda anmärkningar. Detta har dessutom redan skett i mina

4 juni 1851, sida 8

Thumbnail