saken mellan Carl Dybeck m. fl. och Joh. Fredrika
Norman jemte J. E. Dybeck, deri Kongl. Maj:ts dom
fallit den 9 Aug. 1842, betygar. Ex officio.
Nils Arfvidsson.
Af dessa handlingar inhämtas att så väl prosten
Öarl Dybeck genom det anställda testamentsklandret,
som ock hr rädmannen genom den utfärdade full-
magten att samma testamentsklander fullfölja, verk-
ligen blifvit mine principalers antagonister, och
då mine principalers på testamentet beroende
rätt gick ut derpå att blifva egare till Eric Dy-
becks qvarlätenskap, men det af prosten Dybeck uti
stämningen - framställda påstående, för hvars full-
följd hr rådmannen i egenskap af hans mäg full-
magt utfärdat, deremot innehöll det yrkande, att
mine principalers på testamentet grundade anspräk
skulle ogillas och förkastas,, så måste häraf vara
alldeles uppenbart, att det intresse, som hr rådman-
nen genom giftermälet med prosten Dybecks dotter
fätt att bevaka, varit, på sätt jag uppgifvit, diametralt
stridande mot det executorn af Erik Dybecks testamente
till förmån för mine principaler haft att iakttaga.
Nu har herr rädmannen visserligen uti sin sista
skrift dels uppgifvit, att det ej skall vara mig obe-
kant, hvad hr rådmannen gjort och sökt utverka till
mina principalers bästa straxt efter så väl testaments-
uttagningen, som Eric Dybecks fränfälle; — dels ock
framställt den frågan: om hr rådmannen någonsin
vare sig förr, eller sednare bestridt rättmätigheten
af pretendensernes anspråk på grund af ifrägaställda
testamentet? — ä hvilken fråga hr rådmannen sjelf
meddelat det korta och bestämda svaret: nför ingen
dely — samt dervid tillagt såsom orden lyda: Det-
ta var ätminstone en verklig och obestridlig handling
för hvars befordrande till giltighet jemväl med-
verkan frän min sida egt rum.
I anledning häraf anser jag mig nu böra meddela
herr rädmannen den heliga försäkran att det för
mig är fullkomligen obekant att hr rådmannen skall
hafva gjort och sökt utverka nägon ting till mine
principalers bästa, vare sig straxt efter testamentsut-
tagningen, eller efter Eric Dybecks död.
Men att deremot hr rådmannen verkligen bestridt
rättmätigheten af mine principalers på testamentet
grundade anspräk, det lärer hr rådmannen ej kunna
underläta att i minnet återkalla vid läsning af ofvan-
intagne fullmakt, som faktiskt ådagalägger att herr
rådmannen godkännt och instämt uti prosten Dybecks
pästäående att mine principalers på testamentet grun-
dade anspråk skulle ogillas och förkastasn.
Af de upplysningar jag nu meddelat torde hr råd-
mannen finna, att de af mig förut lemnade uppgif-
terna på detnoggrannaste öfverensstämma med verk-
liga förhällandet, samt att hr rädmannens uppträ-
dande i denna sak således varit alldeles opåkalladt
och svärligen kan förklaras på annat sätt, än derige-
nom att hr rädmannen, antingen skulle hafva helt och
hållet ur minnet förlorat hvad som förut i saken pas-
serat, eller ock önskat att genom ett eller annat ut-
fall emot mig personligen möjligtvis bereda nägon
tillfredsställelse åt mina motståndare.
Med visshet tror jag mig emellertid kunna antaga
att lr rådmannen genom tystnadens vältalighet sko-
lat bäst tjena vederparterne, emedan hr rådmannen
då icke hade tvungit mig att lemna offentlighet åt
hr kyrkoherden Thavenii vittnesattest, hvilket jag allt
dittills hade underlätit, just af det skäl att vederpar-
terna ej skulle kunna förebrå mig att opåkalladt i
dagen framlägga sädana facta, som kunde kasta
skugga öfver deras framlidne anförvandters minne.
Af 2:ne skäl hafva mine principaler deremot an-
ledning att vara särdeles nöjda med hr rådmannens
uppträdande; ty, för det första har hr rädmannen nu
sjelf lemnat intyg derom, att det af Erik Dybeck till
mine principalers förmån upprättade, men af gross-
handlaren Aspelin uti justitiekollegium uttagne testa-
mentet var en verklig och obestridlig handling; och
för det andra har hr rådmannen nu jemväl justerat
sitt angående Eric Dybecks fånighetstillstånd afgifne
vittnesintyg, hvarvid hr rådmannen endast haft att
anmärka, att uti protokollet skall genom misstag hafva
nflutit ordet förstörd, i stället för det af hr räd-
mannen begagnade ordet förslöad.
Det af hr rädmannen nu justerade vittnesintyg,
hvars sanningsenlighet hr rädmannen med sin ed be-
sräftat, har således följande lydelse: att Eric Dybeck
varit till minne och tankeförmåga så förslöad, att
;hvad han i det ena ögonblicket handlade eller sade,
visste han icke i det nästpåföljande..
Dä nu hr rädmannen genom sitt uppträdande i
lenna sak synes efter bästa förständ hafva sökt för-
svara vederparternas tillgöranden, så vill det ock
synas som de å sin sida ej skulle kunna gå ända
lerhän i otaecksamhet och bristande grannlagenhet,
utt de bestrida sanningen af hvad hr rådmannen, på
ätt nyss nämndt är, i sjelfva hufvudsaken på sin ed
ntygat; och då hr rädmannen sålunda genom sitt
ippträdande satt vederparterna ur ständ att längre
sunna förneka sanningen af mina principalers upp-
vift, att Erie Dybeck verkligen varit mindre vetande,
amt hr rädmannen härigenom gjort mine principaler
n lika oväntad, som välkommen tjenst, har jag an-
ett mig ej böra underlåta att nu å mine principa-
ers vägnar härföre betyga hr rädmannen deras tack-
amhet. Stockholm den 30 Maj 1851.
Robert Cederschiöld.