len mängd af sköna poemer vi ega. Vihafva
så många prof af herr D:s förmåga att upp-
fatta och i toner återgifva poemets anda, attls
vi äro fullt förvissade, att ett dylikt val skulle
. betydlig mån höja intresset för hans sång-
kompositioner. — Vi sluta vår anmälan med
den önskan att hr D. snart måtte glädja all-
mänheten med ett nytt häfte,
— Första häftena af ett arbete, kalladt
Norska nationaldrägter, tecknade at åtskilliga
konstnärer och beledsagade af upplysande
text, som nyligen utkommit i Christiania på
hr Tönsbergs förlag, är ett högst intressant
arbete, värdigt sina föregångare Norge frem-
stilled i tegninger, med text af Asbjörnson,
som förläggaren utgaf 1848 samt Christiania
og omegn med tolf lith. bilder med text,
utgifvet dersammastädes 1850. Det innehål-
ler 12 vackra plancher, lith. af Winckelmann
Berlin. Här får man se de för sin raska,
lätta och bizarra dans bekanta Hallendal-bo-
arne i deras sida tröjor, silfverspännen, för-
gylda bröstprydnader och silfverbälten. De
utmärkt Ke Telemarksboarne i sina säll-
samma och smakfulla drägter. Ett brudpar
från Saetersdalen, med sina hundraåriga pryd-
nader, hvilka oförändrade gå i arf slägte ef-
ter slägte; han, med brudgumssvärdet, prydt
med. ett hvitt broderadt kläde, det så kallade
,Svaerdkluden), och hon i sin fantastiska
mångfärgade brudskrud med en krona full-
hängd af klingande småklockor; samt dess-
utom tvenne andra Saetersdalsboar, en man
till häst och en qvinna böljd i den för denna
trakt egendomliga vackra shawl, som fått
namn af spelem, och som lik en skottsk
plaid hänger löst öfver hennes skuldra. Ett
brudpar med följe från det täcka Waldersdal,
beläget emellan Halling- och Guldbrandsda-
larne vid gränsen af de höga Jothunfjällen,
samt ett gammalt par sittande i sin stuga, hon
vid spinnrocken, han med något slöjdarbete
framför brasan. Man ser de för sitt mod och
sin tapperhet beryktade Vosserna, som på val-
platsen så många gånger visat sig vara näkta söner
af de malmstarke fäder,. Denna planch före-
ställer en hustru, som utanför sin stuga un-
der hängbjörken räcker mannen handen till
afsked. De kraftfulla och välformade gestal-
terna, de ädla och enkla ställningarne, from-
ma och friska ansigtsdragen och pittoreska,
ofta högst poetiska klädedrägterna: alltsam-
mans, väl och omsorgsfullt utfördt, gör ett
angenämt intryck. Arbetet slutar med en
Halling från Hallingdal, upptecknad af Ole
Bull.
r?
— Af Rob. Acrels Tidskrift för Praktisk Bygg-
nadskonst och Mekanik m. m. har i dessa da-
gar 5:te häftet utkommit. Arbetet går, som
man ser, raskt undan. Häftet har flere upp-
sattser enkom egnade för män af facket, så-
som beskrifningar på hr P. G. Hults Centri-
fugal-blåsmaschin, Svanbergs och Althaintz
Cakes-maschin, Olmstedts blandning af Harts
och Ister, tjenlig till- friktionssmörja m. m.
Men den för allmänheten i det hela mest till-
dragande afhandlingen, är en längre uppsatts,
som bär titel af Några ord om Byggnadsvä-
sendet i landsortens. Här icke blott redogöres
för tillståndet med den vrurala architekturen
i vårt land, äfvensom för öfverintendentsem-
betets förhållande till det praktiska af bygg-
nadskonsten: historisktvisas ock beskaffenheten
af detta embetes verksamhetskrets, sådan den på
grund af 1747 och 1776 årens kongl. bref
och förordningar måste vara. Embetet tages
i försvar mot åtskilliga af de på sednare tider
temligen högljudda anmärkningar, som mot
detsamma blifvit gjorda; och der man får
veta skälen till mycket, som måhända varit
svårt att tillvägabringa annorlunda än som
skett på grund af saker och förhållanden, så-
dana de äro. Om tidskriften har fullt rätt i
allt hvad här säges, anse vi oss icke kunna
bedöma, utan öfverlemna det åt professioni :
sterne sjelfve. Nog torde väl ett och annatl!
anmärkningsvärdt i allt fall återstå. Men hvad
vi synnerligen önskade fästa publikens upp-
märksamhet på, är det förslag artikelförfatta-
ren slutligen gör till upphjelpande och för-
bättrande af den onekligen förfallna landtar-
chitekturen. Det torde förtjena att meddela
något ur detta förslag, Tidskriften säger:
Uti hvarje län, eller, efter ortens beskaffenhet,
flere sammanslagna, skulle tillsättas en arehitekt,
eller byggnadsdirektor, — titeln är likgiltig — sub-
ordinerande under Öfverintendents-embetet, ungefär
i likhet med landtmäteristatens förhållande till Ge-
neral-landtmäteri-kontoret. Denna läns-architekt, som
Öfverintendents-embetet borde ega att utse och till-
sätta, efter anslagen oeh allmänt kungjord ansök-
ningstid till tjensten, skulle hafva till åliggande attl:
mot skälig vedergällning (hvars belopp, i händelse
tvist derom uppstode, Öfverintendents-embetet kunde
tilläggas rätt att bestämma) uppgöra ritningar och
kostnadsförslag till sädane byggnadsföretag, hvartill
ritningar nu erfordras ifrån bemälde .embete; samt
emot resekostnadsersättning och nägot förhöjdt dag-
traktamente, ungefär 3 rdr 16 sk. bko om dagen,
inom sitt distrikt förrätta besigtningar och undersök-
ning af lokaler för nya byggnaders uppförande; upp-
rätta reparationsförslager, äfvensom, i den ordning och
efter den fortskridning af byggnadsarbetena, som
kunde blifva bestämd, förrätta inspektionsbesigtningar
derä, samt dem slutligen afsyna. Likaledes skulle
han öfvervara eller förrätta ärliga ekonomiska besigt-
ningar å kronans publika. byggnader, samt kungsgär-
dar och mera betydande boställen, tillhörande kronan
eller korporationer, i af- och tillträdes-syner, hvari
han jemväl skulle deltaga. Ritningar till nybyggna-
der, förändringar eller regleringar uti städer inom
distriktet skulle af honom granskas och det felaktiga
rättas. Äfven skulle honom äigga, att några gån-
ger om året inspektera arbetenas utförande och tillse,
om föreskrifne ritningar osh författningar följdes.
Öfver alla upprättade ritningar och förslager till
nybyggnader, förändringar och väsendtligare repara-
tioner för allmän räkning skulle, säsom hittills, Öf-
verintendents-embetet ega granskningsrätt, hvarföre
de skulle dit ingifvas och, i fall dä sådant vore eller
kunde blifva föreskrifvet, af embetet till Kgl. Maj:tsl:
fastställelse anmälas, innan nägen verkställighet afli
arbetena finge ega rum; och borde det icke göras tilll:
nägon slags monopolium för distriktets arehitekt att!
uppgöra ritningar, utan skulle magistrater, kyrkoråd,
kommitterade m. fl. ega att derom vända sig tilll!
hvilken de helst ville, endast att architekten i förstal:
AANR DD Fr Cr OO Ott
Long Had TNG
IE He
ren MH
ee