Han mätte mig med förvånad blick och
svarade derefter:
Vet ni icke, min herre, att Malta är er
ö? Hur kan ni fråga mig sådant ?
Jag betänkte, att den jord, på hvilken jag
stod, åtnjöt Englands mäktiga skydd och be-
slöt att yppa mina bekymmer för den unge
mannen, som ingaf mig förtroende; måhände
egde han lika trogen själ som portvaktaren i
rTriest. Jag anmodade honom höfligt att följa
mig till något kaf och dricka ett glas vin
med mig, emedan jag hade något att säga
honom.
Han följde genast med. måhända drifven
af nyfikenhet, och snart sutto vi för oss sjelfva
i ett litet rum.
pMen, min herre, är ni en mördare, som
bär er så här besynnerligt åt? frågade han
mig allvarligt.
Nej, svarade! jag honom, jag är ingen
mördare, utan en ungersk flykting, Jag har
sett mig tvungen af omständigheterna, att så-
som kock gå ombord på den österrikiska krigs-
ångbåt, som ligger der i hamnen; men jag
har beslutat att icke mer återvända dit, utan
om möjligt dölja mig några dagar på denna
ö; och om ni dervid kunde vara mig be-
hjelplig, så skulle ni icke få något obehag deraf.n
En Ungrare! utropade Maltesaren förvå-
nad. Då behöfver ni icke döljas; ni står då
under engelskt beskydd. Derefter inropade
han värden på kafeet och sade:
Upprepa för denne herre den ordre, som
kommit till guvernören angående ungerska
flyktingar.,
År det en Ungrare?s frågade värden.
Det hör icke hit, genmälde mitt sällskap;
svara blott på hvad jag sagt er.n
Nå ja, de ungerska flyktingarne: skola be-
skyddas och fortskaffas till England, om de
vilja det,, sade värden.
En sten föll från mitt hjerta. Med af
glädje darrande röst bad jag den unge man-
nen följa mig till Maltas polisdirektör. Han
gjorde det genast.
Jag berättade hela min historia för polis-
direktören. Då jag slutat, sade han vänligt:
Frukta icke mer; ni är här i säkerhet.
Men jag kan endast beskydda hederligt folk.
Ni har varit kock i 18 dygn och mottagit
pengar till inköp, gå till österrikiska konsuln
och aflägg räkenskap. Men för att ni skall