Riksdagen.
o pd
Frågan om statsrådets decharge.
Vi hafva, i afvaktan på justering af vällofl.
borgareståndets protokoll, uppskjutit att med-
dela. fortsättningen af dess debatt i frågan om
konungens rådgifvares ansvarighet, för att kun-
na få lemna densamma i en följd sedermera.
Under tiden torde det intressera läsaren att
taga del af häradshöfdingen Arvid Ribbings
yttrande på riddarhuset öfver samma fråga,
hvaraf red. benäget erhållit en afskrift, och
ett af de få anföranden derstädes, hvari frå-
gan om styrelsesystemet betraktades från en
något mer generel synpunkt:
Innan konstitutionsutskottet öfvergäår till afdelningen
under litt. C, yttras det:
Det äterstär för utskottet att meddela det slut,
hvartill utskottet kommit vid pröfningen af de sär-
skilda anmärkningsanledningar, som, utom de i det
föregående anförda, till utskottets behandling blifvit
i vederbörlig ordning öfverlemnade.
Med det föregående slutas således allt hvad ut-
skottet af egen omtanka för det allmänna bästa haft
att anföra i afseende på rikets styrelse och förvalt-
ning under den förflutna tid, för hvilken utskottet haft
att granska styrelseätgärderna. Jag utbeder mig då,
att, ehuru litet den enskilde ståndsledamoten utan
tillgång till statsrädsprotokollen, kan i desse högmål
inse; ändoek få yttra nägra ord.
Likasom jag anser statsrådets ledamöter icke vara
skyldige, knappast berättigade att uppträda och för-
svara sina meningar i frågor som röra enskildes el-
ler korporationers angelägenheter, likaså tror jag det.
deremot vara de adelige rädgitvarenas både rätt och
pligt att på detta rum yttra sig ej mindre om hvad
de underlätit, än hvad de gjort i frågor af allmän
beskaffenhet. Konstitutionsutskottet synes mig inga-:
lunda vara inskränkt till eller kunna anses hafva gjort
nog med att yttra sig öfver de regeringsåtgärder, soma
i (statsrädsprotokollen upptagas. Det är i sanning
ieke enskildheter eller korporationsintressen, vid hvilka
rikets första utskott har att fästa sig... Det är i all-
mänhet vid landets stora angelägenheter och hurut
vida konungens rädgifvare sökt att till verkställighet.
befordra de vigtiga sanningar som på erfarenheten.
fridsamma väg ingätt i allmänheteas öfvertygelse.
Det ligger makt uppå, att rikets. styrelse vet att i
sädane mäl med stark arm utföra fäderneslandets sak
genom hindrens undanrödjande och genom gifna be-
fallningars bringande till verkställighet. - Följden
blefve eljest, att om styrelsen ieke häller allvarlig
tillsyn öfver dem som äro henne lydnad skyldige, så
slappas äfven enskilde fäders eftersyn af deras barn.
När banden så blifvit lossade, följer, med de små
samhällenas upplösning, äfven det storas, det helas.
Hvilka äro då de stora intressen och frågor, hvar-
om den allmänna öfvertygelsen kommit till mognad,
men der enskild slöhet eller motständskraft möjligen
hindrat framgången af det rätta och goda, hvartill
regering och folk uppmanat eller hvad de såsom lag
äbjudit och der konungens rädgifvare kunna hafva
sidosatt sin pligt att besörja och med uppmärksam-
het följa utförandet? — Jag vill upptaga en af dessa
och jag är på förhand säker att icke träffa den minst
betydande:
Ett tiotal af år har förflutit sedan svenska folket,
i medvetande af den redan då inom fäderneslandet
sjunkna moraliteten insåg nödvändigheten att vända
gin uppmärksamhet åt den allmänna uppfostringen.
Alltsedan har samma folk med arbetskraft och till-
skott, hvar i sin ort, och med statsanslag vid riksmö-
tena, hvariblånd halfva skyddsafgiften, sökt att, ihvad
på det ankommit, fullfölja sin afsigt. - Ett enda be-
gärde landets fäder dervid af sin regering, då de icke
utan mycken betänksamhet lemnade ät det allmänna
rättigheten att, vid motvillighet, tvinga deras barn in
i de allmänna skolorna, ett enda nemligen, att den
dyrbaraste af all undervisning, religionens, skulle af
rikets presterskap värdas och befrämjas genom nog-.
grann tillsyn oeh personligt deltagande.
Stora krafter hafva sålunda till följd afrikets stän-
ders ätgärder blifvit satta i rörelse: skolebus till 100-
detal byggde, dit landets barn fockvis vandrat och
dagligen vandra; undervisning i läsa, räkna, skrifva
m. m,. meddelas; men har väl det hufvudvilkor som
ständerna samdrägtigt dervid fästade, blifvit uppfyldt?
Hvilka hinder hafva derföre mött? Huru hafva ko-
nungens rådgifvare sökt att dem undanrödja? Huru
att göra folkskolestadgan åtlydd? — Konstitutionsut-
skottet, som i sitt memorial med så mycken sorgfäl-
lighet upptagit hurusom en major, för någon försum-
melse i tjensten suspenderad, ändock blifvit befordrad
till öfverstelöjtnant, har väl möjligen ocksä fätt af
statsrådsprotokollen anledning bemärka om behörig
vigt fästats vid fullgörande af annan rikets tjenst, el-
ler fastmer om inom någon embetsmannakär exempel
funnits att befordringsmälen gå oberoende af väsendt-
lige tjenstepligters fullgörande. Klagan har vid hvarje
riksdag, ända sedan folkskolestadgan utkom, högt
förts deröfver, att presterna sjelfva: ieke deltaga i
barnaundervisningen. An mer, denna klagan har vid
ett för 2 är sedan hället, för hela riket gemensamt
läraremöte blifvit enhälligt understödd, ehuru man
icke velat, såsom en seminarieföreständare, enligt de
tryckta -protokollen, yttrat: obryta stafven öfver för-
män eller anklaga för försammelsen;- Ofelbart har
också konstitutionsutskottet af statsrädets protokoll för
den 18 Maj 1849. funnit ett: nädigt bref till Skara
konsistorium angående ett särskildt anslag. af stats-
medel, utöfver hvad ständerne beviljat (och möjligen
af mera nytta) till grefve T. Rudensköld för försö-
kande af en ny slags folkskola, der barnens morali-
tet bättre kunde värdas än i den befintliga... Männe;
icke tankarne deraf bordt ledas till trägan om folk-
skolan i hela riket är, efter der blott 7 är förut ut-
arne a a a nn rå nd rn a nd a on a re Aa RA