Prof. Leonards och fru Leonards afskeds-soire gafs sistlidne gårdag för en publik, som visade sig högst intresserad utaf de utmärkta artisternas prestationer. De båda klassiska ensemblerna, Beethovens Emoll-qvartett och Mozarts Gmoll-qvintett, väckte isynnerhet en ovanligare uppmärksamhet: i den förra, en bland Beethovens svårare qvartettkompositioner (den vi vid ett föregående tillfälle sökt närmare analysera), fästades intresset hufvudsakligast vid de båda herrliga mellansatserna; första satsen och finalet, som innehålla mindre sångbar melodi, pläga derföre jemförelsevis uteras mindre lifligt. Icke dessmindre höll et lefvande poetiska uttrycket i hr L:s föredrag, hans haltfulla, af alla modifikationer mäktiga ton en spänd uppmärksamhet nästan lika oaflåtligt fängslad vid hvarje moment utaf verket, hvilket förhållande äfven inträffade med den undersköna Mozartska qvintetten, endast att infrycket af dess första sats något försvagades genom det i vår tanka för hastiga tempo, hvari den togs. I fe har väl knappu primariepartiet i dessa båda pjeser förr ärstädes gifvits med sådan fulländning; äfven de öfriga medverkande — hrr Randel, dTAubert, Meyer och Sack — böra nämnas med allt beröm för sitt vackra och vårdade föredrag. — Uti de båda bekanta bravurpjeserna Souvenir de Haydn samt de Haumannska variationerna öfver en melodi ur Kärleksdrycken, utvecklade hr L. sin virtuositet i all dess egendomliga glans och realiserade hvarje effekt på det fullständigaste. Fru Leonard hade för tillfället valtbra urvariationer öfver ett motiv ur pla Cenerentolan, samt den bekanta arian ur ,Lotteribiljettenef Isouard. Hon var denna afton vid serdeles god disposition, och återgaf de briljanta fioriturerna med en beundransvärd lätthet, de melodiska partierna med det finaste behag. Båda konstnärerna framropades efter soirens slut och mottogo ett bifall, som visade lifligheten af det intryck deras talanger frambrinfan samt lät sluta till den varaktighet, som ågkomsten deraf ännu länge skall ega. —