Prof. Leonards och fru Leonards afskeds-soire
gafs sistlidne gårdag för en publik, som visa-
de sig högst intresserad utaf de utmärkta ar-
tisternas prestationer. De båda klassiska en-
semblerna, Beethovens Emoll-qvartett och
Mozarts Gmoll-qvintett, väckte isynnerhet en
ovanligare uppmärksamhet: i den förra, en
bland Beethovens svårare qvartettkompositio-
ner (den vi vid ett föregående tillfälle sökt
närmare analysera), fästades intresset hufvud-
sakligast vid de båda herrliga mellansatserna;
första satsen och finalet, som innehålla mindre
sångbar melodi, pläga derföre jemförelsevis
uteras mindre lifligt. Icke dessmindre höll
et lefvande poetiska uttrycket i hr L:s före-
drag, hans haltfulla, af alla modifikationer
mäktiga ton en spänd uppmärksamhet nästan
lika oaflåtligt fängslad vid hvarje moment
utaf verket, hvilket förhållande äfven inträffa-
de med den undersköna Mozartska qvintetten,
endast att infrycket af dess första sats något
försvagades genom det i vår tanka för hastiga
tempo, hvari den togs. I fe har väl knap-
pu primariepartiet i dessa båda pjeser förr
ärstädes gifvits med sådan fulländning; äfven
de öfriga medverkande — hrr Randel, dTAu-
bert, Meyer och Sack — böra nämnas med
allt beröm för sitt vackra och vårdade före-
drag. — Uti de båda bekanta bravurpjeserna
Souvenir de Haydn samt de Haumannska va-
riationerna öfver en melodi ur Kärleksdryc-
ken, utvecklade hr L. sin virtuositet i all
dess egendomliga glans och realiserade hvarje
effekt på det fullständigaste.
Fru Leonard hade för tillfället valtbra ur-
variationer öfver ett motiv ur pla Cenerentolan,
samt den bekanta arian ur ,Lotteribiljetten-
ef Isouard. Hon var denna afton vid serde-
les god disposition, och återgaf de briljanta
fioriturerna med en beundransvärd lätthet, de
melodiska partierna med det finaste behag.
Båda konstnärerna framropades efter soirens
slut och mottogo ett bifall, som visade liflig-
heten af det intryck deras talanger frambrin-
fan samt lät sluta till den varaktighet, som
ågkomsten deraf ännu länge skall ega.
—