oo RR ran nr nt
lestädes omöjlig, utom 2 der hvarest väldet genom en
svag och modlös regeriring banat sig väg. Han upp-
repade sin vanliga sattsts att det är klokast att taga
något som har fördelar r med sig, heldre än att vilja
ha allt och få intet. ODm valrätten vidare utsträckes,
skall den snart tränga : sig ned till familjens medlem-
mar och tjenare, o. s. v. Reformmöten, mente han,
betyda i Sverige ingenting och de politiska kannstö-
perierna äro-ej mer värda än tyskt Närnbergerkram.
— Slutet var hället i gammal välbekant stil och slän-
gar haglade öfver reformvännerna och tidningspressen.
— Hörnfelt från Westernorrland och Johan Johans-
son från Östergöthland m. fl. bröder instämde.
Bevillningsutskottets betänkande N:o 5, angående
Tullbevillningen, förekonm nu, och sedan ingressen der-
tik, afstyrkande flere : motioner om gamla tulltaxans
bibehällande, blifvit upppläst, började en fyra timmars
diskussion. Här medhunnnos dock ej, såsom vid samma
tillfälle under förra rikksdagen, nägra speciella under-
sökningar angäende soockerhalten i sill-lake eller nä-
ringskraften i renlave,, — frägan var blott om de
stora principerna af frilhandel eller prohibitivsystem.
Gezelius från Dalarne, Petter Mårtensson och Sandstedt
från Småland yrkade i skriftliga anföranden gamla
taxans och skydsstullarnes bibehällande, framför allt
på jordbruksprodukter, viktualier och jern. — Strinn-
lund, en af motionärerme för gällande tulltaxas qvar-
stäende, androg såsom skäl derför att densamma ännu
vore alltför litet begagrnad och pröfvad, samt att ett
liberalare system endaast skulle förvärra tillständet,
då redan på de 7 sistaa åren exporten minskats mot
importen med 51 millioioner rdr och hvarigenom efter
hans beräkning vid näsista riksdag endast skulle äter-
stå 10 millioner silfyver i banken. Han ansåg det
liberala systemet tillkkommet endast i följd af Eng-
lands exempel, som likkväl länge åtnjutit för sina far-
tyg samma rättigheter som de svenska, och som ge-
nom nedsättning i tullen på Östersjöträvaror endast
gjort en ebetydlig uppoffring. Han trodde Sverige
hafva gätt förut i uppsffringar och ansåg det engel-
ska intressets herravälde högst vämjGigt. Följderna
af ett liberalt tullsystem blefve fattigdom, oförmäga
att utgöra ökade skatter och brottens tilltagande. Han
ville derföre bibehälla gällande taxa, och att endast
tull-lindringarne och sockerfrägan mätte förekomma
till serskild behandling. -— Östman ansäg det mnärva-
rande sättet att ändra tull-taxan 3 gänger på 10 är,
innebära en för handel och fabriker alltför skadlig
fluktuation, ehuru han annars ej vore vän af förbud
eller höga tullar. — Arvid Arvidsson från Elfsborgs
län, ledamot af utskottett, hade deremot ett anförande,
hvari tullförbudens bortttagande och nedsättning i tull-
satser förordades, och 1 hvari Öbom och Eden instämde.
Bengt Gudmundsson fann rättvisan fordra såväl
skydd för näringarna ssom reciprocitet med främman-
de länder, men kunde för ingen del gilla förbuden,
hvilkas vanmakt man d dessutom ser af handelsbodar-
nes lager af förbudna - och inlurendrejade varor. Han
önskade derföre borttaagande af alla förbud, mot en
skyddstull af 33, proocent, hvaremot tulltaxans öfri-
ga artiklar ej behöfde: någon förändring, endast att
tullindringarna och hvzsad utskottet vill föreslå i soc-
kerfrågan mätte särskilildt diskuteras.
F. talmannen Anderss Eriksson hade blifvit mycket
förskräckt af Strinnlunads tal om silfrets försvinnande, .
om fattigdomen och bbrotten, men trodde dock att ;
förbud och höga tullarr ästadkomma lika stora faror.
Man känner att ett slags assuransföreningar finnas
som tillhandahälla Sverige med förbudna varor mot
15 procent i arfvode, och att probenreutrar allestädes
äro försedda med olofligt gods. Han trodde ej på
silfrets försvinnande, ty konsumtionen af införda ar-
tiklar torde väl till slut rätta sig efter behofvet.
Men genom tullförbuc och försöken att öfverträda
dem ästadkommas bro:t och demoralisation. Handt-
verkerier och fabriker som existerat lugna genom
skydd ha sällan gått framåt, då deremot de som ej
skyddats vunnit betydlig förkofran. Men en orim-
lighet fann talaren i de antagna vigtbestämmelserne
vid förtullning, i stället för varuvärden. Han fram-
lade beräkningar i afseende på en ny artikel lingarn,
från Almedahls spinneri, och visade att genom dy-
likt förtullningssätt det finare arbetet skulle få er-
lägga vida mindre tull än det gröfre.
Jonas Christoffersson från Wermland anhöll att tull-
betänkandet mätte purktvis föredragas.
Peter Claösson, representant för Kinds och Rede-l.
vägs härader af Elfsbrgs län, höll ett långt och be-
vekande tal. Han hale med bekymmer läst utskot-
tets förslag och funnit att det kommit på alltför li-
berala ider. Det hale godkänt principen för gam-
la tulltaxans bibehållande och dock föreslagit dess
ändrande, hvadan talaren kom till det resultat att
förbuden blifvit borttagna blott på det att staten mä
förlora. Det vore kämdt att under flera riksdagar
konsumenter och prodmcenter bildat sig till motsatta
partier, ehuru de bordee vara fosterbröder, ty om pro-
ducenten gär under, stkall konsumenten äfven göra
det. Frukten af 1766 ärs riksdags borttagande af
alla förbud blef 40,0000 arbetares sysslolöshet, och
oaktadt år 1770 den mnest restriktiva tulltaxa sattes i
stället, kunde den svemska fabrikationen aldrig repa
sig. Han talte om det elände som uppkommit i hans
ort förlidet är, då bomullsgarnet steg 3 rdr pr bundt
och rudimaterien säleces blef för dyr, men ehuru
konsumtionen afstannde kunde man dock cj upp-
höra med fabrikationa, ty man arbetar der på an-
dras förlag, och arbea måste man till hvad pris
som helst. Tigga färej en arbetsför person; stjäla
är ock förbudet, men nöden föder brottet, och då
blifver skulden deras om ästadkommit nöden; ty i
den stund den fattige proletären lemnas utan bröd,
just då får han i sing händer sjelfva nyckeln till
äganderätten! Konsumentens pligt är att läta pro-
ducenten skyddas af tullagarne och derföre yrkade
tal. bibehållande af nuvarande tulltaxa.
Per Nilsson från Skäne önskade förbudens bortta-
gande mot skyddstullar och anförde exemplet med
raffinadsoekret, hvars pris sedan det blef tillatet till
införsel blifvit billigare, och hvars fabrikation inom
landet äfvenledes tilltagit.
Tobias Lind från Bohus län trodde att silfrets ut-
gäende ur banken möjligen kunde vara en följd just
af förbuden, och undrade när fabrikanterne en gång
skola bli nöjda, de som redan är 1823 förklarade
ig efter 10 ärs förlopp ej-mer vilja yrka nägra tull-
örbud. Han uppläste: åtskilliga delar af Tulldistrikt-
chefen Karströms tuilltaxeförslag, säsom en veder-
läggning af Petter Claössons yttranden. -
Anders Eriksson från Elfsborgs län ansäg en fril?
vexelyverkan länderna emellan vara nyttig för allt),
framätskridande, och anförde ätskilliga exempel till
bevisande af den vinst ett land njuter genom inför-
selfrihet och läga tullir. Resonnemanget i hr Kar-
ströms förtjenstfulla irbete borde öfvertyga enhvar
om den föga rikedom Sverige vunnit på förbuden, och
ill stöd för frihandehs företräde vore det nog att
vimna att produkter som beröfyats förbudens s. k.
vägn, derefter stigit en tredjedel i afsättning. Ian
tlade äfven vigtbestämmelser vid förtullning ock
ille Sör sin del antaga utskottets föreslagna taxa.
Anders .indersson friån Skaraborgs län hade samma
sigter, och Su. ström förenade sig i Tobias Linds
ch f. talm. And. Crilkssons yttranden. Uhr var oak-
adt ett par ledamöterss ömma och rörande föredrag
årdnackad nog att ejj känna sig bevekt. Han hade
ört förmaningarne attt ej genom alltför stor liberali-
et bilda tiggare och ttjufvar, men han trodde lagom
ara bäst och ansäg utskottet hafva iakttagit detta
agom. — Ilenrik Andlersson förenade sig med Bengt
sudmundsson.
Ålatts Persson trodde, i motsatts till ätskilliga, attlaf
nlltaxan hvarje riksdag borde pröfvas för att efterii;
mständigheterna rätt:s. Han ansäg handeln under
ednare ären hafva i nänga fall tagit vändning efter
e oroliga förhällandena i Frankrike och Tyskland, ,
varigenom exporten lit blifvit minskad, men impor-s
en derifrän blifvit desto större, ju mer varuvärdena
llit under minskad omsättning i produktionsorterne.,
lan trodde ock att fabriker och husslöjder, suson
tående i strid med hvarandra, ej kunna gagnas medla
amma medel, och bifföll utskottets hemställan. S
etrinnlund förklaradie att han ej sätter stor tro tilll per
ulltjenstemäns uppgiffter och att desse just föreslagit13 r
PR
fansiel
3 A
tr nm