rap från Norge, må förekomma till serskild behandling.
—— 2
RÄTTEGÅNGS- och POLISSAKER.
I dag fortsattes uti poliskammaren ransaknin-
gen :angående det väld som sistlidne söndag utanför
Norrttull blifvit utöfvadt mot jernbärarehustrun Ring-
vall. Det upplystes nu att de trenne väldsverkarne
utgjordt, förutom häktade Olof Carlsson och drängen
Johan Borån, i hvars sällskap varit drängen Härling,
alla tre i tjenst vid hr Fredrickssons bränneri utan-
för Norrtull. De tilltalade nekade till väldet och då
inge bevisning mot dem kunde förebringas, blef
Carlson ställd på fri fot och ransakningen remitterad
till ederbörlig domstol ä landet.
— På rädstufvurättens 6:te afdelning hölls förliden
onsåg ransakning med förre sadelmakarclärlingen
Wesin och förre slottsknekten Israelsson, gripna äl:
bar gerning vid föröfvadt inbrott i ett hus vid hör-:
net af Lilla Vattugränd och Brunkebergstorg hos derl
boenide förre hofmästaren Hultberg. Detegnai denna
sak iär, att Hultberg genom en anonym biljett förut
blifvrit underrättad om, när inbrottet skulle ske, hvar-
före han lätit tillkaNa poliskommissarien Jederin,
hvillken likväl icke lyckats gripa mer än Israelsson.
Westin deremot hade fått tillfälle att taga flykten,
men en nitton ärs yngling, handelsbokhällaren Frans
Johan Broberg, hade i anledning af ropet: tag fast
tjufven!, haft nog mod och oförtrutenhet att förfölja
Westin genom flera gator och gränder, tills han slut-
ligen gripit honom. Båda de tilltalade nekade sig
hafva begätt inbrott och pästodo, att de endast velat
besöka en i huset boende brukspatron frän landet,
för att skaffa sig arbete, och att dörren gätt upp då
de Fbultade på. På fråga hvarföre Westin sprungit
svarrade han, att som Jäderin vid hans utkomst ur
rumnmet tilldelat honom ett slag med en käpp med
blykkula, sä hade han tagit flykten af fruktan för vi-
daree misshandling. Enligt hvad handelsbokhällaren
Brobberg intygade, hade Westins hufvud blödt betyd-
ligt,, då han af Broberg fasttogs. — Utslag skulle af-
kumnas den 15 nästk. Juni.
— I gär förevar i poliskammaren ett mål hvars re-
sultat torde lända poliskommisarier och poliskonstap-
lar till ett varnande exempel, att icke på lösa upp-
gifter antasta oförvitliga personer. - Kommissarien
Tiningren befanns nemligen hafva, troligen af miss-
förstädt tjenstenit, lupit med limstängen, då han på
en blott och bar angifvelse af platslageriarbetaren
Alen lät narra sig att anställa visitation hos akare-
enkan Andersson, af Agren angifven att från honom haf-
va tillgripit en kräsnal, en härborste m. fl. persedlar.
Andersson, som i mänga är bott tillsammans
Ågren och förmodligen af nägon osämja dem emel-
lan blifvit utsatt för Agrens hämnd, förklarade, att
de vid visitationen hos henne påträffade persedlarne,
demm Agren uppgifvit sig hafva förlorat, voro henne
och . ingen annan tillhöriga, hvilket af Agren icke
ellerr xunde bestridas.
— Under forslande inom Jönköpings län har ar-
reststanterne Nils Andersson och Nils Larsson Lillja
elleer Bergqvist beredt sig tillfälle att-rymma fran
bevzakniogen. Den förstnämnde är 22 är gam-
mall och född i Emitslöf af Östra Göinge härad,
är af medelmättig växt, har ovalt ansigte med stora
blå ögon, stor näsa och brunt här,samt bär en lömsk
uppsyn, och var vid rymningen klädd i blå tröja och
väst af vadmal samt rutiga byxor; den sednare ärj
26 är gammal, född i Hurfva af Malmöhus län, har
varit lumpsamlare, är af medelmättig växt, har rund-
laggdt ansigte, blå ögon och rödt här, samt ett stort
ärr: ä högra sidan af halsen och var vid afvikandet!.
kläädd i tröja, väst och: byxor af blått vadmal.
-— Öresundsposten meddelar följande beriät-
telise: -
sFör nägon tid sedan omtalades i Ö. P., att ett
mord blifvit upptäckt i Ekeby socken sämedelst, att
en hund öfverkommit stympade lemmar af en men-
niskokropp och fästat folks uppmärksamhet, hvilket
sedan gifvit anledning till en undersökning af för-
handenvarande omständigheter, samt laga ransakning:
vid Mörarps thing. Af hondlingarne i målet, hvilka
blifvit oss benäget meddelade tiil genomläsning, fram-
går väsendtligen följande: -
En torpare Nils Pehrsson i Hvidarpshus inom Gärd-
stänga församling hade under flera ars tid lefvat till-
sammans med en qvinna Hanna Olsdotter, med hvil-
Oaktadt förhällandet.
deem emeNan i visst afseende sälunda var ganska för-
kern han också egde en dotter.
trooligt, var det likväl för öfrigt och egentligen från
hanns sida ytterst ovänskapligt, hvartill väl i sin man
ntdom annat bidrog den mellan dem rädande stora
olilikheten i älder, enär han endast var 29 är, dä hon
reedan var 48. Pastorsembetet hade flerfaldiga gäån-
geer allvarligen föreställt de bäda parterna, att de an-
timgen borde ingå äktenskap eller flytta åtskiljs, hvil
ket sednare alternativ borde fallit sig så mycket min-
drre tungt för Hanna Olsdotter, som hon ständigt var
ettt mäl för brutaliteter från Nils Pehrssons sida; men
föprgäfves. Hanna blef ännu alltid qvar, och till sin
offärd. Vid början af innevarande är tilltog emeller-
tidd osämjan dem emellan till den grad, att qvinnan
onmsider lär insett nödvändigheten att skiljas fran N.j
Piehrsson och hon lär då till och med hafva på för-
hand lemnat en del af sina tillhörigheter i grannar-
nes värd, för att en vacker dag göra allvar med denna
sin afflyttning. Den 29 Jan. försvann hon också gan-
ska riktigt, som det troddes, stadd på vandring till
Hlelsingborgstrakten, der hona egde slägtingar. Detta
1äät för ögonblicket icke osannolikt.
Imedlertid förgick en mänad och mer, utan at
Hlanna lät höra af sig hvarken på ena eller andra
håaället. Inom Gärdstanga var hon icke till finnandes,
haennes barn och slägtingar i Ieisingborgstrakten hade
iceke heller sett till henne, utan tvärtom cfterfrugat
haenne i Hvidarp. Man började småningom hviska
ett och annat om att Nils Pehrsson måhända sjelf
skbkaffat henne ur vägen.
Nils Pehrsson och förständigade honom att genast be-
gifva sig at Helsingborgstrakten, dit han pustatt Anr
vara gången, och skaffa sig bevis öfver hennes vi-
stande derstädes. Detta gjorde han oekså och befanns
silunda i de sista dagarne af Mars samvetsgrannt
med
Pastorsembetet inkallade nul:
4
,
sökande efter sin förlorade Hanna här och hvar i E-
keby socken, der han uppgaf sig hafva hela tider
förmenat att hon skulle uppcehälla sig. Den 29N
1var det som AM. Pehrsson anlände till Ekeby; den 30
Ihände sig att hr Törner på Skromberga blef tillful-
lligtvis gjord uppmärksam på något föremal i hans
tf trädgård, omkring hvilket hundar och roft
I dlat sig, och hvilket vid närmare under
svara ena armen och ena benet af en menn
1 Den första tanken var naturligtvis att nägon pe
Iblifvit der i trakten mördad och stympad. I
sjelfva verket förvinande tillfillighet
vid lemmarnes förevisande för personer i tr
Hanna Olsdotters barn genast igenkände armen h
varit modrens, på ett märke, som befanns a ett af
fingrarne efter det k ponda bhoetHeto. hvar
Tior