rap från Norge, må förekomma till serskild behandling. —— 2 RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. I dag fortsattes uti poliskammaren ransakningen :angående det väld som sistlidne söndag utanför Norrttull blifvit utöfvadt mot jernbärarehustrun Ringvall. Det upplystes nu att de trenne väldsverkarne utgjordt, förutom häktade Olof Carlsson och drängen Johan Borån, i hvars sällskap varit drängen Härling, alla tre i tjenst vid hr Fredrickssons bränneri utanför Norrtull. De tilltalade nekade till väldet och då inge bevisning mot dem kunde förebringas, blef Carlson ställd på fri fot och ransakningen remitterad till ederbörlig domstol ä landet. — På rädstufvurättens 6:te afdelning hölls förliden onsåg ransakning med förre sadelmakarclärlingen Wesin och förre slottsknekten Israelsson, gripna äl: bar gerning vid föröfvadt inbrott i ett hus vid hör-: net af Lilla Vattugränd och Brunkebergstorg hos derl boenide förre hofmästaren Hultberg. Detegnai denna sak iär, att Hultberg genom en anonym biljett förut blifvrit underrättad om, när inbrottet skulle ske, hvarföre han lätit tillkaNa poliskommissarien Jederin, hvillken likväl icke lyckats gripa mer än Israelsson. Westin deremot hade fått tillfälle att taga flykten, men en nitton ärs yngling, handelsbokhällaren Frans Johan Broberg, hade i anledning af ropet: tag fast tjufven!, haft nog mod och oförtrutenhet att förfölja Westin genom flera gator och gränder, tills han slutligen gripit honom. Båda de tilltalade nekade sig hafva begätt inbrott och pästodo, att de endast velat besöka en i huset boende brukspatron frän landet, för att skaffa sig arbete, och att dörren gätt upp då de Fbultade på. På fråga hvarföre Westin sprungit svarrade han, att som Jäderin vid hans utkomst ur rumnmet tilldelat honom ett slag med en käpp med blykkula, sä hade han tagit flykten af fruktan för vidaree misshandling. Enligt hvad handelsbokhällaren Brobberg intygade, hade Westins hufvud blödt betydligt,, då han af Broberg fasttogs. — Utslag skulle afkumnas den 15 nästk. Juni. — I gär förevar i poliskammaren ett mål hvars resultat torde lända poliskommisarier och poliskonstaplar till ett varnande exempel, att icke på lösa uppgifter antasta oförvitliga personer. Kommissarien Tiningren befanns nemligen hafva, troligen af missförstädt tjenstenit, lupit med limstängen, då han på en blott och bar angifvelse af platslageriarbetaren Alen lät narra sig att anställa visitation hos akareenkan Andersson, af Agren angifven att från honom hafva tillgripit en kräsnal, en härborste m. fl. persedlar. Andersson, som i mänga är bott tillsammans Ågren och förmodligen af nägon osämja dem emellan blifvit utsatt för Agrens hämnd, förklarade, att de vid visitationen hos henne påträffade persedlarne, demm Agren uppgifvit sig hafva förlorat, voro henne och . ingen annan tillhöriga, hvilket af Agren icke ellerr xunde bestridas. — Under forslande inom Jönköpings län har arreststanterne Nils Andersson och Nils Larsson Lillja elleer Bergqvist beredt sig tillfälle att-rymma fran bevzakniogen. Den förstnämnde är 22 är gammall och född i Emitslöf af Östra Göinge härad, är af medelmättig växt, har ovalt ansigte med stora blå ögon, stor näsa och brunt här,samt bär en lömsk uppsyn, och var vid rymningen klädd i blå tröja och väst af vadmal samt rutiga byxor; den sednare ärj 26 är gammal, född i Hurfva af Malmöhus län, har varit lumpsamlare, är af medelmättig växt, har rundlaggdt ansigte, blå ögon och rödt här, samt ett stort ärr: ä högra sidan af halsen och var vid afvikandet!. kläädd i tröja, väst och: byxor af blått vadmal. -— Öresundsposten meddelar följande beriättelise: sFör nägon tid sedan omtalades i Ö. P., att ett mord blifvit upptäckt i Ekeby socken sämedelst, att en hund öfverkommit stympade lemmar af en menniskokropp och fästat folks uppmärksamhet, hvilket sedan gifvit anledning till en undersökning af förhandenvarande omständigheter, samt laga ransakning: vid Mörarps thing. Af hondlingarne i målet, hvilka blifvit oss benäget meddelade tiil genomläsning, framgår väsendtligen följande: En torpare Nils Pehrsson i Hvidarpshus inom Gärdstänga församling hade under flera ars tid lefvat tillsammans med en qvinna Hanna Olsdotter, med hvilOaktadt förhällandet. deem emeNan i visst afseende sälunda var ganska förkern han också egde en dotter. trooligt, var det likväl för öfrigt och egentligen från hanns sida ytterst ovänskapligt, hvartill väl i sin man ntdom annat bidrog den mellan dem rädande stora olilikheten i älder, enär han endast var 29 är, dä hon reedan var 48. Pastorsembetet hade flerfaldiga gäångeer allvarligen föreställt de bäda parterna, att de antimgen borde ingå äktenskap eller flytta åtskiljs, hvil ket sednare alternativ borde fallit sig så mycket mindrre tungt för Hanna Olsdotter, som hon ständigt var ettt mäl för brutaliteter från Nils Pehrssons sida; men föprgäfves. Hanna blef ännu alltid qvar, och till sin offärd. Vid början af innevarande är tilltog emellertidd osämjan dem emellan till den grad, att qvinnan onmsider lär insett nödvändigheten att skiljas fran N.j Piehrsson och hon lär då till och med hafva på förhand lemnat en del af sina tillhörigheter i grannarnes värd, för att en vacker dag göra allvar med denna sin afflyttning. Den 29 Jan. försvann hon också ganska riktigt, som det troddes, stadd på vandring till Hlelsingborgstrakten, der hona egde slägtingar. Detta 1äät för ögonblicket icke osannolikt. Imedlertid förgick en mänad och mer, utan at Hlanna lät höra af sig hvarken på ena eller andra håaället. Inom Gärdstanga var hon icke till finnandes, haennes barn och slägtingar i Ieisingborgstrakten hade iceke heller sett till henne, utan tvärtom cfterfrugat haenne i Hvidarp. Man började småningom hviska ett och annat om att Nils Pehrsson måhända sjelf skbkaffat henne ur vägen. Nils Pehrsson och förständigade honom att genast begifva sig at Helsingborgstrakten, dit han pustatt Anr vara gången, och skaffa sig bevis öfver hennes vistande derstädes. Detta gjorde han oekså och befanns silunda i de sista dagarne af Mars samvetsgrannt med Pastorsembetet inkallade nul: 4 , sökande efter sin förlorade Hanna här och hvar i Ekeby socken, der han uppgaf sig hafva hela tider förmenat att hon skulle uppcehälla sig. Den 29N 1var det som AM. Pehrsson anlände till Ekeby; den 30 Ihände sig att hr Törner på Skromberga blef tillfullligtvis gjord uppmärksam på något föremal i hans tf trädgård, omkring hvilket hundar och roft I dlat sig, och hvilket vid närmare under svara ena armen och ena benet af en menn 1 Den första tanken var naturligtvis att nägon pe Iblifvit der i trakten mördad och stympad. I sjelfva verket förvinande tillfillighet vid lemmarnes förevisande för personer i tr Hanna Olsdotters barn genast igenkände armen h varit modrens, på ett märke, som befanns a ett af fingrarne efter det k ponda bhoetHeto. hvar Tior