a
-- la
RÄTTEGÅNGS- och POLISSAKER.
n
I dag fortsattes uti poliskammaren tansakning 7
angående den väldsamma behandling muraregesälls-)
hustrun Offerman utöfvat mot en sjuärig gosse. -Nula
nställde sig pigan Carolina Davoust och förklarade, ll
att hon vore rätter moder till den misshandlade gos-n
sen, samt att hon höstetiden 1849 lemnat honom tilll,
värd och uppfostran åt hustru Offerman. Barnetha-le
de under sin spädaste barndom, till dess det lemna-If;
åes till O., vistats hos Davousts fader, som varit num-s
merkarl! vid östgötha grenadierer och bor i Törnvallalf
socken i Östergöthland, D,hade under den tid gos-
sen varit hos O. besökt honom endast 3 a 4 gånger,
då hon förnummit att han blifvit ganska omsorgsfullt
värdad. Efter gjord öfverenskommelse emellan hu-
stru O. hade barnet ej fätt veta att D. varit hans
moder, utan varit tillsagd att kalla henne moster.
Hustru O., tillfrågad om D:s uppgifter voro med
sanna förhällandet öfverensstämmande, bejakade säå-
dant, under förklaring att hon, af fruktan för härdare
straff under ransakningen, uppgifvit sig vara moder
till gossen. Stadsfiskalen, borgmästaren Mellbin upp-
trädde såsom allmän åklagare och yrkade målets re-
mitterande till domstol, jemte förbud för såväl Offer-
man som dess hustru att förr än mälet blifvit ut-
redt lemna staden. Polismästaren lemnade bifall
till åklagarens yrkande, och blef målet till domstol
remittetadt,
— Gardisten vid andra lifgardet, Granlund, och
dess hustru (hvilken nyligen i polisen var tilltalad för
ett fosterbarns vanvård) voro i dag tilltalade för in-
nehafvande af ett par frän snickaregesällen Owen J
stulne svarta drappbyxor, äfvensom att hafva undan-
gömt diverse enkan Blomqvist tillhörige linneper-
sedlar.
Granlund pästod att han haft byxorna hela vin-
tern och till bevis att han varit svartklädd tog han
hela regementet till vittne äfvensom pastorn i Ladu-
gärdslands församling, som noga betraktat honom då
han sednast gätt till nattvarden. Owen deremot ä-.
beropade till vittne en klädständshandlare, Svensson,
af hvilken han köpt byxorna, hvarföre mälet uppsköts
för vittnens hörande, men G:s begäran om hela rege- (
mentets uppkallande afslogs. !
— På rädstufvurättens 6:te afdelning hölls i förr-
går ransakning med för stöld tilltalade smedsläringen
Lundström, och inställde sig härvid mälsägaren, smeds-
gesällen Säfström, hvilken berättade, att då han en
söndagsmorgon räknat öfver sina penningar, hvilka
han dagen förut uttagit ur en gemensamt med en
annan gesäll begagnad sparbössa, och som uppgingo;
till omkring 7 rdr rgs, hade Lundström, som bott i
samma rum hos deras mästare, smeden Fagerberg .
vid Tyska Stallplanen, legat i sängen och med giriga ;
blickar betraktat penningarna, Säfström hade der-:
efter utgätt, men då han äterkommit, hade pennin-
garne varit försvunne; och trodde han sig äga så
mycket större skäl att misstänka Lundström för till-
greppet, som denne mändagsmorgonen innehaft två
silfvermynt ä 8 sk. bko, som voro försedda med det
märke, som Säfström medelst en så kallad körnare
åsatt de penningar, han inlagt i sparbössan, för att
skilja dem från kamratens. j
Lundström, hvars aftärda och bleka ansigte tillkän-
nagaf, att han ehuru ung öfverlemnat sig ät fylleri-
lasten, var nu sä svag, att han mäste sitta under ran-
sakningen. Han nekade helt och hället för tillgrep-
pet och berättade, att då han på söndagsförmiddagen !
gätt ut, han endast medhaft 5 rdr rgs, som utgjorde:
hans veckoaflöning, och att han, som hela dagen lef-.
vat i sus och dus, om aftonen, då han hemkommit,!
icke haft mera qvar än 4 silfvermynt å 8 sk. bko.
Att två af dessa voro försedda med Säfströms märke,
kunde han icke förklara på annat sätt, än att han
troligen fatt dem i vexel.
Herr rådman Alexandersson uppmanade Lundström
att bekänna sanningen och att vända tillbaka från den
farliga strät, han beträdt, hvarpå Lundström svarade:
ja, jag skall försöka öfvervinna fylleribegäret.s
Ordföranden: Ja, men inte kan du göra det af
egen kraft, du mäste genom bönen förskaffa dig bi-
stånd från en högre makt.
Då Lundström fortfor i sitt nekande, blef han ge-
Inom utslag frikänd frän angifvelsen.
— På Rädstufvurättens 6:e afdeln, hölls förl. tisdag
ransakning om en batalj, som den 14i denna månad
levererats mellan sömmerskan Anna Maria Wallin
och jungfru Maria Johanna Löfving, men om hvars
I förlopp de bäda amazonerna afgäfvo helt olika be-
rättelser. Wallin har i sin stämning pästätt, att Löf-
; ving ofvannämnde dag inkommit i hennes bostad och
sedan hon frågat Wallin efter. sin sjalett och sitt
perlband, medelst en medhafd tom kruka tilldelat
!I Wallin ett slag på örat, hvarefter hon dragit henne
i håret och bitit henne i händerna. Wallin hade ge-
;Inom rop om hjelp slutligen lyckats tillkalla i huset
I boende personer, vid hvilkas ankomst Löfving retire-
;Irat. Svaranden Löfving äter berättade, att hon, som
il förut nägona tid bott hos Wallin, derunder förlorat en
Isjalett och ett perlband, och som flere personer för
I henne berättat, att Wallin nyttjat sjaletten, hude hon
infunnit sig hos denna och bedt att äterfå sin sjalett,
tl hvarjemte hon frågat om Wallin också hade perlban-
-I det. Wallin hade då tagit en eldgaffel och dermed
trakterat Löfving så eftertryckligt, att hon mäst ropa
I pä hjelp.
Målet uppsköts för vittnens hörande till den 3 in-
stundande Juni.
— På samma afdelning förevar äfven förl. tisdag ett
mål emellan lästskäraren Pettersson och snickaren
-I Julin angiende ä den sednare yrkadt ansvar för det
n han på ett allmänt näringsstölle gifvit Pettersson fle-
rire å heder och ära gående tillmälen, säsom att han
.-j vore spösliten m. m. Julin medgaf riktigheten aj
Petterssons uppgift, men pästod, att han med då
oqvädinsord, som endast varit ett gychel, så mycke
nr J mindre kunde haft någon mening, som han ansäg
-I Pettersson för en hederlig karl, och förundrade de
honom, att Pettersson icke kunde förstå raljeri, di
han för två är sedan på näringsstället Björngärder
sallat Julin för skojarsnickare och till och med
ortjuf,, men hvarvid Julin då icke fästat sig, eme.
an han ansett det för ett skämt. Emellertid vill
Julin ersätta Pettersson för stämningskostnaderna
med vilkor att han äterkallade sina ansvarspäståen
a den, men i annat fall ämnade Julin icke underlåt:
katt lagligen tilltala Pettersson för hans ofvanberörd
- Ar AA AA RK RR ko re 4 (JO
TOA hä,
j