ULL dliMv2 08 OP penhamn skulle äterställas. I tyska tidningar utsprides att grefve Reventlow önskat få österrikisk garnison i Kiel, men att både de två tyska kommissarierne och civilmyndigheten på stället afböjt det. Saken är föga trolig. Konferensrådet Johanssen hade aflidit. En förnyad inbjudning till ett skandinaviskt skolläraremöte i Köpenhamn från den 28 Juli till den 2 Augusti läses i danska bladen, emedan ännu högst få svenskar och norrmän anmält sig. PORTUGAL. Underrättelserna från Lissabon af den 12 dennes mieddela att Saldanha redan inskeppat trupperna i Oporto, utfärdat en proklamation hvari han lofvar reformer, afskaffandet af missbruk samt konstitutionens revision, och uppmanar till trohet mot drottningen, m. m. Han skulle sjelf afgå dagen derefter till Lissabon, och hvarföre trupperna sändas sjöväg lärer vara, att man eljest befarade att folket skulle under vägen ansluta sig till dem, samt demonstrationer i mera radikal rigtning göras än den Saldanha anser sig böra understödjas. FRANKRIKE. Den sednaste telegrafdepeschen från Paris är af följande lydelse: : Den 23 Maj. I nationalförsamlingen föreslog Dampierre bekräftelse på valet till folkrepresentant för Landes-departementet (fr Aftonbladet n:o 117). Monnier och Lefranc anföllo häftigt inrikesministern L. Faucher, hvarpå denne svarade med eftertryck. Emile Girardin talade mot det sätt, hvarpå inrikesministern begagnade telegraferna, äfvensom mot vallagen. Utrikes ministern Baroche förkla-!1, rade att hela ministeren solidariskt ansvarade,s för Fauchers handlingssätt och yrkade att det skulle antingen gillas eller i annat fall etttadelsvotum uttalas och saken betraktas såsom kabinettsfråga. Dampierre besvarade Girardins tal. Efter en häftig storm bekräftades valet och den enkla dagordningen antogs med 372 röster mot 233. Ej bättre var det dagen förut, då man skulle företaga behandling af Moulins och Morins motioner angående hänvisning af motionerna om grundlagens revision till särskildt utskott. I en skrifvelse härom af d. 22 Maj heter det: ;Morins motion går derpå ut att nationalförsamlingens reglemente skall så ändras, att revisionsförslagen, äfven om de förkastas, om en månad åter kunna upptagas. Då debatten härom började, bröt stormen lös, framkallad af Girardin, som midt under det värsta tumult, de vildaste rop och ordvexlingar mellan högra och vensra sidan, bibehöll ordet och oupphiörligt började sitt tal å nyo. Man formligen utmanade hvarandra. Girardin sadee, att om grundlagen anfölles, skulle man få se hans parti på gatan. Vi antaga utmaningen, utropade Prudhomme. Omsider blef tumultet så stort att residenten Dupin endast med största möda kunde stilla det genom att kalla Girardin till ordningen. Resultatet var omsider, att församlingen med icke serdeles stor majoritet beslöt taga Morins motion i öfvervägande. Den 21 Maj afgaf inrikesministern L. Faucher den förklaring, att alla öfverläggningar inom kommunalråden angående revision af grundlagen måste annulleras, emedan dessa orporationer icke finge debattera om politiska frågor. I Marseille hafva flera nationalgardeskomanier blifvit upplösta för insubordination. Valetto, direktör för Belle-Isles fängelse, har erhållit transport, men till högre plats. (Jfr Aftonbladet n:o 120). Femprocentsfonderna noterades den 23 Maj till 90.20; treprosa ill ARkKinn. Daily Nercs anmärker, i en uppsatts om de franska monarkisternas sednaste öfverläggningar och beslut, att ordet monarki nu mera tycks i Frankrike icke betyda hvad det förut har betydt derstädes, eller hvad man i England menar dermed; utan blott och bart despofsm och despotism i all möjlig riktning: reigiös och militärisk, så väl som social. Den så kallade monarkismen åsyftar i Frankrike samma slags strid emot folkete som utgjorde den ledande: grundsatsen i Guizots statsklokhet och störtade Frankrikes monarki i den afgrund, i hwvilken den nu befinner sig; detta förderfliga krigstillstånd vill den upphöja till ett regelbundet och fortfarande system. Ingen eftertänksam kan undra öfver att fransmännen i allmänhet måste framför allt önska att blifva förskonade från en så beskaffad mo-: narki. Daily News fästar äfven sina landsmäns uppmärksamhet på att vildt hat emot allt hvad engelskt heter utgör hufvuddraget hos kontinentens nuvarande konservativa. Förr sttrade den kontinentala konservatismen sig Likväl med en viss aktning om England, oaktadt det gjort sig sakert att äga en grundlaglig samhällsordning, tryckfrihet och säkert skydd i lag fför den personliga friheten, och oaktadt man i England nödgas se en stat, som med en vördad monarki och en inflytelserik aristokrati förenade ctt oerhördt belopp folkrättigheter och allmän anda. Nu åter ser man vAssemblee Nationale,, Guizots organ, öfverfalla Palmerston med ett raseri, som skulle anstått Metternichstidningsorganer under hans glorrikaste dagar — och hvarföre? Derföre att lord Palmerston tillåtit sig några ganska lindriga erinringar vid Roms och Italiens närvarande ställning; språket i den franska protestantens Iblad är så giftigt, som om det gälde att näpsa den bleodgirigaste sansculott. Ickemindre vansinnigtupphetsade finner Daily News de franska socialisterna. Af dem uppfattas den förkunnade partistriden från deras sida alldeles så, som Guizots organ skådar den från sin, nämligen som ett krig på Nf och död, der segraren ovilkorligen måste sätta foten på den besegrades nacke. Hvilket parti som segrar, ! monarkisternas eller socialisternas, skall, detj visar sig uppenbart, anse Frankrikes fullständiga fjättrande såsom enda vilkoret för sin triumf och för betryggandet af sina fördelar. Häraf drager den engelska publicisten den sluttöljden, att endast under republikansk form, sådan som den nuvarande, men med några nödvändiga förbättringar åt frihetens sida, är a I LÄ stirmalosa nn mora tänlkhar 114 2 -— on AA RH Lo Ren --—-— mm —