ULL dliMv2 08 OP
penhamn skulle äterställas.
I tyska tidningar utsprides att grefve Re-
ventlow önskat få österrikisk garnison i Kiel,
men att både de två tyska kommissarierne
och civilmyndigheten på stället afböjt det.
Saken är föga trolig.
Konferensrådet Johanssen hade aflidit.
En förnyad inbjudning till ett skandinaviskt
skolläraremöte i Köpenhamn från den 28 Juli
till den 2 Augusti läses i danska bladen, eme-
dan ännu högst få svenskar och norrmän an-
mält sig.
PORTUGAL.
Underrättelserna från Lissabon af den 12
dennes mieddela att Saldanha redan inskeppat
trupperna i Oporto, utfärdat en proklamation
hvari han lofvar reformer, afskaffandet af
missbruk samt konstitutionens revision, och
uppmanar till trohet mot drottningen, m. m.
Han skulle sjelf afgå dagen derefter till Lis-
sabon, och hvarföre trupperna sändas sjöväg
lärer vara, att man eljest befarade att folket
skulle under vägen ansluta sig till dem, samt
demonstrationer i mera radikal rigtning göras
än den Saldanha anser sig böra understödjas.
FRANKRIKE.
Den sednaste telegrafdepeschen från Paris
är af följande lydelse: :
Den 23 Maj. I nationalförsamlingen före-
slog Dampierre bekräftelse på valet till folk-
representant för Landes-departementet (fr Af-
tonbladet n:o 117). Monnier och Lefranc an-
föllo häftigt inrikesministern L. Faucher, hvar-
på denne svarade med eftertryck. Emile Gi-
rardin talade mot det sätt, hvarpå inrikesmi-
nistern begagnade telegraferna, äfvensom mot
vallagen. Utrikes ministern Baroche förkla-!1,
rade att hela ministeren solidariskt ansvarade,s
för Fauchers handlingssätt och yrkade att det
skulle antingen gillas eller i annat fall ettta-
delsvotum uttalas och saken betraktas såsom
kabinettsfråga.
Dampierre besvarade Girardins tal. Efter
en häftig storm bekräftades valet och den
enkla dagordningen antogs med 372 röster
mot 233.
Ej bättre var det dagen förut, då man skulle
företaga behandling af Moulins och Morins
motioner angående hänvisning af motionerna
om grundlagens revision till särskildt utskott.
I en skrifvelse härom af d. 22 Maj heter det:
;Morins motion går derpå ut att national-
församlingens reglemente skall så ändras, att
revisionsförslagen, äfven om de förkastas, om
en månad åter kunna upptagas. Då debatten
härom började, bröt stormen lös, framkallad
af Girardin, som midt under det värsta tu-
mult, de vildaste rop och ordvexlingar mel-
lan högra och vensra sidan, bibehöll ordet
och oupphiörligt började sitt tal å nyo.
Man formligen utmanade hvarandra. Gi-
rardin sadee, att om grundlagen anfölles, skulle
man få se hans parti på gatan.
Vi antaga utmaningen, utropade Prud-
homme. Omsider blef tumultet så stort att
residenten Dupin endast med största möda
kunde stilla det genom att kalla Girardin till
ordningen. Resultatet var omsider, att för-
samlingen med icke serdeles stor majoritet be-
slöt taga Morins motion i öfvervägande.
Den 21 Maj afgaf inrikesministern L. Fau-
cher den förklaring, att alla öfverläggningar
inom kommunalråden angående revision af
grundlagen måste annulleras, emedan dessa
orporationer icke finge debattera om politi-
ska frågor.
I Marseille hafva flera nationalgardeskom-
anier blifvit upplösta för insubordination.
Valetto, direktör för Belle-Isles fängelse,
har erhållit transport, men till högre plats.
(Jfr Aftonbladet n:o 120).
Femprocentsfonderna noterades den 23 Maj
till 90.20; treprosa ill ARkKinn.
Daily Nercs anmärker, i en uppsatts om de
franska monarkisternas sednaste öfverläggnin-
gar och beslut, att ordet monarki nu mera
tycks i Frankrike icke betyda hvad det förut
har betydt derstädes, eller hvad man i Eng-
land menar dermed; utan blott och bart des-
pofsm och despotism i all möjlig riktning: re-
igiös och militärisk, så väl som social. Den
så kallade monarkismen åsyftar i Frankrike
samma slags strid emot folkete som utgjorde
den ledande: grundsatsen i Guizots statsklok-
het och störtade Frankrikes monarki i den
afgrund, i hwvilken den nu befinner sig; detta
förderfliga krigstillstånd vill den upphöja till
ett regelbundet och fortfarande system. In-
gen eftertänksam kan undra öfver att frans-
männen i allmänhet måste framför allt önska
att blifva förskonade från en så beskaffad mo-:
narki.
Daily News fästar äfven sina landsmäns
uppmärksamhet på att vildt hat emot allt
hvad engelskt heter utgör hufvuddraget hos
kontinentens nuvarande konservativa. Förr
sttrade den kontinentala konservatismen sig
Likväl med en viss aktning om England, oak-
tadt det gjort sig sakert att äga en grundlag-
lig samhällsordning, tryckfrihet och säkert
skydd i lag fför den personliga friheten, och
oaktadt man i England nödgas se en stat,
som med en vördad monarki och en inflytel-
serik aristokrati förenade ctt oerhördt belopp
folkrättigheter och allmän anda. Nu åter ser
man vAssemblee Nationale,, Guizots organ,
öfverfalla Palmerston med ett raseri, som
skulle anstått Metternichstidningsorganer under
hans glorrikaste dagar — och hvarföre? Der-
före att lord Palmerston tillåtit sig några gan-
ska lindriga erinringar vid Roms och Italiens
närvarande ställning; språket i den franska
protestantens Iblad är så giftigt, som om det
gälde att näpsa den bleodgirigaste sansculott.
Ickemindre vansinnigtupphetsade finner Daily
News de franska socialisterna. Af dem uppfattas
den förkunnade partistriden från deras sida allde-
les så, som Guizots organ skådar den från sin,
nämligen som ett krig på Nf och död, der
segraren ovilkorligen måste sätta foten på den
besegrades nacke. Hvilket parti som segrar, !
monarkisternas eller socialisternas, skall, detj
visar sig uppenbart, anse Frankrikes fullstän-
diga fjättrande såsom enda vilkoret för sin
triumf och för betryggandet af sina fördelar.
Häraf drager den engelska publicisten den
sluttöljden, att endast under republikansk form,
sådan som den nuvarande, men med några
nödvändiga förbättringar åt frihetens sida, är
a
I LÄ stirmalosa nn mora tänlkhar 114
2 -— on AA RH Lo Ren
--
-—-— mm —