till Agram. Hittills hade ingen begärt få sc
mina papper; men jag visste attjag i Agran
måste förete pass, för att kunna erhålla bil
jJett eller s. k. ;postkartes till Marburg i Steyer
mark. Här gällde det således först att tage
list till hjelp. Jag hade tagit in på det bä
sta värcshuset. Då värden anvisade mig rum
frågade jag honom:
Åpropos, vet ni när diligensen går til
Marburg? a
Han igaf mig upplysning härom.
Då måste jag skynda mig! utropade jag
liksom :öfverraskad. Vill ni förtjena sex sil-
berzwamziger, så skaffa mig i hast en biljett;
jag går emellertid till polisen för att låta vi-
sera miltt pass.,
Silberzwanziger! Redan ordet har cen silf-
verklang! — Villigt ilade mannen af och var
lycklig nog att erhålla biljett för mig. Jag
spatseride emellertid lugnt omkring i staden.
emedar jag hade goda skäl att hålla mig på
afstånd från passkontoret.
BE På utsatt tid lät jag bira mina saker ti.
diligensstationen, steg i vagnen, och for a
till Marburg. Men endast början på faran ve
öfverstånden. Jag visste att polisen i Mar
burg vid vår ankomst skulle infinna sig vi
diligenssstationen för att visera de resande
pass. Ett stycke ifrån staden beklagade jag
mig högt ofver illamående och bad att få stig:
utur; lkusken vägrade det envist, men började
i stället ursinnigt piska på sina hästar, så at
vi i galopp kommo fram till staden. Då v
kommit fram, rusade jag som ett ursinnig
lejon ur vagnen och i stället för diligenssta-
tionen uppsökte jag ett ensligt ställe, der jag