Borgarestandet.
Diskussioonen i BORGARESTÄNDET om represen-
tationsfrågaan öppnades med ett anförandeaf hr Wern,
som ansäg frågan efter det kongliga förslagets fall
hafva kommit på en ny bana. Orsaken hvarföre
nämnda förrslag ej blef antaget låg dels i dess egen
beskaffenheet, dels i bristande värma hos dem som af-
gifvit detsamma, utan att sedan med nog allvar hafva
arbetat för: dess genomförande. Den ställning frägan
nu fått var emellertid högst beklaglig.
Den synpunkt hvarur utskottet behandlat frägan
var förmedlingens. Då till grund för hvarje konsti-
tutionelt förslag vissa principer ligga, så mäste, i fall
dessa principer ej hafva folkets förtroende, andra an-
skaffas och dessa blifva genomgripande; men deri lig-
ger intet linder för en sådan medling, allrahelst som
borgarestärdat antagit det kongliga förslaget, hvilket
äfven kunle betraktas som ett medlingsförslag. Ut-
skottet hace dock handlat oriktigt då det undanskju-
tit sådana principer. Dess förslag hade sälunda blif-
vit endast en förening af flera mindre, af hvilka hvar-
dera hade bordt för sig behandlas. Förbättringar fö-
rekomma wäl deri, såsom den individuella sjelfskrif-
venhetens upphörande, orepresenterades inträde uti
representattionen, rättighet för konungens rädgifvare
att deltaga i rädplägningarne samt en förbättrad ar-
betsordning o. s. v. Men den kollektiva sjelfskrif-
venheten, ständens bibehällande m. m. äterstär. Vi-
dare finnr man deri ingen detaljerad valordning,
hvarigenon man sälunda ej skulle kunna beräkna
följden afdet beslut, som konstitutionsutskottet vill
att man sall fatta. Ej blott i representationen utan
äfven i bekattningen skulle detta medföra den stör-
sta osäkemet. Dessutom kan man ej af berörde för-
slag sjuta till huru stånden skola sammansättas för
vissa riksdagsärenders behandling. I ätskilliga hän-
seenden kunde förslaget anses mera reaktionärt än
vår nuvarande grundlag. Så t. ex. skulle majorite-
ten i den sä kallade granskningsnämnden kunna hin
dra tillämpningen af 107 genom att undan-
draga ditthörande frägor ständernas bepröfvande, hvil-
ket nu ej läter sig göra; tiden för anmärkningar emot
och föränddringar af grundlag skulle inskränkas till 14
dagar o. ts. v. Häraf synes att det äfven i detaljer
är behäftadt med vissa brister. )
Fulla skäl till genomgripande reformer finnas emel-
lertid. Svenska folket har visserligen gått framät,
ehuru ej i samma förhållande som andra folk, men i
alla fall är det osäkert hvart vi i farans stund kunna:
