Riksdagen Dagens Plena i Riksständen. RIDDERSKAPET OCH ADELN började sin öfverläggning i dag angäende representationsfrågan med en strid angående föredragningssättet, som afgjorde: med beslut att diskutera Konstitutionsutskottets förslag paragrafvis. För den derefter uppstående diskussionen angäende S 12, 13, 14 och 15, som enligt frih. Sprengtportens förslag! företogos i ett sammanhang, och hvilken diskussion icke till kl. 3 hann afslutas, kan i dag icke medhinnas någon utförligare redogörelse. Friherre Raab var den ende som förklarade sig vara af helt annan tanke än utskottet och tillhörde den äsigt, som uttalat sig i hr Brincks reservation. För öfrigt var herr Weidenhjelm i opposition mot utkottet, för att genom en äterremiss få in i representationen äfven de embetsoch tjenstemän med kongl. fullmakt, som icke ega fastighet, och hr Liljenstolpe förenade sig med hr Weidenhjelm. Mänga andra talare talade emot utskottets förslag, men de gjorde det synnerligen derföre att de ansägo adelns sjelfskrifvenhet derigenom upphäfd och ett elemen inympat på adeln, som icke hörde dit, och hvarigenom den ärftliga monarkiens nödvändiga stöd, bördsadeln, skulle undergräfvas. Nägra tyckte det vara obilligt att en mängd militära och civila embetsmän, såsom domare, m. fl. skulle förblifva uteslutna från representationsrätt, då likväl ät en mängd skollärare med ganska prekär ställning beviljades sådan. Bland de vanliga konservativa talarne som förordade utskottets förslag med nägra få förändringar, uppträdde friherre Sprengtporten och hr Cederschiöld. Endast grefve Henning Iamilton erinrade om ridderskapets vid en föregående riksdag gifna löfte ät medständen att afstå sjelfskrifvenheten. Hr Akerman var den förste som uppträdde och visade farhäga för adelns bestånd som ärftlig adel genom inväljande af fastighetsegande tjenstemän; han talade för tvåkammarsystemet, med adeln til öfverhus. I PRESTESTANDET godkändes, med 36 röster mot 9, den princip, hvarpå Konstitutionsutskottets förslag till representationens förändring är bygdt. Af ett par af de reservationer, som afgäfvos vid detta beslut, hörde man att alla minoritetens medlemmar dock icke voro för allmänna val, fast de röstat emot ständsprincipen; de ville nemligen haft ett klassvalsförslag i stället. Nämda principfrågas afgörande föregicks af åtskilliga skriftliga anförandens uppläsning. Doktor Säve, biskop Hallström, samt prostarne Melen, Qviding och Melander gäfvo sälunda sina åsigter tillkänna; doktor Reuterdahl, prosten Ljungdahl, professorerna Lindgren och Carlson, biskoparne Heurlin och Holmström m. ff. yttrade sig muntligen. Doktor Säves framställning saknade icke intresse; den gick ut på förerdande af herr Brinks förslag — det enda som hade nägon framtid för sig. Genom jemförelse med detta ville hr doktorn ädagalägga det Lagerbjelkeska förslagets brister, hvars anda och verkningar visades skola bli temligen kinesiska. Lektor Wallman hyllade klassvalsprincipen; päståendet om stäåndsrepresentationens ohjelpliga oanvändbarhet vore dock en fix id. Prosten Melen hade helst undvikit att spilla ord på ett förslag som det förevarande, hvilket förr eller sednare skulle få sin plats under bordet.