1 ? NN VA
Mönstring med vederbörande i Frankrike
Siele för d. 4 Maj håller ?n ironisk restran.
sakning med Iouis Bonaparte och de fler:
andra betydande män inom Frankrike, som aå1
1848 antingen af fruktan eller lycksökeri hyl-
lade republikem och hycklande lofvade den tro-
het. Äfven åtslkilliga tidningar, som sedan der
tiden slagit om, förglömmas icke.
Alla de min, som styra oss, heter det
hafva frivilligt och genom acklamation anta
git republiken, frivilligt lofvat den sin tjens
och lofvat den trohet.
Hurudan var den högtidliga ed, som re.
publikens president aflade inför Gud oc
menniskor der 20 December 1848, i na-
tionalförsamlingen, den ed som stod at
läsa i början af alla tidningar och upp-
slogs i alla städer, köpingar och byar i lan-
det? Låtom församlingens protokoller tala:
Församlingens president. Jag skall uppläsa formu-
läret till den ed, som det äligger republikens presi-
dent att aflägga:
I Guds närvaro och inför det franska folket,
representeradt af nationalförsamlingen, svär jag att
pblifva den demokratiska, enda, odelbara republiken
trogen och att uppfylla de pligter som konstitutio-
nen mig åälägger..
Medborgaren Louis Bonaparte, republikens presi-
dent, upplyftande handen: Jag svär det!
Församlingens president. Vi taga Gud och menni-
skor till vittne af den ed som nu blifvit aflagd.
Republikens president. Nationens val och den ed
jag nu aflagt bestämma min blifvande vandel. Min
pligt är utstakad, jag skall uppfylla den säsom cn
man af heder.
nJag skall såsom fäderneslandets fiender anse alla
dem som skulle vilja försöka att på olagliga vägar för-
ändra hvad som hela Frankrike har grundlagt.n
Denna så högtidliga ed hade republikens
president redan aflagt såsom prins, såsom med-
borgare, såsom representant.
Sasom prins skref han följande ord i sin
bok om pauperismen :
För närvarande bör hvarje förnuftig regerings mäl
vara att genom sina sträfvanden uppnå hvad man
kunde kalla: Kristendomens triumf på slafrveriets rui-
ner; den franska revolutionens triumf på träldomens
Tuiner ; de demokratiska ideternas triumf på pauperis-
mens Tumern.
Såsom medborgare erbjöd han republiken
sin tjenst, så snart den blifvit proklamerad,
och hörsammade den provisoriska regeringen,
som ansåg fara i hans närvaro på fransk jord,
under det nya samhällstillståndets grundläg-
gande. Den 23 Maj 1848 skref han från
London till nationalförsamlingen att han icke
ämnade väcka anspråk om andra rättigheter
än såsom fransk medborgare. Den 11 Juni,
utsedd till folkrepresentant, afsade han sig
detta förtroende och lät förstå, att han var
färdig till hvad offer som helst för Frankrikes
sällhet.
Den 13 Juni skref han å nayo följande ord
till nationalförsamlingen :
Jag åstundar orlning och upprätthällande af en
vis, stor, upplyst republik, och då jag mot min vilja;
ger anledning till oordningar, så nedlägger jag, icke
utan liflig saknad, mitt afsked i edra händer,.
oden 8 Juli förnyade han samma Protester.
Han ytvrade då:
Jåg har fött underrättelse att valmännen på Cor-
sica utvalt mi, efte.
Utan att afsta från hoppet att en dag blifva folk-
representamt. ,er Jag mig böra vänta med min
äterkomst tadermeslandets sköte, till dess att min
närve: 2 till :ke icke på något sätt kan tjena till
fc i Frankii Splikens fiender. Jag vill genom
.urevändning för rep. .. renheten i min patriotism;
min sjefförsakelse bevisa sea mig för äregirighet
jag vil) att alla de som a
ola öfvertrgas omi sitt misstag. sk national
öfäckes, Lr president, andra gängen för patiomale
fo amiingen anmäla min afsägelse, min säknat ot
icke få deltaga i dess arbetejp och min
- sar för republikens välgänga.
önskningar för republiken gäng
Ört amsider fick plats bland folkets
representanter fartsatte han i samma andar
i - 2 RR . siv t
Den 26 September 148 yttrade han sig
dem så här: a .
Efter 33 ärs proskription och land sförvisnils ätor
finner jag ändtligen mitt fädernesland ocu
rättigheter såsom medborgare. . ta. AA
Det är republiken som gjort mig så lycklig; ao
republiken mottaga min tacksamhetsed, min tro-
hetsed! . . a
Då de monarlkiska partierna skjuta honom
framför sig för att nedrifva februaribyggnaden,
förklarar han ännu, att han endast åsyftar re-
publikens befästande. Å
Om jag blefve utnämnd till president, yttrar han,
så skulle jag icke bäfva tillbaka för någon fara,
för något offer till fäderneslandets försvar. Jag skulle
helt och hället, utan arrierpensöe, egna mig ät befä-
standet af en republik som är vis genom sina lagar,
prisvärd genom sinta äsigter, stor och stark genom
sina kandlingar, i
Den 20 December, efter att hafva högtid-
ligen aflagt ofvannämnde ed, lofordade han
oftentligen general Cavaignac, hvilken nedsteg
från makten såsom Washington.
Längre fram förnyar han ytterligare tvenne
gånger samma protester i republikansk anda,
,Man kommer således i afseende på honom
till följande slutsats:
,Oaktadt revyerna vid Satory, oaktadt hr
Persignys oförståndiga ord till hr Changarnier,
oaktadt alla de omständigheter som sårat
Frankrikes hjerta och samvete, kunne viicke
misstänka republikens förste embetsmans af-
sigter. En menedare skulle vara alltför för-
hatlig, alltför föraktlig. Vi kunne icke ens
misstänka något och göre det icke heller,
Vi kunne icke frukta något och göre deticke
heller. i
Och vidare: är det icke chefen för hr Louis
Bonapartes minister, hvilken var den förste
som i regeringers namn den 15 Februari 1849
föreslog att fira årsdagen af republikens
grundläggning? Om denne minister (Leon
Faucher) sjelf glömt denna sak, så blir det
vår sak att erinra honom, såväl som presi-
denten, om de vigtigaste momenterna af hans
förflutna Hf. Har man någonsin i mera prun-
kande ordalag firat februari-revolutionen, än
genom den .
Proposition angåensle firandet utaf årsda-
gen af republikens grundläggninga
som framlades den 13 Februari 1849
af
Leon Faucher?
Man läser der:
Medborgarerepresentanter!
Dagarne, den 23 och 24 februari 1848, hafva för-