1 ? NN VA Mönstring med vederbörande i Frankrike Siele för d. 4 Maj håller ?n ironisk restran. sakning med Iouis Bonaparte och de fler: andra betydande män inom Frankrike, som aå1 1848 antingen af fruktan eller lycksökeri hyllade republikem och hycklande lofvade den trohet. Äfven åtslkilliga tidningar, som sedan der tiden slagit om, förglömmas icke. Alla de min, som styra oss, heter det hafva frivilligt och genom acklamation anta git republiken, frivilligt lofvat den sin tjens och lofvat den trohet. Hurudan var den högtidliga ed, som re. publikens president aflade inför Gud oc menniskor der 20 December 1848, i nationalförsamlingen, den ed som stod at läsa i början af alla tidningar och uppslogs i alla städer, köpingar och byar i landet? Låtom församlingens protokoller tala: Församlingens president. Jag skall uppläsa formuläret till den ed, som det äligger republikens president att aflägga: I Guds närvaro och inför det franska folket, representeradt af nationalförsamlingen, svär jag att pblifva den demokratiska, enda, odelbara republiken trogen och att uppfylla de pligter som konstitutionen mig åälägger.. Medborgaren Louis Bonaparte, republikens president, upplyftande handen: Jag svär det! Församlingens president. Vi taga Gud och menniskor till vittne af den ed som nu blifvit aflagd. Republikens president. Nationens val och den ed jag nu aflagt bestämma min blifvande vandel. Min pligt är utstakad, jag skall uppfylla den säsom cn man af heder. nJag skall såsom fäderneslandets fiender anse alla dem som skulle vilja försöka att på olagliga vägar förändra hvad som hela Frankrike har grundlagt.n Denna så högtidliga ed hade republikens president redan aflagt såsom prins, såsom medborgare, såsom representant. Sasom prins skref han följande ord i sin bok om pauperismen : För närvarande bör hvarje förnuftig regerings mäl vara att genom sina sträfvanden uppnå hvad man kunde kalla: Kristendomens triumf på slafrveriets ruiner; den franska revolutionens triumf på träldomens Tuiner ; de demokratiska ideternas triumf på pauperismens Tumern. Såsom medborgare erbjöd han republiken sin tjenst, så snart den blifvit proklamerad, och hörsammade den provisoriska regeringen, som ansåg fara i hans närvaro på fransk jord, under det nya samhällstillståndets grundläggande. Den 23 Maj 1848 skref han från London till nationalförsamlingen att han icke ämnade väcka anspråk om andra rättigheter än såsom fransk medborgare. Den 11 Juni, utsedd till folkrepresentant, afsade han sig detta förtroende och lät förstå, att han var färdig till hvad offer som helst för Frankrikes sällhet. Den 13 Juni skref han å nayo följande ord till nationalförsamlingen : Jag åstundar orlning och upprätthällande af en vis, stor, upplyst republik, och då jag mot min vilja; ger anledning till oordningar, så nedlägger jag, icke utan liflig saknad, mitt afsked i edra händer,. oden 8 Juli förnyade han samma Protester. Han ytvrade då: Jåg har fött underrättelse att valmännen på Corsica utvalt mi, efte. Utan att afsta från hoppet att en dag blifva folkrepresentamt. ,er Jag mig böra vänta med min äterkomst tadermeslandets sköte, till dess att min närve: 2 till :ke icke på något sätt kan tjena till fc i Frankii Splikens fiender. Jag vill genom .urevändning för rep. .. renheten i min patriotism; min sjefförsakelse bevisa sea mig för äregirighet jag vil) att alla de som a ola öfvertrgas omi sitt misstag. sk national öfäckes, Lr president, andra gängen för patiomale fo amiingen anmäla min afsägelse, min säknat ot icke få deltaga i dess arbetejp och min sar för republikens välgänga. önskningar för republiken gäng Ört amsider fick plats bland folkets representanter fartsatte han i samma andar i 2 RR . siv t Den 26 September 148 yttrade han sig dem så här: a . Efter 33 ärs proskription och land sförvisnils ätor finner jag ändtligen mitt fädernesland ocu rättigheter såsom medborgare. . ta. AA Det är republiken som gjort mig så lycklig; ao republiken mottaga min tacksamhetsed, min trohetsed! . . a Då de monarlkiska partierna skjuta honom framför sig för att nedrifva februaribyggnaden, förklarar han ännu, att han endast åsyftar republikens befästande. Å Om jag blefve utnämnd till president, yttrar han, så skulle jag icke bäfva tillbaka för någon fara, för något offer till fäderneslandets försvar. Jag skulle helt och hället, utan arrierpensöe, egna mig ät befästandet af en republik som är vis genom sina lagar, prisvärd genom sinta äsigter, stor och stark genom sina kandlingar, i Den 20 December, efter att hafva högtidligen aflagt ofvannämnde ed, lofordade han oftentligen general Cavaignac, hvilken nedsteg från makten såsom Washington. Längre fram förnyar han ytterligare tvenne gånger samma protester i republikansk anda, ,Man kommer således i afseende på honom till följande slutsats: ,Oaktadt revyerna vid Satory, oaktadt hr Persignys oförståndiga ord till hr Changarnier, oaktadt alla de omständigheter som sårat Frankrikes hjerta och samvete, kunne viicke misstänka republikens förste embetsmans afsigter. En menedare skulle vara alltför förhatlig, alltför föraktlig. Vi kunne icke ens misstänka något och göre det icke heller, Vi kunne icke frukta något och göre deticke heller. i Och vidare: är det icke chefen för hr Louis Bonapartes minister, hvilken var den förste som i regeringers namn den 15 Februari 1849 föreslog att fira årsdagen af republikens grundläggning? Om denne minister (Leon Faucher) sjelf glömt denna sak, så blir det vår sak att erinra honom, såväl som presidenten, om de vigtigaste momenterna af hans förflutna Hf. Har man någonsin i mera prunkande ordalag firat februari-revolutionen, än genom den . Proposition angåensle firandet utaf årsdagen af republikens grundläggninga som framlades den 13 Februari 1849 af Leon Faucher? Man läser der: Medborgarerepresentanter! Dagarne, den 23 och 24 februari 1848, hafva för