(Insändt.)
Insändaren af dessa rader har säsom landtbrukare
i mer än !7, sekel följt frågan om bästa sättet för
stängseldelning. Nycket har hos oss derom skrifvits
och talatss och ämnet har vid riksdagarne varit före-
mäl för sständernes uppmärksamhet; men ändock kom-
mer mani aldrig närmare dermed. Emellertid fär den
delegare som erhällit för mycket stängsel, ofta i den
grad att han icke allenast mäste stänga rundt om-
kring sittt eget skifte, utan omkring flera små delar
till, härnned fortfara. )
Nog borde likväl ändå nägot kunna göras i denna
fråga? s
En afhandling är t. ex. ibland andra utgifren af
hr Ernst Wiman. Den är affattad i ett värdadt språk
och förslget synes vara tydligt, enkelt och bevisande,
Tiden tyckes vara inne, att göra allvar med nägot
sätt att antingen genom täflan framkalla nägot ännu
bättre och antagligare, eller ock att hålla sig till
hans system. Man ser i andra länder huru på det
sättet de nyttigaste saker utföras, och vi hafva nyss
sett hurw det lilla Danmark, ehuru så mycket skuld-
satt och utsuget af ett flerärigt krig, likväl utfäst en
hederlig belöning för den bästa afhandling om med-
len att boefrämja folkskolväsendets framsteg. Skulle
vi, som lIhvarken hafva statsskuld eller haft inre el-
ler yttre krig, o. s. v. icke kunna göra likaså, för!
att en gäng få stängseldelningsfrågan riktigt utredd?
Nödvändigheten att komma till något bestämdt och