(Insändt.) Insändaren af dessa rader har säsom landtbrukare i mer än !7, sekel följt frågan om bästa sättet för stängseldelning. Nycket har hos oss derom skrifvits och talatss och ämnet har vid riksdagarne varit föremäl för sständernes uppmärksamhet; men ändock kommer mani aldrig närmare dermed. Emellertid fär den delegare som erhällit för mycket stängsel, ofta i den grad att han icke allenast mäste stänga rundt omkring sittt eget skifte, utan omkring flera små delar till, härnned fortfara. ) Nog borde likväl ändå nägot kunna göras i denna fråga? s En afhandling är t. ex. ibland andra utgifren af hr Ernst Wiman. Den är affattad i ett värdadt språk och förslget synes vara tydligt, enkelt och bevisande, Tiden tyckes vara inne, att göra allvar med nägot sätt att antingen genom täflan framkalla nägot ännu bättre och antagligare, eller ock att hålla sig till hans system. Man ser i andra länder huru på det sättet de nyttigaste saker utföras, och vi hafva nyss sett hurw det lilla Danmark, ehuru så mycket skuldsatt och utsuget af ett flerärigt krig, likväl utfäst en hederlig belöning för den bästa afhandling om medlen att boefrämja folkskolväsendets framsteg. Skulle vi, som lIhvarken hafva statsskuld eller haft inre eller yttre krig, o. s. v. icke kunna göra likaså, för! att en gäng få stängseldelningsfrågan riktigt utredd? Nödvändigheten att komma till något bestämdt och