Strömsholms stuteri och hr öfverste
Liljenstoipe.
Redaktionen har ifrån en känd och namn-
gifven aktad person i Westmanland blifvit an-
modad införa följande i Aftonbladet:
Med känsla af djupt vemod, om icke harm, har
ins. bemärkt den tvetydiga skugga, som från hederv.
Bondeständets öfverläggningar rörande en pension ät
hr öfversten G. U. Liljenstolpe fallit på denne ädle
mans personliga värde. Ins., som alltför sent kom i
tillfälle att läsa det tidningsblad, der han fann detta
ämne i få ord berördt, är af samvetspligt uppmanad,
att likväl, ehuru hastadt det härmedelst kan ske,
deremot för offentligheten framställa hvad han af
mängärig erfarenhet har sig nogsamt bekant om hr
öfversttens förvaltning af chefsembetet vid Ströms-
holms stuteri, äfvensom hans förhällande säsom med-
lem af den kommun han under de 24 ären af denna
sin förvaltning tillhört.
Bedömandet af det karakteristiska, i den plan för
verkandet till stuteriets hufvudsakliga ändamal, som
under nämnde tid blifvit följd, tillhör allenast perso-
ner af facket. Men hvad för enhvar rörande utmärkt
nit och skicklighet å chefsembetets sida på ett gan-
ska öfvertygande sätt befinnes fattligt, är resultatet
af de ärliga auktionerna till försäljning af vid stute-
riet uppdragna hästar. Detta företer, jemförelsevis,
att, dia är 1826, vid hr öfverstens tillträde, 49 hing-
star och ston ej inbringade mer än 1200 rdr bko,
eller cirka 24 rdr stycket, 3 är derefter, eller 1829,
blott 24 inbringade 4059 rdr bko, eller omkring
170 rdr bko stycket, och år 1849 allenast 16 ren-
deratce vid försäljningen 4638 rdr bko, eller nära
290 :dr stycket. Den bland stuteriets lägre tjenste-
persmal sedan äldre tid djupt förfallna disciplinens
och :edlighetens upprättelse till ett för enhvar uppen-
bart, högst fördelaktigt skick; trefnaden och det ge-
nom hvardaglig privat tillsyn och rädgifvande befor-
drade verkeliga slags välstånd, som nu utmärker stör-
sta delen af denna personal; det förtroende, hvarmed
hvarje välartad bland stuteriets tjenare blef van att
äfven med sina helt enskilda äligganden och omsor-
ger nalkas sin chef: allt detta vittnar omotsägligt om
hr öfverste Liljenstolpes stora värde, bäde säsom em-
betsman och enskild. Outtröttlig intill sista dagen af
sin embetsutöfning vid stuteriet, att, nästan stunde-
ligem närvarande vid allt, med en nära skrupulös
noggÖranhet och redlighet bevaka inrättningens och
det allmännas förmän, gaf han exemplet af en man,
sådan som vi önske enhvar mätte befinnas bland dem,
ät hvilka Konungen mäste uppdraga sina förtroenden;
och allenast den honom egna, oryggligt stränga rätt-
skaffenhet, att, efter sin bästa insigt, iakttaga sin
embetspligt, kunde ädraga honom en och annan en-
skilds ovilja. — Inom den kommun han tillhörde,
och der ingen lärer vilja jäfva hvad ins. här anfört,
är man allmänt saknad säsom de fattigas och lidan
des stödjande vän, tacksamt hägkommen säsom er
alltid varm deltagare i hvad som kunde befrämj:
ordbing och allmän nytta, alltid beredd till uppoft
ringar för dertill ledande företag, och dervid mindri
rådrägande sina sparsamma tillgångar än behofve
och sitt af ädla tänkesätt Jifvade sinne. Den 12 Ma
1851. Granne vid Strömsholm.