Strömsholms stuteri och hr öfverste Liljenstoipe. Redaktionen har ifrån en känd och namngifven aktad person i Westmanland blifvit anmodad införa följande i Aftonbladet: Med känsla af djupt vemod, om icke harm, har ins. bemärkt den tvetydiga skugga, som från hederv. Bondeständets öfverläggningar rörande en pension ät hr öfversten G. U. Liljenstolpe fallit på denne ädle mans personliga värde. Ins., som alltför sent kom i tillfälle att läsa det tidningsblad, der han fann detta ämne i få ord berördt, är af samvetspligt uppmanad, att likväl, ehuru hastadt det härmedelst kan ske, deremot för offentligheten framställa hvad han af mängärig erfarenhet har sig nogsamt bekant om hr öfversttens förvaltning af chefsembetet vid Strömsholms stuteri, äfvensom hans förhällande säsom medlem af den kommun han under de 24 ären af denna sin förvaltning tillhört. Bedömandet af det karakteristiska, i den plan för verkandet till stuteriets hufvudsakliga ändamal, som under nämnde tid blifvit följd, tillhör allenast personer af facket. Men hvad för enhvar rörande utmärkt nit och skicklighet å chefsembetets sida på ett ganska öfvertygande sätt befinnes fattligt, är resultatet af de ärliga auktionerna till försäljning af vid stuteriet uppdragna hästar. Detta företer, jemförelsevis, att, dia är 1826, vid hr öfverstens tillträde, 49 hingstar och ston ej inbringade mer än 1200 rdr bko, eller cirka 24 rdr stycket, 3 är derefter, eller 1829, blott 24 inbringade 4059 rdr bko, eller omkring 170 rdr bko stycket, och år 1849 allenast 16 renderatce vid försäljningen 4638 rdr bko, eller nära 290 :dr stycket. Den bland stuteriets lägre tjenstepersmal sedan äldre tid djupt förfallna disciplinens och :edlighetens upprättelse till ett för enhvar uppenbart, högst fördelaktigt skick; trefnaden och det genom hvardaglig privat tillsyn och rädgifvande befordrade verkeliga slags välstånd, som nu utmärker största delen af denna personal; det förtroende, hvarmed hvarje välartad bland stuteriets tjenare blef van att äfven med sina helt enskilda äligganden och omsorger nalkas sin chef: allt detta vittnar omotsägligt om hr öfverste Liljenstolpes stora värde, bäde säsom embetsman och enskild. Outtröttlig intill sista dagen af sin embetsutöfning vid stuteriet, att, nästan stundeligem närvarande vid allt, med en nära skrupulös noggÖranhet och redlighet bevaka inrättningens och det allmännas förmän, gaf han exemplet af en man, sådan som vi önske enhvar mätte befinnas bland dem, ät hvilka Konungen mäste uppdraga sina förtroenden; och allenast den honom egna, oryggligt stränga rättskaffenhet, att, efter sin bästa insigt, iakttaga sin embetspligt, kunde ädraga honom en och annan enskilds ovilja. — Inom den kommun han tillhörde, och der ingen lärer vilja jäfva hvad ins. här anfört, är man allmänt saknad säsom de fattigas och lidan des stödjande vän, tacksamt hägkommen säsom er alltid varm deltagare i hvad som kunde befrämj: ordbing och allmän nytta, alltid beredd till uppoft ringar för dertill ledande företag, och dervid mindri rådrägande sina sparsamma tillgångar än behofve och sitt af ädla tänkesätt Jifvade sinne. Den 12 Ma 1851. Granne vid Strömsholm.