gen dels de nuvarande kommunal-
inrättningarnes inskränkande och derigenom förla-
mande natur, dels kommunens alltför ringa omfäng,
hvarigenom ämdamäl och krafter sällan kunna stå uti
ett gynnsamt förhållande till hvarandra. Förändras
allt detta, oclh det är en sådan förändring jag med
mitt förslag afsett, erhåller kommunalverksamheten
den frihet dem behöfver, för att fostras och utvecklas,
utbildas i samoband med hvarandra, kommunen, hä-
radet (vår ganmla kommun), länet och staten, med
stigande verknningskretsar och föremål, och uti för-
ening dermed 1 äfven stigande krafter, skall man äf-
ven hos ess spnart lära sig fatta välgerningarne utaf
en institution,, som uti alla de länder, der den fått
frihet att utbillda sig, oupplösligt med folkets seder
sammanvuxit.
Uti min motion har jag sökt framställa icke alle-
nast nyttan af en mera omfattande kommunalverk-
samhet, utan äfven nödvändigheten att utvidga kom-
munens gränser, att uti en större enhet, en större
kommun, för vissa fall sammanföra de smärre, för
att med sälunada samlad styrka kunna genomföra ät-
gärder, hvilkaa samhällets bästa oaflätligen kräfver.
Det finnes neemligen en fräga af stor och omätlig
vigt för nästarn hvarje samhälle, en fräga på hvars
lösning deras : framtid är beroende, och som, missför-
stådd eller okHokt behandlad, tärer på sjelfva deras
pulsåder, och denna fråga är pauperismen. Att väga
ens ett försök till att lösa denna tilltror jag mig ej,
och nu är dessutom hvarken tiden eller tillfället der-
till. Att icke understöd ensamt löser densamma,
torde emellertid icke behöfva bevisas, enär man blott
behöfver betrsakta den förfärande progression, med
hvilken summaan utaf behöfligt understöd oupphörligt
stiger, för attt lätt kunna beräkna, att-på denna väg
samhällenas vivälfärd uti er icke längt aflägsen fram-
tid är undergrräfven. Det är roten utaf det onda
man mäste upppsöka, för att om möjligt bota dess
uppkomst ellerr tillväxt, det är uti sedlighetens och
välmägans betfrämjande läkemedlet ligger, och be-
traktar man wr denna synpunkt, äfven endast med
en ytlig blick,, frågan uti alla dess mångfaldiga för-
vecklingar: gudsfruktans befästande uti familjen, att
på barnet, redan uti dess spädaste ålder, måste in-
ympas den kärlekslära modershjertat dock alltid bäst
meddelar; skolans ordnande så, att uti den kan in-
hemtas icke allenast de nödvändigaste teoretiska kun-
skaper, utan äfven de praktiska, hvilka skänka sjelf-
ständig arbetsförmåga; särskilda arbetsinrättningars
och arbetshus stiftande och uppförande, att den red-
lige arbetssökande må erhälla förtjenst, den tred-
skande och oordentlige tvingas till arbete och ord-
ning, de mångfaldiga ekonomiska förfoganden och
anordningar, hvarigenom näringsfliten uppammas och
utvecklas, samt de lättade kommunikationer, hvarige-
nom dess alster, hastigt utbytta, föröka sitt värde;
betraktar mam allt detta, måste man medgifva, såväl
att mänga utaaf nyssnämnde ätgöranden utaf staten i
sin helhet hvaarken kunna eller böra öfvertagas, utan
under dess upppsigt ät kommunernas omtanka mäste
öfverlemnas, : som ock att den enskilda kommunen
ofta saknar kurafter att utföra dem, en kraft som en-
dast föreningaar emellan flera kan skänka.
Hvad åter beträffar farhägan för den egentliga
folkmaktens fframträdande och dess större inflytande
En samhällsanngelägenheterna, hvilka utaf mitt förslag
lifva en följäd, har utskottet väl ej åberopat detta
säsom skäl fövr sitt afstyrkande, men säväl enskilda
yttranden somn äfven de, hvilka på detta rum vid
remissen af mnin motion af mänga ledamöter fälldes,
hafva dock öffvertygat mig, att denna farhåga utöfvar
ett inflytande,, så mycket mera afgörande, som den
delas och uttalas utaf mängen, hvars djupa insigt i
samhällsförhällandena man är van att akta och följa.
Till dessa vill jag derföre framställa dedina fråga:
den folkmakt, hvars inflytande j frukten, kunnen j
förhindra dess framträdande? Gransken häfderna,
ransaken tideböckerna: stär icke på hvarje utaf deras
blad från de sednare ärhundradena denna makts
jemna framätkridande tecknad. Jag säger på hvarje
lad, ty väl finnas mänga utaf dessa, hvilka för den
ytliga läsaren endast framställa perioden af stilla-
stående, att icke säga tillbakaskridande, uti denna
utvecklingsprocess, men tränger man från bokstafven
till andan, skall man snart inse, att äfven under dessa
tider denna stilla och obemärkt på djupet af sam-
hällena fortgär, och att de endast äro liksom hvilo-
punkter för samhällena efter genomgångna brytnin-
gar, under hvilka de ifrän sig sofra de därskaper och
öfverdrifter, hvilka striderna alstrat, mogna det rätta
och tidsenligr, hvilka de tillkämpat sig, och låta
detta rota sig till frambringande af nya skördar. Sä
fortgår utvecHingen, och afdrager man de perioder
af febertillstäd och den derpå följande mattighet och
skenbara dorming, som stundom inträda, och betrak-
tar samhällen före och efter dessa, vid de tider då
deras pulsar slå friskt och regelbundet, torde ingen
kunna neka, att denna utvecklings oaflätliga fram-
skridande framstär säsom en oförryckelig lag, af
Guds eget fimger för menskligheten tecknad.
Dä så är, (då massan utaf nationen alltmera stiger
uti politisk bestydenhet, då dess anspråk på politiska
rättigheter meed hvarje dag starkare höjas, och den
framtid redan: skymtar, då dessa anspråk icke kunna
tillbakavisas, !frägar jag, om icke statsklokheten bju-
der, att förr än denna tidpunkt inträder, söka sä
mycket möjligt är, hos denna massa inplanta det po-
litiska förstånd som behandlingen af samhällets an-
gelägenheter kräfver, och att med statens intressen
och beståndsormer sammankedja dess sympathier
och intressen Och genom hvilka medel kan detta
mål säkrare innas, än genom den politiska uppfo-
stran kommural-insfåtutionerna skänka, genom attun-
der statens uppsigt ät de uti kommunerna förenade
individerna öfverlemna värden af deras egna behof
och intressen, hvilka just emedan de äro deras egna,
med förtroende ät deras omsorg kunna anförtros, och
under behandlingen utaf hvilka de skola lära sig den
aktning för lag och andras rätt, genom hvilken deras
egen betryggas, samt den omtanka om det varande,
den försigtighet och mogna pröfning af hvarje förän-
dring, hvarförutan ekonomiska förluster sällan kunna
undvikas. Med en sälunda uppförd statsbyggnad, med
nyssnämnde, om jag sä får uttrycka mix, lägre om-
värdnad åt kommunerna öfverlemnad och ät statsre-
presentation förbehällen omsorgen om de högre, all-
mänt intresse omfattande frägorna, tror jag att icke
allenast framtiden med trygghet kan emotses, utan
äfven mången fara för ögonblicket afvärjas.
Hvad är nemligen orsaken, att de stridsrop på sam-
hällsreformer:, som under närvarande tid höjas, hos
massorna finma så mycken samklang, att dessa så
gerna anslutaa sig till svärmande och haltlösa theo-
rier, hvilka rrörande samhällsbyggnad och statsrepre-
sentation utkaastas? Huru kan man förklara kärleken
till theorier, hvilka den obildades förständ icke mäk-
tar fatta, den varma sympathbien för institutioner,
hvars högre ändamål oftast äro främmande för mas-
gornas, såväl tanke som intressen? Förklaringen lig-
ger, enligt min öfvertygelse, uti den hägring, som af
svärmaren och demagogen frammanas — en hägring,
som jemnandce alla missförhållanden, ljusnande hvarje
olycka, hvart elände, uti den i representationen ned-
lagda politiska jemulikheten visar den trollformel,
som kan uppfylla hvarje önskan, afhjelpa hvarje be-
hof. Att häggringen är en villa är väl sannt, men lika
mäktigt bervisande qvarstår han dock, enär han icke
utaf förständlets, utan af förhoppningarnes öga be-
traktas. Dett finnes endast en ande som kan förjaga
den, och dennna är den uti möjligaste mätt allmänt
spridda välmaägan; — och denna välmåga, hvarige-
nom kan väl. den hastigare och säkrare befrämjas, än
genom kommmunal-institutionen? Det finnes ingen
eentralisatiom, vore den än med högsta vishet ordnad,
med största kraft och omtanka handhafd, som mäk-
dar intröpga uti hvarje förhållande, tillse hvarje be-
kof och sälunda uppväga summan af all enskild kraf
ceh omtanka, Och mäktade den äfven detta, hun
förmar den ersätta den lyftning uti sinnet, den spän-
stighet uti viljan, den ihärdigh ptagsamheten,
som endast sjelfverksamheten kan alstra, och som för
det industriella lifvets utveckling synnerligen hos oss,
1.
rår I nd Fv
Hun oh ww ot