gen dels de nuvarande kommunalinrättningarnes inskränkande och derigenom förlamande natur, dels kommunens alltför ringa omfäng, hvarigenom ämdamäl och krafter sällan kunna stå uti ett gynnsamt förhållande till hvarandra. Förändras allt detta, oclh det är en sådan förändring jag med mitt förslag afsett, erhåller kommunalverksamheten den frihet dem behöfver, för att fostras och utvecklas, utbildas i samoband med hvarandra, kommunen, häradet (vår ganmla kommun), länet och staten, med stigande verknningskretsar och föremål, och uti förening dermed 1 äfven stigande krafter, skall man äfven hos ess spnart lära sig fatta välgerningarne utaf en institution,, som uti alla de länder, der den fått frihet att utbillda sig, oupplösligt med folkets seder sammanvuxit. Uti min motion har jag sökt framställa icke allenast nyttan af en mera omfattande kommunalverksamhet, utan äfven nödvändigheten att utvidga kommunens gränser, att uti en större enhet, en större kommun, för vissa fall sammanföra de smärre, för att med sälunada samlad styrka kunna genomföra ätgärder, hvilkaa samhällets bästa oaflätligen kräfver. Det finnes neemligen en fräga af stor och omätlig vigt för nästarn hvarje samhälle, en fräga på hvars lösning deras : framtid är beroende, och som, missförstådd eller okHokt behandlad, tärer på sjelfva deras pulsåder, och denna fråga är pauperismen. Att väga ens ett försök till att lösa denna tilltror jag mig ej, och nu är dessutom hvarken tiden eller tillfället dertill. Att icke understöd ensamt löser densamma, torde emellertid icke behöfva bevisas, enär man blott behöfver betrsakta den förfärande progression, med hvilken summaan utaf behöfligt understöd oupphörligt stiger, för attt lätt kunna beräkna, att-på denna väg samhällenas vivälfärd uti er icke längt aflägsen framtid är undergrräfven. Det är roten utaf det onda man mäste upppsöka, för att om möjligt bota dess uppkomst ellerr tillväxt, det är uti sedlighetens och välmägans betfrämjande läkemedlet ligger, och betraktar man wr denna synpunkt, äfven endast med en ytlig blick,, frågan uti alla dess mångfaldiga förvecklingar: gudsfruktans befästande uti familjen, att på barnet, redan uti dess spädaste ålder, måste inympas den kärlekslära modershjertat dock alltid bäst meddelar; skolans ordnande så, att uti den kan inhemtas icke allenast de nödvändigaste teoretiska kunskaper, utan äfven de praktiska, hvilka skänka sjelfständig arbetsförmåga; särskilda arbetsinrättningars och arbetshus stiftande och uppförande, att den redlige arbetssökande må erhälla förtjenst, den tredskande och oordentlige tvingas till arbete och ordning, de mångfaldiga ekonomiska förfoganden och anordningar, hvarigenom näringsfliten uppammas och utvecklas, samt de lättade kommunikationer, hvarigenom dess alster, hastigt utbytta, föröka sitt värde; betraktar mam allt detta, måste man medgifva, såväl att mänga utaaf nyssnämnde ätgöranden utaf staten i sin helhet hvaarken kunna eller böra öfvertagas, utan under dess upppsigt ät kommunernas omtanka mäste öfverlemnas, : som ock att den enskilda kommunen ofta saknar kurafter att utföra dem, en kraft som endast föreningaar emellan flera kan skänka. Hvad åter beträffar farhägan för den egentliga folkmaktens fframträdande och dess större inflytande En samhällsanngelägenheterna, hvilka utaf mitt förslag lifva en följäd, har utskottet väl ej åberopat detta säsom skäl fövr sitt afstyrkande, men säväl enskilda yttranden somn äfven de, hvilka på detta rum vid remissen af mnin motion af mänga ledamöter fälldes, hafva dock öffvertygat mig, att denna farhåga utöfvar ett inflytande,, så mycket mera afgörande, som den delas och uttalas utaf mängen, hvars djupa insigt i samhällsförhällandena man är van att akta och följa. Till dessa vill jag derföre framställa dedina fråga: den folkmakt, hvars inflytande j frukten, kunnen j förhindra dess framträdande? Gransken häfderna, ransaken tideböckerna: stär icke på hvarje utaf deras blad från de sednare ärhundradena denna makts jemna framätkridande tecknad. Jag säger på hvarje lad, ty väl finnas mänga utaf dessa, hvilka för den ytliga läsaren endast framställa perioden af stillastående, att icke säga tillbakaskridande, uti denna utvecklingsprocess, men tränger man från bokstafven till andan, skall man snart inse, att äfven under dessa tider denna stilla och obemärkt på djupet af samhällena fortgär, och att de endast äro liksom hvilopunkter för samhällena efter genomgångna brytningar, under hvilka de ifrän sig sofra de därskaper och öfverdrifter, hvilka striderna alstrat, mogna det rätta och tidsenligr, hvilka de tillkämpat sig, och låta detta rota sig till frambringande af nya skördar. Sä fortgår utvecHingen, och afdrager man de perioder af febertillstäd och den derpå följande mattighet och skenbara dorming, som stundom inträda, och betraktar samhällen före och efter dessa, vid de tider då deras pulsar slå friskt och regelbundet, torde ingen kunna neka, att denna utvecklings oaflätliga framskridande framstär säsom en oförryckelig lag, af Guds eget fimger för menskligheten tecknad. Dä så är, (då massan utaf nationen alltmera stiger uti politisk bestydenhet, då dess anspråk på politiska rättigheter meed hvarje dag starkare höjas, och den framtid redan: skymtar, då dessa anspråk icke kunna tillbakavisas, !frägar jag, om icke statsklokheten bjuder, att förr än denna tidpunkt inträder, söka sä mycket möjligt är, hos denna massa inplanta det politiska förstånd som behandlingen af samhällets angelägenheter kräfver, och att med statens intressen och beståndsormer sammankedja dess sympathier och intressen Och genom hvilka medel kan detta mål säkrare innas, än genom den politiska uppfostran kommural-insfåtutionerna skänka, genom attunder statens uppsigt ät de uti kommunerna förenade individerna öfverlemna värden af deras egna behof och intressen, hvilka just emedan de äro deras egna, med förtroende ät deras omsorg kunna anförtros, och under behandlingen utaf hvilka de skola lära sig den aktning för lag och andras rätt, genom hvilken deras egen betryggas, samt den omtanka om det varande, den försigtighet och mogna pröfning af hvarje förändring, hvarförutan ekonomiska förluster sällan kunna undvikas. Med en sälunda uppförd statsbyggnad, med nyssnämnde, om jag sä får uttrycka mix, lägre omvärdnad åt kommunerna öfverlemnad och ät statsrepresentation förbehällen omsorgen om de högre, allmänt intresse omfattande frägorna, tror jag att icke allenast framtiden med trygghet kan emotses, utan äfven mången fara för ögonblicket afvärjas. Hvad är nemligen orsaken, att de stridsrop på samhällsreformer:, som under närvarande tid höjas, hos massorna finma så mycken samklang, att dessa så gerna anslutaa sig till svärmande och haltlösa theorier, hvilka rrörande samhällsbyggnad och statsrepresentation utkaastas? Huru kan man förklara kärleken till theorier, hvilka den obildades förständ icke mäktar fatta, den varma sympathbien för institutioner, hvars högre ändamål oftast äro främmande för masgornas, såväl tanke som intressen? Förklaringen ligger, enligt min öfvertygelse, uti den hägring, som af svärmaren och demagogen frammanas — en hägring, som jemnandce alla missförhållanden, ljusnande hvarje olycka, hvart elände, uti den i representationen nedlagda politiska jemulikheten visar den trollformel, som kan uppfylla hvarje önskan, afhjelpa hvarje behof. Att häggringen är en villa är väl sannt, men lika mäktigt bervisande qvarstår han dock, enär han icke utaf förständlets, utan af förhoppningarnes öga betraktas. Dett finnes endast en ande som kan förjaga den, och dennna är den uti möjligaste mätt allmänt spridda välmaägan; — och denna välmåga, hvarigenom kan väl. den hastigare och säkrare befrämjas, än genom kommmunal-institutionen? Det finnes ingen eentralisatiom, vore den än med högsta vishet ordnad, med största kraft och omtanka handhafd, som mäkdar intröpga uti hvarje förhållande, tillse hvarje bekof och sälunda uppväga summan af all enskild kraf ceh omtanka, Och mäktade den äfven detta, hun förmar den ersätta den lyftning uti sinnet, den spänstighet uti viljan, den ihärdigh ptagsamheten, som endast sjelfverksamheten kan alstra, och som för det industriella lifvets utveckling synnerligen hos oss, 1. rår I nd Fv Hun oh ww ot