ha fore under hiarbetning af ecklesiastik-utskottet måtte bli sådan att den hölle konsistorii-notariern skadeslösa, — Utskottets hemställan bifölls med 3 röster mot 6, Doktor Petterssons, af utskottet afstyrkta hemstä lan att amanuensen i Stockholms konsistorium mätt i afseende på inkomsterna sättas i paritet med der i de öfriga domkapitlen, återremitterades, sedan b skop Holmström yttrat den förmodan, att Kgl. M:i underlåtenhet att göra framställlning derom härrö: af en inadvertens. Vid förslaget om ersättning ätt akademi-adjunktern för mistad förhöjd tjenstårsberäkkning anmärkte pro fessor Lindgren, att utskottet bjättre hade tillgodoset universiteternas bästa om detta. anslag blifvit lagd till de rörliga. Doktor Gumeliuvus var af samma tanka, om företrädet af anslagets fria : disposition ät utmärktheterna. Prosten Sehram erinrrade att här blott vore fråga om ersättning för förlorad tjenstärsberäkning. Lektor Wallman yttrade, med all aktning för ovälden hos den höge person, som skulle disponera öfver anslaget om det blefve fritt, att godtycke dock kunde komma att ega rum vid detsammas fördelning. Om återremiss skulle beviljas, skulle det vara derföre at anslaget är för lågt. Detta tyckte äfven biskop Berg. man. Prosten Söderberg talade för bifall till utskot tets förslag, och biskop Heurlin meddelade den upp lysningen ur det inre af utskottets historia, att ingenting skulle ha bekommits, om ej med det vilko här föreslagits; hvarpå utskottetts Hemställan bifölls Sedan de punkter som rörde universiteterna blifs afgjorda, förklarade professorerrna Agardh och Carl son, ä universiteternas vägnar, : sin tacksamhet för de anslag som blifvit dem beviljadde; men vid utskottets afstyrkarde af doktor Grafströnms motion om inrättande i Upsala af en ordinarie profession i de moderna språken uppstod motionäären, och yttrade ati an skulle velat ha enskild anledning att instämma i den allmänna tacksamheten för hvad som blifvit gjordt för universiteterna; det vore dock en hten tröst, att hans förslag icke blifvit betraktadt såsom en helt och hället förflugen id! Prosten Tellbom, hvars motion om anslag ät den e. 0. professorn i moderna litteraturen vid Upsala universitet blifvit affärdad i sammanhang med d:r Grafströms;, begärde återremiss. Nägra af ståndets ledamöter ytttrade sin benägenhet att instämma med motionärernaa; men det skulle till ingenting tjena. Vid voteringern voro 17 för återremiss, mot, 23, som biföllo utskoottets hemställan. I frågan om nedsättning i terrminsafgiften vid elementarläroverken samt ett ärliggt anslag af 12,000 rdr till bestridande af sådana utgiftter, som varit ämnade att af den högre terminsafgiften betäckas, uppträdde prosten Berlin och begärde äterremiss. Ansträngningen vore för stor för så litet ändamäl. Staten skullederigenom ta på hand, och anspråken kanhända ökas. Prosten Forssell berömde sig af att till stor del ha gifvit anledning till utskottets beslut. Han yrkade dess antagande för :bondeständets skull, som vore lifligt intresseradt af frågan. Ingen bonde funnes bland reservanterna — oeh bönderna äro annars alltid de som motsätta sig utgifter af nåigon betydenhet. Presteständet skulle genom att vägra detta anslag gå miste om bondeståndets understödd i en hufvudtitel, der presteståndet fått så myeket maedgifvet sina önskningar. Man skulle, om den högga terminsafgiften bibehölles, kunna beskylla Sverigges ständer att hafva Öfver sina läroverk satt inskriftten: Här får ingen inkomma, som icke kan betala! Att ökade kostnader skålle uppstå för staten genom ifrägavarande förslags antagande hade blifvit förespegladt redan inom utskottet; men der hade icke visat sig någon rädsla derför. Doktor Sandberg framhöll den vackra id, som vore urgammal i värt lan(, att vägen till samhällets höga platser går genom de allmänna skolorna, för torparsonen så väl som för de förnämare mans barnen; han önskade nedsättnng i terminsafgiften, som, huru ringa den var, dock alltid medförde betänkligheter för de fattigare. Toktor Reuterdahl fann saken oafgjord, oklar; man visste icke på hvad punkt man stod. Derföre vore det bäst som det är, och rätt så godt att vänta. Han bestridde sakens intresse ör bondeständet, som, ätminstone i södra Sverige, öga begagnar skolorna. Doktor Gumrrlius medgaf utt upplysningens tempel borde stå öppet för alla, och tan afgift. Han var dock ej för någon nedsättning ler prutning eller jemkning innan man visste hvad om kunde tälas. Han ville attt man skulle låta det ara som det är tills nästa rikssdag, då utan tvifvel rela afgiften kan bortgå. Deni som vill komma till letta resultat, anförde doktor ESandberg, bör bifalla nedsättningen; att ta bort all tterminsafgift med ens kulle visa en förlust i inkomstt, hvarför mänga komne att skygga tillbaka. Prosteen Almqvist fann ingen billighet i afgiftens fortfarandee tills vidare, då dess orttagande skulle suppleras atf beskattning på den tora massan, som ieke drar paarti af undervisningen. diskussionen deltogo för öfriggt biskop Heurlin, proessor Carlson, doktorerna Sävee och Grafström, proten Söderberg, biskop Holmström och lektor Söderberg; det var en ifver att erhilla ordet, att hr erke-l) viskopen vid ett tillfälle yttrat: nå nä, här är väll, ngen kapplöpning heller. Vic votering bifölls utskotets hemställan med 31 röster mot 14. (Forts. följer.)