men så beskaffadt, att det rubbar sjelfva denna grunc llag, enär det statuerar en inskränkning, som denr icke utstakar. Stockholm den 3 Maj 1851. C. J. L. Almquist. Georg Scheutz. Reg.-past. Auditör. nÄn en gång Folkets Röstn. Läsaren torde påminna sig, att Aftonblade redan en gång nämnt, att tidningen Än e gång Folkets Röst för den 26 April innehöl en läng och uppbygglig historia derom, at hr L. J. Hjerta skulle ett par dagar föru hafva skickat bud på ansvarige utgifvaren a Aterigen Folkets Röst, f. d. föraren Ström med begäran att få tala med honom, och nä Ström af sådan anledning inställt sig på Af tonbladsbyrån, försedd med instruktioner frå; hr Sjöberg., så hade hr Hjerta, under ut ösande af de gröfsta skällsord emot Sjöberg uppmanat Ström att samma afton återtaga sit tillståndsbref från Sjöberg, i hvilket fall h Hjerta ville nedlägga tryckfrihetsmålen; at hr Hjerta under tiden skrikit och gestikulerat och så vidare. Till yttermera visso var denn historia tryckt med kursifstil, underteckna med Ströms namn såsom en adress till all mänheten, och i slutet försedd med bekräf telsen: så sannt mig Gud hjelpe till lif och Vi upplyste visserligen genast huru mec denna sak i sjelfva verket sig förhållit, nem. ligen att Ström en dag hade träffat hr C. Lo. rentzj:r, som refererar mål från rådhusrätten fö; Aftonbladet, och anmodat honom att fråga h Hjerta om det ej vore möjligt att få åtaler mot Ström nedlagda ifall denne förklarade sitt ogillade af de åtalade artiklarna; att hi Hjerta, då hr Lorentz framförde denna frå. ga, svarade att Ström hade tillfälle besökte hr H. på byrån, då S. sjelf kunde framställs hvad han ville, och att då Ström efter buc härom från hr Lorentz infann sig på byrår fredagen den 25, föreföll samtalet med Ström. sådant som det finnes anfördt i A. B. föl den 26, nemligen att Ström der framförde sin önskan i likhet med hvad han yttrat till hi Lorentz, hvarpå hr Hjerta erinrade honom att ehuru H. visst ej ville göra Ström något ondt, så vore likväl åtalens nedläggande egentigen en förmån för hr Sjöberg, hvarföre denna sak berodde på hvad slags upprättelse Ström unde lemna; och skulle Ström tänka på detta ill dagen derpå. Oaktadt detta beriktigande hade likväl Folkets röst den oförsyntheten att ännu påföljande lördag vilja försvara sin dikt såsom en sanning och producerade för sådant ändamål ett intyg af en person vid namn Anderson, om hvad Ström för honom skulle hafva yttrat, då han fick bud ifrån hr Lorentz m. m. likaledes undertecknadt så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ. Oaktadt det orimliga af sjelfva den suppositionen ligger i dagen, att hr Hjerta skulle rafva begärt få tala vid Ström och erbjudit wonom nedlägga åtalen, om han ville återtaga itt tillständsbref, helst det var väl bekant, tt hr Sjöberg har ett par andra dylika tilltåndsbevis att tillgå, samt oaktadt hvilket ,etyg som helst, äfven bekräftadt med den lyraste ed, icke kan äga något vitsord, när let kommer från en person som är part i rågan, så torde likväl de som ej tänkt på dessa omständigheter, och som ej känna huru det kan gå an att få en enfaldig person att skrifva sitt namn under ett Papper, svårligen kunna tro annat, än att en så dyrt bekräftad berättelse som Ströms, måste innebära sanning. Det har också först nyligen blifvit oss möjligt att kunna bevisligt lägga i dagen huru värmed förhåller sig, och hvilket läsaren finer af nedanstående tvenne handlingar: Till Allmänheten. I anledning af den berättelse, som Jinnes inörd i tidningen An en gång Folkets Röst för en 26 April, om ett samtal emellan föraren ström och hr boktryckaren Hjerta, och huru detamma uppstått, samt hvari äfven mitt namn är nblandadt, får jag härigenom på heder och samete samt under edsförpligtelse intyga, att Ström len 24 April kom till mig flera gånger och annodade mig fråga kr Hjerta, om han ej ville åta förmå sig nedlägga åtalen emot Ström, emot et att Ström förklarade sitt ogillande af artikurne mot hr IHjerta, dervid Ström äfven talade ågot om sin afsigt att sluta såsom ansvarig för r Sjöberg och resa till Norrköping samt der utifva tidningen Aterigen Folkets Röst. Då jag, nligt Ströms begäran och sedan han uppgifvit in adress, framförde detta till hr Hjerta, svaade han att han ej egentligen förstod hvad Ström ärmed menade, men tillade, att Ström kunde komma upp sjelf dagen derpå och närmare förlara sin anhållan, hvilket äfven en af Aftonladsredaktionens öfriga medlemmar hörde och an bevittna, hvarefter jag, af denna anledning, jaf Ström bud att i mitt logis få besked om det ippdrag han gifvit mig. Jag kan derföre ej beskrifra min förvåning lå jag den 26 April i Än en gång Folkets Röst fick läsa en lång berättelse, hvaruti osannärdigt uppgafs, att jag skulle af hr Hjerta blifit utskickad för att skaffa honom tillfälle att få lt samtal med Ström; men det har ej förr än elt nyligen varit mig möjligt att få ett bevis på on ifrågavarande berättelsens lögnaktighet i de omtändigheter hvilka jag känner, dåjag fick tillfälle att rhålla Ströms erkännande af sanningen på ett tälle der sådant åhördes af tvänne andre närarande personer, hvilka på min anmodan benäjet intygat hvad Ström om den ifrågavarande saen yttrat. Ström erkände kort förut jemväl vid amma tillfälle, att han icke så noga hade haft eda på innehållet af den skrift hr Njöberg låtit wnom underteckna; och detta hade han utan tvifel jemväl haft den rättsinnigheten att nu uppepa på min fråga, om han ej blifvit afbruten ned en varning att ej förtala sig, af samme Anderson som undertecknat attesteni Folkets Röst if den 3 Maj. Detta allt är jag beredd att när om helst med liflig ed bekräfta. Stockholm den