Latom oss hora huru ordet skudras etter det
af hr: D. -omfattade och utförda system:
BRÄDE, 03. 0: 4, 1) plär. öräder, uttalas:
brödr) Ett, icke öfver 1!, tum tjockt, i en säg-
qvarn eller- på en sågställning, genom brädsåg ur en
sågstock; efter. hela dess längd : utskuret: stycke trä.
ITjockare än 1!, tum kallas Plankor. -Såga br: En
tolft br. Få så och så många br uren sågstock.
— Syn. Sägbräde. — 2) (plur. bräden; uttalas: brivdn)
a) Stycke af ett sägbräde, antingen oarbetadt eller
utgörande en del af nägot bohagsting eller redskap af
trä. Lägga ett par b-n på bottnen af en ekstock, för
att ej blifva våt om fötterna. Ingär i flera samman-
sättningar, sästm: Sängbräde; Fönsterbräde, Hyllbrä-
de, m. fl. — Syn. Brädlapp, Bräda; Brädstyckes —
db) Bricka af trä att sätta något på. Förekommer
mest i sammansättningen Tebräde, samt i nägra figur-
liga talesätt, t. ex.: Betala på ett b., på en gång;
en vacker summa penningar på ett b.; han fick 10,000
rdr på ett b., 0. 8. Vv. — Syn... Bricka. — c) Stycke
af ett sägbräde, -snickradt och inrättadt: till. något
visst behof, isynnerhet för handtverkare. Brukas mest
i sammansättningar, såsom: Skärbräde, Torkbräde,
Planbräde, m. fl: — 3) a) Se Brädspel (bem. 2, bd).
Briukas: för denna bem. isynnerhet uti följande ut-
tryck och talesätt: Spelå D., spela vefkehren. Vära
i d-t, ej hafva någon bricka slagen, (fig.) vara i gunst,
i anseende, hafva god framgång, lycka. Komma i b-t
igen, genom ett gynnsamt kast få en utslagen bricka
insatt, så att man åter får spela; (fig.) äter komma
i gunst, anseende, äter få lycka, framgång. Vara
ur b-t, hafva en eller flera brickor utslagna; (fig.)
hafva förlorat den gunst, det anseende, hvari man
förut stätt; röna motgäng. Slå ur bt, slå en brickaf
för motspelaren, sä att han icke kan spela, förrän
han äter fått den insatt; (fig.) uttränga någon ur en
persons ynnest, sticka ut någon. — 5) Hvarje af de
fyra afdelningarna i; ett brädspel. Första b-t; det,
Thvarest man har hus, hvarifrån brickorna utspelas;
;j kallas äfven Utspelsbrädet. Andra b-t, detnästa der-
Jintill, hvarest sista tungan kallas Huken. Tredje b-t,
Idet första på andra sidan, midt emot andra brädet.
I Fjerde b-t, det hvarifrån brickorna äter spelas upp till
hus, eller Uppspelsbrädet. — ce) Fyrkantig brädskifva!
Imed 64 rutor, hvarpå schack eller dam spelas. Före-
Ikommer nästan endast i sammansättningarna Schack-!
Ibräde, Dambräde. — Ss. Brädgolf, -låda, -lår,!
I-plank, -skjul, -skrank; -vägg, c.
Sedan vi nu sett skildringen af ett substani-
Itiv, låtom oss äfven taga prof på ett verb.
Vi hafva ett sådant strax bredvid på sid. 258:
BRÄNNA, v. a. 2. 1) Förtära, förstöra; döda,;
Iskada medelst eld. B. ved; torf.: I äldre tider b-nde
Iman de döda, B. någon lefvande. B. till aska. Min)
rock har blifvit b-nd nedtill af en eldgnista. . B. hål,
bränna något så, att det blir hål, t. ex.: En eldgni-
sta har b-nt hål på rocken. B. en stek, steka den för!
härdt, så att ytan blir svartaktig. — B. af, bört,
inne, ned, upp, se Afbränna, Bortbränna; e. B.l,
igenom, (om eld) förtära, förstöra ända igenom; t. ex.:
Elden har b-nt igenom. betäckningen. — B. it, genom
eld utdrifva, förjaga, t. ex.: B. ut fuktighet. — B.
vida:se Vidbränna. — Syn, Sveda, Svedja, Afbrän-
na; Nedbrönna, Uppbränna.. — 2) Säges om den!;
smärtsamma känsla, som man erfar, då eld eller nå-1
gon mycket het kropp kommer i beröring med hu-!;
den. Jn eldgnista kom flygande och b-nde mig i hän-)1
den. Ni b-ner fingrarna på mig. Jagråkade att röra!:
vid ett hett jern, som b-nde mig. (Fig. fam.) BB.
Jingrarna på sig, få en minnesbeta. Brukas äfv. ij
fig. mening om den smärta, nässlor förorsaka, t. ex.: 4
Jag har blifvit b-nd af nässlor. — 3) Använda som
bränsle eller lysmedel. B. ved, kol, torf. B. ljus,
olja. B. rökelse, för att uppfylla ett rum med väl-!1
lukt; (fig.) ö. rökelse för någon, smickra. (Fig. ta-
lesätt) Icke hafva något för de kol, mun b-nt, icke!s
vinna något med sitt försök att skada en annan. B.;
upp, genom bränning göra slut på, t. ex.: Jag har
b-nt upp all min ved, all oljan. B. ut ett ljus, låta;
G
z
g
5
1
5
1
I
di
v
a CT:
ET TM ME
det brinna, tills det blir slut. — 4) Säges äfven i
fråga om ämnen, hvilka hafva den egenskapen att
verka såsom eld, genom att fräta eller förtära djur-
eller växtämnen. Flera syror b. huden. BB. bört, se
Bortbränna, 3. — Syn. Fräta. — 5) Märka medj
brännjern. — 6) (kir.) Använda glödgadt jern ellers
frätmedel på något ställe af en djurkropp; för att
bota nägon skada, motarbeta nägot för kroppen skad-
ligt ämnes inverkan. B. ett sår. B. sår efter bett i
af en rasande hund. B. en köttvänt med frätsten. B.!t
ådern på en häst. — B. bört, se Bortbränna, 3. —lt
7) Starkt upphetta, förtorka genom stark hetta. Den!q
starka solhettån b-ner växterna. Febern b-ner honom. 8
Solen b-ner hyn, gör den brun. Likören var så sturk,!g
att den b-nde mig i halsen. — B. bört, se Bortbrämna,f
2. — Syn. (om solen) Förtorka, (i fräga om hyn) t
Bryna. — 8) Medelst användande af eld bereda,!p
tillaga. B.tegel, kalk, B. kol, genom, eld förvandlal!t
ved till brännkol (jfr 3). B. kaffe, utsätta kaffebö-!
nor för eldens verkan, tilldess de blifva bruna och!
passande för malning och kokning. B. mandlar; ko-
ka sötmandel med socker flera gänger, tills den blir
öfverdragen med :en brun sockerskorpa. B. hår, med
en upphettad härtång frisera det. B. brännvin, till-
verka b. B. brännvin af säd, potates, hvitbetor. B.1i
säd, potates, af säd, potates tillverka brännvin. B.
stål, göra stål genom cementation. — B. öm, se Om-
bränna, —— B. upp, genom bränning göra slut på,;
förbruka, t. ex.: Han har redan b-nt upp 200 tunnor
spannmål. — V. n. 1) Öfverdrifvet starkt hetta; (i
utsträckt mening) göra ett intryck liksom af nägon-
ting brännande. Solen b-ner i dag. Peppar b-ner på
tungan. Vinet är så starkt, att det b-ner i halsen på
mig. — 2) (föga brukl.) Hafvet b-ner, bryter sig emot
en brant och klippig strand. — 3) B. vid, se Vid-
bränna. — Anm. B. i neutrum brukas stundom orik-
tigt i st. f. brinna, uppbrinna, afbrinna, t. ex.: Sta-
den b-nde ännu, när posten afgick. —.Bss, v. pass. o.
v. dep. 1) v: pass.: Förtäras, förstöras; dödas, skadas
medelst eld. Dömd att b. B. eller blifva bränd, (om
mat, som tillagas) blifva får härdt kokt eller stekt.
(Fig.) Blifva b-nd på ett försök eller blott blifva b-nd,
lida förlust, skada, få en minnesbeta. Blifva ö-nd
säges äfven om den, som smittas af veneriskt. -— 2)
v. dep.: Förorsaka en brännande känsla. Nässlor, lä
hafsnässlor b. Det bräns! säges i blindbocksleken, när
blindbocken kommer nära nägot föremål, som af ho-
nom kan skadas eller för honom sjelf är farligt; (fig. le
fam.) aktå er, det bräns! tag er till vara! ni kan lätt;
blifva skadad, ni blottställer er för hugg, slag, hår-
da ord, o. s. v. — B. sig, v. r. 1) Frivilligt tillfo-!a
ga sig döden genom förbränning. Brukas endast in
uttrycket B, sig inne, tända eld på ett hus, der man g
befinner sig, och läta sig förbrännas af lågan. — 2)1;
Blifva skadad af eld eller af något frätande. B. sigist
på ett hett jern. Han har ö-nt sig i benet. Soppan oc
var så het, att han b-nde sigihalsen. B. sig pånäss-Iy
or, erfara en smärtsam känsla deraf, att man till-f;
älligtvis räkat med blotta huden vidröra nässlor. — få
3) (fig. fam.) Få brun hy derigenom, att man utsät-!t;
er den för stark solhetta. Brukas i denna bem. fö- :
a. — 4) (fig. fam.) Lida förlust, skåda, få en min-
1esbeta.n
Detta prof må visa huru tvenne så allmäntå
vekanta ord, som Bräde och Bränna, dock förft
mången ganska säkert ej äro så tll alla delard
sända, som de här blifva. (Måhända kunna Ö
innu flere bemärkelser och distinktioner upple-.;
as; och för hvilka man då har att stå i för-k
vindelse hos någon kommande ordboksförfat-1ä
are)... Huru mycket mera behöflig och ännuut
lödigare är då ej en dylik framställning rö-P!
ande en mängd mindre bekanta ord, hvarpå
nan hos hr D. ser exempel på hvarje idag -
åsom: Brågon, Bråne, Bråspel, Bräckbomlpc
. fl. blott inom; omfånget af. ett endalsi
Blad. — Vi öfverlemna arbetets vidare bedö-si!
nande till allmänhetens egen pröfning, och i
ynnerhet till personers, som, på en gång sak- i
unmige och fördomsfrie. !se hvad hr D:s bokfr,