Latom oss hora huru ordet skudras etter det af hr: D. -omfattade och utförda system: BRÄDE, 03. 0: 4, 1) plär. öräder, uttalas: brödr) Ett, icke öfver 1!, tum tjockt, i en sägqvarn ellerpå en sågställning, genom brädsåg ur en sågstock; efter. hela dess längd : utskuret: stycke trä. ITjockare än 1!, tum kallas Plankor. -Såga br: En tolft br. Få så och så många br uren sågstock. — Syn. Sägbräde. — 2) (plur. bräden; uttalas: brivdn) a) Stycke af ett sägbräde, antingen oarbetadt eller utgörande en del af nägot bohagsting eller redskap af trä. Lägga ett par b-n på bottnen af en ekstock, för att ej blifva våt om fötterna. Ingär i flera sammansättningar, sästm: Sängbräde; Fönsterbräde, Hyllbräde, m. fl. — Syn. Brädlapp, Bräda; Brädstyckes — db) Bricka af trä att sätta något på. Förekommer mest i sammansättningen Tebräde, samt i nägra figurliga talesätt, t. ex.: Betala på ett b., på en gång; en vacker summa penningar på ett b.; han fick 10,000 rdr på ett b., 0. 8. Vv. — Syn... Bricka. — c) Stycke af ett sägbräde, -snickradt och inrättadt: till. något visst behof, isynnerhet för handtverkare. Brukas mest i sammansättningar, såsom: Skärbräde, Torkbräde, Planbräde, m. fl: — 3) a) Se Brädspel (bem. 2, bd). Briukas: för denna bem. isynnerhet uti följande uttryck och talesätt: Spelå D., spela vefkehren. Vära i d-t, ej hafva någon bricka slagen, (fig.) vara i gunst, i anseende, hafva god framgång, lycka. Komma i b-t igen, genom ett gynnsamt kast få en utslagen bricka insatt, så att man åter får spela; (fig.) äter komma i gunst, anseende, äter få lycka, framgång. Vara ur b-t, hafva en eller flera brickor utslagna; (fig.) hafva förlorat den gunst, det anseende, hvari man förut stätt; röna motgäng. Slå ur bt, slå en brickaf för motspelaren, sä att han icke kan spela, förrän han äter fått den insatt; (fig.) uttränga någon ur en persons ynnest, sticka ut någon. — 5) Hvarje af de fyra afdelningarna i; ett brädspel. Första b-t; det, Thvarest man har hus, hvarifrån brickorna utspelas; ;j kallas äfven Utspelsbrädet. Andra b-t, detnästa derJintill, hvarest sista tungan kallas Huken. Tredje b-t, Idet första på andra sidan, midt emot andra brädet. I Fjerde b-t, det hvarifrån brickorna äter spelas upp till hus, eller Uppspelsbrädet. — ce) Fyrkantig brädskifva! Imed 64 rutor, hvarpå schack eller dam spelas. FöreIkommer nästan endast i sammansättningarna Schack-! Ibräde, Dambräde. — Ss. Brädgolf, -låda, -lår,! I-plank, -skjul, -skrank; -vägg, c. Sedan vi nu sett skildringen af ett substaniItiv, låtom oss äfven taga prof på ett verb. Vi hafva ett sådant strax bredvid på sid. 258: BRÄNNA, v. a. 2. 1) Förtära, förstöra; döda,; Iskada medelst eld. B. ved; torf.: I äldre tider b-nde Iman de döda, B. någon lefvande. B. till aska. Min) rock har blifvit b-nd nedtill af en eldgnista. . B. hål, bränna något så, att det blir hål, t. ex.: En eldgnista har b-nt hål på rocken. B. en stek, steka den för! härdt, så att ytan blir svartaktig. — B. af, bört, inne, ned, upp, se Afbränna, Bortbränna; e. B.l, igenom, (om eld) förtära, förstöra ända igenom; t. ex.: Elden har b-nt igenom. betäckningen. — B. it, genom eld utdrifva, förjaga, t. ex.: B. ut fuktighet. — B. vida:se Vidbränna. — Syn, Sveda, Svedja, Afbränna; Nedbrönna, Uppbränna.. — 2) Säges om den!; smärtsamma känsla, som man erfar, då eld eller nå-1 gon mycket het kropp kommer i beröring med hu-!; den. Jn eldgnista kom flygande och b-nde mig i hän-)1 den. Ni b-ner fingrarna på mig. Jagråkade att röra!: vid ett hett jern, som b-nde mig. (Fig. fam.) BB. Jingrarna på sig, få en minnesbeta. Brukas äfv. ij fig. mening om den smärta, nässlor förorsaka, t. ex.: 4 Jag har blifvit b-nd af nässlor. — 3) Använda som bränsle eller lysmedel. B. ved, kol, torf. B. ljus, olja. B. rökelse, för att uppfylla ett rum med väl-!1 lukt; (fig.) ö. rökelse för någon, smickra. (Fig. talesätt) Icke hafva något för de kol, mun b-nt, icke!s vinna något med sitt försök att skada en annan. B.; upp, genom bränning göra slut på, t. ex.: Jag har b-nt upp all min ved, all oljan. B. ut ett ljus, låta; G z g 5 1 5 1 I di v a CT: ET TM ME det brinna, tills det blir slut. — 4) Säges äfven i fråga om ämnen, hvilka hafva den egenskapen att verka såsom eld, genom att fräta eller förtära djureller växtämnen. Flera syror b. huden. BB. bört, se Bortbränna, 3. — Syn. Fräta. — 5) Märka medj brännjern. — 6) (kir.) Använda glödgadt jern ellers frätmedel på något ställe af en djurkropp; för att bota nägon skada, motarbeta nägot för kroppen skadligt ämnes inverkan. B. ett sår. B. sår efter bett i af en rasande hund. B. en köttvänt med frätsten. B.!t ådern på en häst. — B. bört, se Bortbränna, 3. —lt 7) Starkt upphetta, förtorka genom stark hetta. Den!q starka solhettån b-ner växterna. Febern b-ner honom. 8 Solen b-ner hyn, gör den brun. Likören var så sturk,!g att den b-nde mig i halsen. — B. bört, se Bortbrämna,f 2. — Syn. (om solen) Förtorka, (i fräga om hyn) t Bryna. — 8) Medelst användande af eld bereda,!p tillaga. B.tegel, kalk, B. kol, genom, eld förvandlal!t ved till brännkol (jfr 3). B. kaffe, utsätta kaffebö-! nor för eldens verkan, tilldess de blifva bruna och! passande för malning och kokning. B. mandlar; koka sötmandel med socker flera gänger, tills den blir öfverdragen med :en brun sockerskorpa. B. hår, med en upphettad härtång frisera det. B. brännvin, tillverka b. B. brännvin af säd, potates, hvitbetor. B.1i säd, potates, af säd, potates tillverka brännvin. B. stål, göra stål genom cementation. — B. öm, se Ombränna, —— B. upp, genom bränning göra slut på,; förbruka, t. ex.: Han har redan b-nt upp 200 tunnor spannmål. — V. n. 1) Öfverdrifvet starkt hetta; (i utsträckt mening) göra ett intryck liksom af nägonting brännande. Solen b-ner i dag. Peppar b-ner på tungan. Vinet är så starkt, att det b-ner i halsen på mig. — 2) (föga brukl.) Hafvet b-ner, bryter sig emot en brant och klippig strand. — 3) B. vid, se Vidbränna. — Anm. B. i neutrum brukas stundom oriktigt i st. f. brinna, uppbrinna, afbrinna, t. ex.: Staden b-nde ännu, när posten afgick. —.Bss, v. pass. o. v. dep. 1) v: pass.: Förtäras, förstöras; dödas, skadas medelst eld. Dömd att b. B. eller blifva bränd, (om mat, som tillagas) blifva får härdt kokt eller stekt. (Fig.) Blifva b-nd på ett försök eller blott blifva b-nd, lida förlust, skada, få en minnesbeta. Blifva ö-nd säges äfven om den, som smittas af veneriskt. -— 2) v. dep.: Förorsaka en brännande känsla. Nässlor, lä hafsnässlor b. Det bräns! säges i blindbocksleken, när blindbocken kommer nära nägot föremål, som af honom kan skadas eller för honom sjelf är farligt; (fig. le fam.) aktå er, det bräns! tag er till vara! ni kan lätt; blifva skadad, ni blottställer er för hugg, slag, hårda ord, o. s. v. — B. sig, v. r. 1) Frivilligt tillfo-!a ga sig döden genom förbränning. Brukas endast in uttrycket B, sig inne, tända eld på ett hus, der man g befinner sig, och läta sig förbrännas af lågan. — 2)1; Blifva skadad af eld eller af något frätande. B. sigist på ett hett jern. Han har ö-nt sig i benet. Soppan oc var så het, att han b-nde sigihalsen. B. sig pånäss-Iy or, erfara en smärtsam känsla deraf, att man till-f; älligtvis räkat med blotta huden vidröra nässlor. — få 3) (fig. fam.) Få brun hy derigenom, att man utsät-!t; er den för stark solhetta. Brukas i denna bem. fö: a. — 4) (fig. fam.) Lida förlust, skåda, få en min1esbeta.n Detta prof må visa huru tvenne så allmäntå vekanta ord, som Bräde och Bränna, dock förft mången ganska säkert ej äro så tll alla delard sända, som de här blifva. (Måhända kunna Ö innu flere bemärkelser och distinktioner upple-.; as; och för hvilka man då har att stå i för-k vindelse hos någon kommande ordboksförfat-1ä are)... Huru mycket mera behöflig och ännuut lödigare är då ej en dylik framställning rö-P! ande en mängd mindre bekanta ord, hvarpå nan hos hr D. ser exempel på hvarje idag åsom: Brågon, Bråne, Bråspel, Bräckbomlpc . fl. blott inom; omfånget af. ett endalsi Blad. — Vi öfverlemna arbetets vidare bedö-si! nande till allmänhetens egen pröfning, och i ynnerhet till personers, som, på en gång saki unmige och fördomsfrie. !se hvad hr D:s bokfr,