tufter föredragningen at punkten VI, angaäende ett
fälttygmästaren Thestrup tillagdt arfvode frän bespä-
ringarne under anslaget för artilleriet, tillkännagaf
Ola Månsson, som hittills ej deltagit i diskussionen,
att han delade utskottets anmärkning i denna del,
ehuru han ej dervid ville yrka någon påföljd. . Men
den af konseljens ledamöter som handlat mest riks-
vidrigt, egenmäktigt och förtjent af ogillande, vore
chefen för ländtförsvarsdepartementet, särdeles i fräga
om; beväringsmötena och hr ersteins befordran.
Han hade egenmäktigt ingripit i domaremaktens be-
slut, och derföre : borde i und. anhällas om hr von
Hohenhausens : endtledigande. — Många ledamöter
instämde.
LITTERATUR
Hr-A. F. Dalins ,,Ordbök öfver Svenska Språ-
ket,, har redan förut åtskilliga gånger utgjort
föremålet för den offentliga diskussionen i
tidningarne, och förtjenat det genom allva-
ret, hvarmed arbetet fortgår, och gediegenhe-
ten af dess innehåll. Hr D. har i de sednast
utkomna 5:te och 6:te häftena hunnittillbör-
jan.af bokstafven C; således redan längre än
sina närmaste. föregångare inom svenska lexi-
kogräfien. Man finner. -med tillfredsställelse
att hr D. med hvarje nytt häfte vinner i sä-
kerhet och i konseqvensen af ordens etymo-
lögiska behandling, hvilket i ett verk af så
stor omfattning är en ganska maktpåliggande,
men tillika ytterst svår sak. Man kan ej an-
nat än på det lifligaste önska hr D. helsa och
krafter att fullända detta fosterländska arbete,
efter den påbörjade planen, hvilken, om den
ock i dehbna sin form till större delen förut
värit utkastad sådan den visar sig i hr D:s
bök; likväl i honom synes hafva funnit den
rätta mannen i och för sjelfva utförandet.
Huru länge man här i landet väntat på ett
svenskt lexikon, och så svårlöst problemet af!
ett sådant företag än varit, skall, såsom man
kar allt skäl ätt hoppas och förmoda, hr D.
blifva den som; förr än någon annan, hinner
det. stora målet. Allmänhetens tilltagande
uppmuntran måste härtill utgöra en kraftig
driffjeder. En viss fördom har länge nog
hos publiken motverkat framgången aft arbe-
ten inom detta fack. Denna fördom kan kor-
tast karakteriseras på så sätt, att man icke
begriper — säger man — hvartill ett svenskt
lexikon skall tjena för svenskar! En svensk
måste väl sjelf veta hvad orden betyda i det
språk han dagligen som modersmål begagnar?
och — fortsätter man — i fall han icke det
vet, huru skall han då kunna förstå sjelfva
den bok (den svenska Ordboken), hvarur ho-
nom gifves att hemta kunskapen härom?
Detta i första ögonblicket plausibla skäl, hvil-
ket, om det något verkligen innebure, natur-
ligtvis skulle lika väl kunna uppställas emot
alla modersmålsdiktionnärer, således också emot
t. ex. Franska akademiens, mot Adelungs
tyska, mot. Molbechs danska, mot flera en-
gelska öfver engelska språket o. s. v., för-
faller snart, när man något närmare ser på
saken. Det är visserligen sant, att en svensk
kan svenska, samt att han detförutan ej en
gång skulle kunna Jäsa sjelfva den svenska
ordboken, som är ämnad att meddela honom
underrättelserna om svenskan. Men oaktadt
denna allmänna kunskap af modersmålet, bri-
ster han dock vanligen och ganska ofta i
kännedomen: a) af en myckenhet enskilda
ord i språket; 0) af en mängd specialbetydel-
ser äfven hos de ord, som han för öfrigt kän-
ner och kanske dagligen brukar; c) af ett
stort antal konsttermer och egna uttryck in-
om handtverkerier och yrken af alla slag; d)
af rätta stafningssättet, uttalet och böjnings-
formen för ett antal ord, som han ständigt
använder, utan att hafva riktig reda på deras
grammatiska förhållanden. Härtill kunde läg-
gas vida mera; men det nämnda. torde göra
tillfyllest för att visa grundlösheten af den
ännu här och der gängse fördom, hvarom vi
talat... Medoden allmänna och ofta sväfvande
notion personer ega om orden i sitt språk,
hafva de ändå icke klart för sig de tusentals di-
stinktioner, hvarunder orden förekomma, och
— ännu mer! — kunna förekomma. Om allt
sådant är modersmålsdiktionnären egnad att
gifva besked. Men då detta å ena sidan
temligen afgjordt, såsom vi tro, ådagalägger
angelägenheten af en sådan ordbok för nästan
hvar och en i landet; så visar det, å andra
sidan, den stora svårighet, hvurnied en dylik
böoks författare har att kämpa. Ty, icke nog
med det utomordentliga tankearbete han måste
använda för att utreda och klart framlägga
alla ordens distinktioner i deras olika och
skiftande bemärkelser, hvilket för ett helt
språk erfordrar definitioner till milliontal; och
hvilket tankearbete, såsom hvar och en må-
ste finna, är af helt och hållet annan och
långt brydsammare natur, än det, som be-
höfves för att gifva orden blott i öfver-
sättningar, såsom fallet är i ordboken öf-
ver ett fremmande språk; så tillkommer
ytterligare för en modersmåls-lexikograf den
högst motarbetande omständigheten, att nä-
stan hvar och en omkring honom, just eme-
dan orden i ett lefvande språk ej hafva så
ixerade betydelser som i ett dödt, gör sig en
något varierande föreställning om sjelfva det
distinktiva i dessa betydelser, och således fin-
ner sig berättigad att mästra sin lexikograf
snart sagdt i hvarje af hans definitioner. Klan-
Iraren har icke mera rätt derföre; men, eme-
lan frågan är om ett modersmål, känner han
sig i detta språk vara lika stor delegare, som
ordboksförfattaren sjelf. Det är således icke
möjligt, att denne med sina definitioner på or-
len skall. kunna tillfredsställa hvar och en
d sina landsmän, just emedan de alla äro
andsmän, Helt annat är att gifva orden i en
erie af versioner eller öfversättningar (lexikon
fver ett fremmande språk). Hvem bestrider
- ex. att allt har sin riktighet, när han i en
ordbok öfver franskan läser: Chevalym, Hästp,
ller Maison, f. Hus? Men försök bara
tt gifva betydelsen af Häst och Hus På Sven-
ka (d. v..s. med definitioner), och nemligen
söra det så, att man ej å ena sidan löper in
på naturalhistoriens område, eller på arkitek-
urens, genom att meddela en hel fysiologisk
eskrifning på Hästen och en töchnisk redo-