Vid punkten IV, angående beräkningen af tiden för. det kommendanten å Waxholms fästning, majoren Åkerstein. åädömda suspensionsstraff;. yttrade sig Sahlström vanse. såsom stor märkvärdighet vid denna affär, att beräkningen rörande Akersteins suspension skett2 gånger; nemligen så, att sedan den redan börjat, strafftiden, på krigsministerns tillstyrkan fick: beräknas från och med Januari :istället för Februari månad; och sålunda förkortades, — en åtgärd, som, ehuru ej direkt skadlig, likväl innebure en laglöshet, hvilken, i förening med Åkersteins genast derefter tillagda högre grad i armeen innefattar icke allenast aeöh största missaktning mot domaremakten, utan äfYen bevisär hr krigsministerns ringa begrepp om helgden af samma makts åtgärder. — Rutberg ansäg äfven för en besynnerlighet att hr Å,. befordrades nästan ; under suspensionen, men som Sveriges väl ej beror -af-en öfverstelöjtnant mer eller mindre; ville han; ej göra något påstående. Punkten. V, angäende upplåtande af boställen ät departementscheferna, ansägs, af-Uhr och Johan Johansson från Örebro län föranleda anmälan. enligt 107 ,enär den afhandlade huruledescherrarstatsräder använda sin makt till befrämjande af pekuniära fördelar och egen beqvämlighet, — Rutberg förstod ej detta yrkande om 107:an, och anmärkte att boställsväningarne blott innehafvas tills vidare. Efter föredragningen af punkten VI, angäendev ett fälttygmästaren Thestrup tillagdt arfvode från bespafringarne under anslaget för artilleriet, tillkännagaf Ola Månsson, som hittills ej deltagit i diskussionen, att han delade utskottets anmärkning i denna det, ehuru han ej dervid ville yrka någon påföljd. . Men den af konseljens ledamöter som handlat mest riksvidrigt, egenmäktigt och förtjent af ogillande, vore chefen för ländtförsvarsdepartementet, särdeles i fråga om; beväringsmötena. och hr ersteins befordran. Han hade egenmäktigt ingripit i domaremaktens beslut, och derföre : borde i und. anhällas om hr von Hohenhausens : endtledigande. — Många ledamöter instämde.