Vid fraamtida blifvande reformer i aflöningsstaterr
skall insess, att om landshöfdinge- och andra tjenste
boställen 1 utarrenderas, inkomsterna af dessa kunn
beräknas 1 mycket högre, än hvartill de äro taxerade
Serskildt 1 för Calmar läns landshöfdinge-boställen gä
ler dennaa regel. De kunna godt underhälla 2:r
landshöfdilingar, om notabene 6000 rdr bko i årlig 1ö
ät dem hvvardera anses tillräckligt.
Eger ststatsverket icke tillgångar för närvarande ti
dessa utggifter; anser det sig bättre gagna det al
männa mmed bibehållandet af sinekurer, stats- oc
militärlyx,z, uppslukande de tillgångar statsverket egt
disponera sr; må då hela frågan hvila och residens
fortfarandtde vara der det är. Men vill man en fö
ändring, rmå man då göra den klokt, så att det gas
nar det akllmänna och visar ätminstone nägot tecke
till statsmmannaförständ.
De hufvudsakligast öfverklagade olägenheter af fi
revarande administrativa indelning äro:
1:o Länsstyrelsens oförmåga att öfva tillbörlig
kontroller på förvaltningens olika grenar och sina ur
derhafvande tjenstemän. Den må vara huru dugli
som helst, så kan landshöfdingen skäligen icke be
gäras resa 54 mil) för hvarje förefallande ärende
Icke hellesr kan han på detta afständ väsendtligt in
verka genoom sitt inflytande. Härigenom uppkomm
för de tratafikerande och rörelsen olägenheter af de:
kännbarastste och obehagligaste beskaffenhet.
2:0 att I länsstyrelsen nödgas frånsäga sig alla initia
tiver i de 2 norra orternas kommunala och ekonomisk:
frågor, sålt vida dessa skola bringas till ändamälsen
ligt resulttat, hvarigenom länsstyrelsen, som ogern:
ser sig förbigången, blickar med en viss snedhet elle
till och med motarbetar norra länets innevånares be
mödanden att emancipera sig i denna riktning. Der
igenom försenas många nyttiga företag och till oc
med uteblifva till allmän som enskild skada och för
fång.
3:0 Att den nädiga kommunikationen med landskan
sliet och Ikontoret är helt och hället afbruten genon
det långa afständet och existerar endast korrespon
densvis.
Denna comständighet är känbart inverkande på rö-
relsen i ettt län, der kansli- och kontors-expeditio-
nerna, enlligt justitieministerns underd. berättelser an-
gående räittegängsärender och brottmäl i riket unde:
ären 1843 och 44, så betydligen ökats, att antale
civilmål och ärender då utgjorde 15,232 i Calma
län; ett större antal än i något annat län, undanta
gande Linköpings och Elfsborgs, der de utgjorde un
gefärligen samma summa.
4:0 Fångtransport-kostnadens dyrhet i ett så oform.
ligt län inverkar högst ofördelaktigt för lagskip
ningens moggrannare gång. Ransakningar försenas
och på skyyndsamheten häraf beror oftast brottets hela
upptäckt. I detta hänseende är hela vårt land illa
lottadt, maen ännu mera norra delen af provinsen.
Utan tviifvel skulle de besparingar, hvilka uppkomma
endast gemom minskade fångtransporter, vara tillräck-
liga till em landssekreterarelön.
Samma olägenheter, hvilka nu öfverklagas, qvarstå
om Döderhultsvik blefve residensstad. Visserligen för-
kortades afständet emellan norra längränsen och re-
sidenset med 8 mil eller från 26 till 18; men der-
med vore ju ganska litet vunnet? Bäde södra och
norra delarrne blefve sedermera i detta hänseende lika
vanlottade, , emedan ingen af dem finge någon egent-
lig berörinpg med länstyrelsen.
I enligheet med hvad mänga gånger förr blifvit
upplyst, egga bägge dessa delar af Calmar län till-
räcklig storlek och folkmängd, att hvar för sig utgöra
serskildt län. Norra länet skulle bestä af Norra och
Södra Tjusts, Tunaläns, Aspelands och Sefvedes hä-
rader med städerna Westervik och Wimmerby, samt
5 köpingar och 2:ne domsagor, med en folkmängd
af cirka 80,000 menniskor på en areal af 47 qvadrat-
mil. Sälunda till folkmängd större än Gottlands med
42,300, Jemtlands med 40,990, Westerbottens med
60,360 och Norrbottens med 49,960 och lika stort
med Uplamds, Stockholms m. fl. län.
Södra Calmar län med Öland, bestående af 3:ne
domsagor, äger en folkmängd af 100,000 menniskor,
med städerr och köpingar inberäknade, på en yta af
50 qvadrattmil.
Staten fför embetsmännen är förlagsvis beräknad
till nägot Cöfver 14,000 rdr bko. Hvilken lappri summa
om dermedd kunde vinnas ett verkligt af behofvet på-
kalladt nytrttigt och vinstgifvande ändamål! Derifrån
bör afräknaas 6000 rdr bko till den nya landshöfdin-
gen, som efter landshöfding Nermans död kan utgå
från Skälbby och Hasmo boställen. Dernäst för be-
sparad fånogforsling, förlagsvis 1000 rdr bko, sålunda
2000 rdr Ibko. Statsverkets tillskott blefve då endast
6000.
Är denna Calmar läns innevånares begäran på nä-
got vis obillig? Huru mycket af alla länets skatter
och statsbidrag hafva kommit detsamma tillgodo, jem-
förelsevis :med andra län? Under det andra erhålla
bidrag till . hungersnöds afhjelpande, till backars bort-
tagande, vivägars omläggning, kanalers gräfvande och
reparerandde, hamnbyggnader m. m. m. m., till och
med statsvwerkets garantier för en viss procent utdel-
ning af jerrnvägsaktier; så får värt län icke fröjda
sig ät en tefterlängtad administrativ förändring, den
regeringen för länge sedan ansett behöflig.
Af dessa och mänga andra skäl, hvilka härtill kunde ,
läggas, torde vara ådagalagdt; att delning af Calmarl:
län är förr eller sednare af behofvet påkallad ; attt
alla förslag äåsyftande bibehållandet af länets nuva-)f
rande storlek och residensets förflyttande till Döder-
hultsvik eller annorstädes endast äro palliativer tilll)
så mycken större skada för orten, som de i aflägset
fjerran uppskjuta den nödige reformen, medförande ls
för landet förlusten af stora penningesummors gagn-l:
lösa bortkastande.
Mä då länet hellre vara sådant det är; må vi sli-
tas med aa dägenketer af dess nu varande oform-
lighet. Enn annan tid med mera förmåga och fri-
skare krafteter skall väl utgå ur denna. Till den ställa)
vi vär tillitit! Godsägare i norra Calmar län. ki
) Afständeet från Calmar till norra längränsen utgör!
26 mil. f
EES AE
km —
DÄTTELÅÄRAR AK DATICGA TTR