Vid fraamtida blifvande reformer i aflöningsstaterr skall insess, att om landshöfdingeoch andra tjenste boställen 1 utarrenderas, inkomsterna af dessa kunn beräknas 1 mycket högre, än hvartill de äro taxerade Serskildt 1 för Calmar läns landshöfdinge-boställen gä ler dennaa regel. De kunna godt underhälla 2:r landshöfdilingar, om notabene 6000 rdr bko i årlig 1ö ät dem hvvardera anses tillräckligt. Eger ststatsverket icke tillgångar för närvarande ti dessa utggifter; anser det sig bättre gagna det al männa mmed bibehållandet af sinekurer, statsoc militärlyx,z, uppslukande de tillgångar statsverket egt disponera sr; må då hela frågan hvila och residens fortfarandtde vara der det är. Men vill man en fö ändring, rmå man då göra den klokt, så att det gas nar det akllmänna och visar ätminstone nägot tecke till statsmmannaförständ. De hufvudsakligast öfverklagade olägenheter af fi revarande administrativa indelning äro: 1:o Länsstyrelsens oförmåga att öfva tillbörlig kontroller på förvaltningens olika grenar och sina ur derhafvande tjenstemän. Den må vara huru dugli som helst, så kan landshöfdingen skäligen icke be gäras resa 54 mil) för hvarje förefallande ärende Icke hellesr kan han på detta afständ väsendtligt in verka genoom sitt inflytande. Härigenom uppkomm för de tratafikerande och rörelsen olägenheter af de: kännbarastste och obehagligaste beskaffenhet. 2:0 att I länsstyrelsen nödgas frånsäga sig alla initia tiver i de 2 norra orternas kommunala och ekonomisk: frågor, sålt vida dessa skola bringas till ändamälsen ligt resulttat, hvarigenom länsstyrelsen, som ogern: ser sig förbigången, blickar med en viss snedhet elle till och med motarbetar norra länets innevånares be mödanden att emancipera sig i denna riktning. Der igenom försenas många nyttiga företag och till oc med uteblifva till allmän som enskild skada och för fång. 3:0 Att den nädiga kommunikationen med landskan sliet och Ikontoret är helt och hället afbruten genon det långa afständet och existerar endast korrespon densvis. Denna comständighet är känbart inverkande på rörelsen i ettt län, der kanslioch kontors-expeditionerna, enlligt justitieministerns underd. berättelser angående räittegängsärender och brottmäl i riket unde: ären 1843 och 44, så betydligen ökats, att antale civilmål och ärender då utgjorde 15,232 i Calma län; ett större antal än i något annat län, undanta gande Linköpings och Elfsborgs, der de utgjorde un gefärligen samma summa. 4:0 Fångtransport-kostnadens dyrhet i ett så oform. ligt län inverkar högst ofördelaktigt för lagskip ningens moggrannare gång. Ransakningar försenas och på skyyndsamheten häraf beror oftast brottets hela upptäckt. I detta hänseende är hela vårt land illa lottadt, maen ännu mera norra delen af provinsen. Utan tviifvel skulle de besparingar, hvilka uppkomma endast gemom minskade fångtransporter, vara tillräckliga till em landssekreterarelön. Samma olägenheter, hvilka nu öfverklagas, qvarstå om Döderhultsvik blefve residensstad. Visserligen förkortades afständet emellan norra längränsen och residenset med 8 mil eller från 26 till 18; men dermed vore ju ganska litet vunnet? Bäde södra och norra delarrne blefve sedermera i detta hänseende lika vanlottade, , emedan ingen af dem finge någon egentlig berörinpg med länstyrelsen. I enligheet med hvad mänga gånger förr blifvit upplyst, egga bägge dessa delar af Calmar län tillräcklig storlek och folkmängd, att hvar för sig utgöra serskildt län. Norra länet skulle bestä af Norra och Södra Tjusts, Tunaläns, Aspelands och Sefvedes härader med städerna Westervik och Wimmerby, samt 5 köpingar och 2:ne domsagor, med en folkmängd af cirka 80,000 menniskor på en areal af 47 qvadratmil. Sälunda till folkmängd större än Gottlands med 42,300, Jemtlands med 40,990, Westerbottens med 60,360 och Norrbottens med 49,960 och lika stort med Uplamds, Stockholms m. fl. län. Södra Calmar län med Öland, bestående af 3:ne domsagor, äger en folkmängd af 100,000 menniskor, med städerr och köpingar inberäknade, på en yta af 50 qvadrattmil. Staten fför embetsmännen är förlagsvis beräknad till nägot Cöfver 14,000 rdr bko. Hvilken lappri summa om dermedd kunde vinnas ett verkligt af behofvet påkalladt nytrttigt och vinstgifvande ändamål! Derifrån bör afräknaas 6000 rdr bko till den nya landshöfdingen, som efter landshöfding Nermans död kan utgå från Skälbby och Hasmo boställen. Dernäst för besparad fånogforsling, förlagsvis 1000 rdr bko, sålunda 2000 rdr Ibko. Statsverkets tillskott blefve då endast 6000. Är denna Calmar läns innevånares begäran på nägot vis obillig? Huru mycket af alla länets skatter och statsbidrag hafva kommit detsamma tillgodo, jemförelsevis :med andra län? Under det andra erhålla bidrag till . hungersnöds afhjelpande, till backars borttagande, vivägars omläggning, kanalers gräfvande och reparerandde, hamnbyggnader m. m. m. m., till och med statsvwerkets garantier för en viss procent utdelning af jerrnvägsaktier; så får värt län icke fröjda sig ät en tefterlängtad administrativ förändring, den regeringen för länge sedan ansett behöflig. Af dessa och mänga andra skäl, hvilka härtill kunde , läggas, torde vara ådagalagdt; att delning af Calmarl: län är förr eller sednare af behofvet påkallad ; attt alla förslag äåsyftande bibehållandet af länets nuva-)f rande storlek och residensets förflyttande till Döderhultsvik eller annorstädes endast äro palliativer tilll) så mycken större skada för orten, som de i aflägset fjerran uppskjuta den nödige reformen, medförande ls för landet förlusten af stora penningesummors gagn-l: lösa bortkastande. Mä då länet hellre vara sådant det är; må vi slitas med aa dägenketer af dess nu varande oformlighet. Enn annan tid med mera förmåga och friskare krafteter skall väl utgå ur denna. Till den ställa) vi vär tillitit! Godsägare i norra Calmar län. ki ) Afständeet från Calmar till norra längränsen utgör! 26 mil. f EES AE km — DÄTTELÅÄRAR AK DATICGA TTR