TFÖCSKeOPp SM MIM NA Vv. - UU
ust för denna orsaks skul behålla honom qvar tillliral
tatens gagn. Han kunde dessutom under de tider lxyr
an njuter tjenstledighet vara af nytta för den ho-ljan
vom biträdande vikarie och småningom göra denne pu
ill en duglig efterträdare. Anders Eriksson fran
Elfsborgs län och Nils Jeppsson yrkadle äfven aterre-lans
miss, men Ola Månsson ansåg det vara ovärdigt att oc
tvinga en sjuk person att stanna qvar: i tjensten ges
nom att neka honom pension. — Pen nittonde, Omlste
pension åt aflidne öfverstelöjtnant Norecdencreutz barn: Ina,
å hemställan af Petter Claesson, Miedin, Svartling pos
ch Carl Ersson, hvilken sistnämnde anmärkte, attcp;
fverstelöjtnant N:s afkomlingar redam hunnit till denig,
der, att de likasom andra borde kunna sörja för !Zoj
in utkomst; — samt den femtiondeandra, angäendelatt
if utskottet oförändrade summor, ned dithörandelafs
sabell. ell
Punkten 42, afstyrkande Johannes Nilssons motionlen
om förhöjda pensioner för afskedade soldater, ogilla-lan
des af Svartling, Medin; Erik Mänssm och Per Nils-1 7
son, men fick slutligen bero, susom det heter. 201
Aftonens häftigaste debatt fördes öfver tjugusjunde lo,
punkten, afstyrkande begärd pension at afl. landshöf- fö,
ding Sandelhjelms enka. Vice talmamnen Zetterberglya
anhöll om återremiss i denna del, ermedan landshöf-lt;,
ling S. redan långt före sin död kunnnat taga afsked ls
med pension, hvarföre åtminstone ettt par procent aflae
den summa han genom qvarblifvanddet i tjensten be-is3
sparat staten borde tilldelas hans enhka såsom ärligt lat
understöd. Äfven Svartling önskadee återremiss och jök
påminde om den aflidnes stora förtjenster om de län !so
han förvaltat. Anders Eriksson frun Elfsborgs länlof
beräknade, att om en pension af 400 rdr beviljades, po
vore sådant blott en tredjedel af laga räntan a denlor
summa S. i lifstiden åt staten besvarat, och Sahl-ja;
ström önskade att ståndet, af aktning för landshöf-sal
ding Sandelhjelms minne, mätte bevilja denna summa. I Of
Ola Mänsson, Arvid Arvidsson, Efraim Larsson, Pet-lme
ter Claesson och Rutberg talade i samma syfte; menl,a
Henrik Anderssor, Per Hansson och Uhr voro nöjdalyjl
med utskottets betänkande, hvilket ock slutligen ge-lzo
nom votering bifölls med 49 röster emot 21. — Svart-lye
ling reserverade sig och David Andersson hade ejlse
velat deltaga i voteringen.
Alla öfriga delar af utlåtandet biföllos. fö
2 la
Hr friherre Bondes, Knut Filip, anförande åloc
Riddarhuset i aftonplenum den 5 April, ilni
fråga om Bevillnings- och Elkonomiutskottets IP.
betänkande N:o 3, om föräindradt system il5?
postväsendet. d
mottogs med lifligt bifall af Adelni och skall säkert!
läsas med intresse af nägot hvar. Med uteslutande
af inledningen, meddelas det här naedan:
Om man betraktar, postinrättninggarne säsom stats-
anstalter, ställda under styrelsens förvaltning, och
pligtiga att ät hvarje samhällsmedldem, emot en viss!
fastställd afgift, ordentligt, säkert oobh regelbundet fort-
skaffa ifrån den ena landsändan tiill den andra un-
derrättelser, meddelanden och effekter — säsom t. ex.)
hos oss i Sverige paketer med paketposterna — så
mäste man äfven erkänna dessa anstalters stora in-
flytande på civilisationens framätskridande; ty det;
finnes väl intet socialt intresse, det må nu vara af
intellektuel eller materiel art, som icke i mer eller!
mindre män erfar nägon inverkan af postförvaltnin-!
gens berömvärda eller bristfälliga organisation.
Under fordna tider uppskattade regeringarne icke
detta inflytande på kulturen till hella des: e, utan!
ansägo dessa inrättningar hufvudssakligen säsom be-!
skattnings-anstalter.
Då jag här talar om fordna dagrar, menar jag na-
turligtyfs blott de trenne sistförflutina seklerna, eme-
dan förut, säsom troligtvis de fleeste af eder, mine!;
kerrar, torde veta, funnos endast ridande bud, som
antingen voro för den enskildes röäkning, säsom de,
hvilka hansestädernas köpmanscorpster begagnade, eller
också dem, som nägon regerande furste använde, sä-!
som les courreurs i Frankrike under Ludvig XI:s re-
gering. I förbigående torde jag fi nämna, hurusom !-
den första ordinarie postgång i Ewopa var den, som: i
Frans von Taxis, med kejsar Macimilians tillständ, P
år 1516 öppnade emellan Wien oer Brissel. In
Att dessa postinrättningar hufvulsakligen varit be-!
traktade som beskattningsanstalter, torde man äfven!
få deraf sluta, att de helt och hållet utgjort rege-!
ringsmonopoler, kronoregaler. Dessa monopoler drogo !!
regeringarne på så sätt fördel af , att de antingen!
sjelfve genom sine embetsmän läto postinrättningarne!
förvaltas, såsom det nu för tidem sker, eller öfver-
lemnade dem till enskild man emmot en ersättnings-!.
summa från hans sida; eller ockksä hugnade nägon!
furste en enskild med detta monoppol som gäfva, hvil-!.
ket förhällande- egde rum i tyskka kejsarriket, der
Thurn-und-Taxiska furstehuset egcde detta monopol.
Numera hafva regeringarne lärtt sig inse betydelsen
af dessa inrättningar, och söka de derföre att i deras
förvaltning införa alla möjliga förbättringar. Post-!
förvaltningen har tagit den riktning i de länder, der
nationen - öfvergifvit den fordna äsigten att betrakta!
statens postverk endast säsom er inkomstkälla, och .
der nationen gör anspråk på en högre kulturgrad.
Ingen mä derföre tro, att jag här vill förorda, det
Postverket skall utan understöd från statsmaktens sida
bära sig; js anser det tvärtom ganska riktigt, att
den enskilde ersätter posten de utgifter, som denna
statsanstalt kan vidkännas för den tjenst, det biträde,!
som den derigenom lemnar den enskilde — d. v. s.!
för transporten af hans bref eller paket, och att i
ven så mycket bör tilläggas till denna ersättnings-
summa, som erfordras för att vid ärets slut helaj
postadministrationen blir fullkomligen betald; men
deremot icke nägon betydlig afgift derutöfver, ty denna :
afgift blir alltid en beskattning. i
Att detta öfverskott är en beskattning torde säker
ligen ingen förneka. Denna beskattnings olämplig-
het har ocksä blifvit erkänd i de flesta länder, eme
dan man insett, att den menligt inverkar på närin
-lifvets utveckling, och denna beskattnings or sa:
torde ingen heller kunna förneka, då man tager i
betraktande, att samma summa, :som den rike affirs-
mannen lemnar, mäste äfven bettalas af fattigdomen,
sorgerna och det menskliga deeltagandet. Och om
det höga postportot någon gång fförhindrar en förmän-
lig aftärs afslutande, så förhindrrar det oftare ganska
ömmande meddelanden, och förthindrar mängen ifrän
att söka och erhälla den hjelp, :som varit högst nöd-
vändig för den sjuke, fattige och tröstlöse.
Dessa motiver tror jag också legat till grund för
de fyra motioner, som äro innefattade i det nu här
under öfverläggning varande betänkandet. Tvenne
af dem äro ifrån det vällofiiga Borgareständet, och
således ifrån det ständ, som inom värt representativa
statsskick med rätta bör anses som mälsman för de
industriella och kommerciella intressena, och har äf-
ven hr Muren uti sin sakrika motion tillfyllest bev
sat det höga postportots menliga inverkan på handel
och rörelse i allmänhet. De tvenne andra motionerna
äro ifrån hedervärda Bondeständet, saledes ett uttryck
af de äsigter, som hysas i denna fråga hos den de-
len af nationen, som på sina skuldror bär största an-
delen i landets skattebidrag. IDessa tvenne motioner
tyckas mig mera klaga öfver de få tillfällen, som
allmogen eger, att begagna sig utaf de förmåner,
som en postadministration både kan och bör kunna
lemna ät nationen, än öfver sjelfva portots höjd. Ty
riksdagsmannen Falk från Skaraborgs län säger i
början af sin motion: att postiinrättningen i Sverig
är för Bondeståndet känd nästtan endast säsom er
börda, hvars tyngd de jordbruktande klasserna nödga:
bära, men frän hvars fördelar (de äro utestängda; at
i hela värt vidsträckta rike finmas för närvarande blot
140 postkontor, af hvilka 86 ärro inrättade i städern:
samt endast 54 i köpingar ochi på landet.
Man mäste medgifva, att diet är en mindre till
fredsställande företeelse att se2, det vår postadmini
stration, af brist på medel, trobligtvis icke har kunna
förskaffa landet ett större antial postexpeditioner,
synnorhet då man fager i betrxaktande, att dessa 14
ostbyråer äro spridda på en ytyta, uppgående nära ti
5000 qvadratmil. Pr skta, uppg
Jag vill icke här anställa någon jemförelse me
andra länder, utan vill blott upplysningsvis nämna
att är 1848 funnos i Norra Arnerikas Förenta Stater
p