TFÖCSKeOPp SM MIM NA Vv. UU ust för denna orsaks skul behålla honom qvar tillliral tatens gagn. Han kunde dessutom under de tider lxyr an njuter tjenstledighet vara af nytta för den ho-ljan vom biträdande vikarie och småningom göra denne pu ill en duglig efterträdare. Anders Eriksson fran Elfsborgs län och Nils Jeppsson yrkadle äfven aterre-lans miss, men Ola Månsson ansåg det vara ovärdigt att oc tvinga en sjuk person att stanna qvar: i tjensten ges nom att neka honom pension. — Pen nittonde, Omlste pension åt aflidne öfverstelöjtnant Norecdencreutz barn: Ina, å hemställan af Petter Claesson, Miedin, Svartling pos ch Carl Ersson, hvilken sistnämnde anmärkte, attcp; fverstelöjtnant N:s afkomlingar redam hunnit till denig, der, att de likasom andra borde kunna sörja för !Zoj in utkomst; — samt den femtiondeandra, angäendelatt if utskottet oförändrade summor, ned dithörandelafs sabell. ell Punkten 42, afstyrkande Johannes Nilssons motionlen om förhöjda pensioner för afskedade soldater, ogilla-lan des af Svartling, Medin; Erik Mänssm och Per Nils-1 7 son, men fick slutligen bero, susom det heter. 201 Aftonens häftigaste debatt fördes öfver tjugusjunde lo, punkten, afstyrkande begärd pension at afl. landshöffö, ding Sandelhjelms enka. Vice talmamnen Zetterberglya anhöll om återremiss i denna del, ermedan landshöf-lt;, ling S. redan långt före sin död kunnnat taga afsked ls med pension, hvarföre åtminstone ettt par procent aflae den summa han genom qvarblifvanddet i tjensten be-is3 sparat staten borde tilldelas hans enhka såsom ärligt lat understöd. Äfven Svartling önskadee återremiss och jök påminde om den aflidnes stora förtjenster om de län !so han förvaltat. Anders Eriksson frun Elfsborgs länlof beräknade, att om en pension af 400 rdr beviljades, po vore sådant blott en tredjedel af laga räntan a denlor summa S. i lifstiden åt staten besvarat, och Sahl-ja; ström önskade att ståndet, af aktning för landshöf-sal ding Sandelhjelms minne, mätte bevilja denna summa. I Of Ola Mänsson, Arvid Arvidsson, Efraim Larsson, Pet-lme ter Claesson och Rutberg talade i samma syfte; menl,a Henrik Anderssor, Per Hansson och Uhr voro nöjdalyjl med utskottets betänkande, hvilket ock slutligen ge-lzo nom votering bifölls med 49 röster emot 21. — Svart-lye ling reserverade sig och David Andersson hade ejlse velat deltaga i voteringen. Alla öfriga delar af utlåtandet biföllos. fö 2 la Hr friherre Bondes, Knut Filip, anförande åloc Riddarhuset i aftonplenum den 5 April, ilni fråga om Bevillningsoch Elkonomiutskottets IP. betänkande N:o 3, om föräindradt system il5? postväsendet. d mottogs med lifligt bifall af Adelni och skall säkert! läsas med intresse af nägot hvar. Med uteslutande af inledningen, meddelas det här naedan: Om man betraktar, postinrättninggarne säsom statsanstalter, ställda under styrelsens förvaltning, och pligtiga att ät hvarje samhällsmedldem, emot en viss! fastställd afgift, ordentligt, säkert oobh regelbundet fortskaffa ifrån den ena landsändan tiill den andra underrättelser, meddelanden och effekter — säsom t. ex.) hos oss i Sverige paketer med paketposterna — så mäste man äfven erkänna dessa anstalters stora inflytande på civilisationens framätskridande; ty det; finnes väl intet socialt intresse, det må nu vara af intellektuel eller materiel art, som icke i mer eller! mindre män erfar nägon inverkan af postförvaltnin-! gens berömvärda eller bristfälliga organisation. Under fordna tider uppskattade regeringarne icke detta inflytande på kulturen till hella des: e, utan! ansägo dessa inrättningar hufvudssakligen säsom be-! skattnings-anstalter. Då jag här talar om fordna dagrar, menar jag naturligtyfs blott de trenne sistförflutina seklerna, emedan förut, säsom troligtvis de fleeste af eder, mine!; kerrar, torde veta, funnos endast ridande bud, som antingen voro för den enskildes röäkning, säsom de, hvilka hansestädernas köpmanscorpster begagnade, eller också dem, som nägon regerande furste använde, sä-! som les courreurs i Frankrike under Ludvig XI:s regering. I förbigående torde jag fi nämna, hurusom !den första ordinarie postgång i Ewopa var den, som: i Frans von Taxis, med kejsar Macimilians tillständ, P år 1516 öppnade emellan Wien oer Brissel. In Att dessa postinrättningar hufvulsakligen varit be-! traktade som beskattningsanstalter, torde man äfven! få deraf sluta, att de helt och hållet utgjort rege-! ringsmonopoler, kronoregaler. Dessa monopoler drogo !! regeringarne på så sätt fördel af , att de antingen! sjelfve genom sine embetsmän läto postinrättningarne! förvaltas, såsom det nu för tidem sker, eller öfverlemnade dem till enskild man emmot en ersättnings-!. summa från hans sida; eller ockksä hugnade nägon! furste en enskild med detta monoppol som gäfva, hvil-!. ket förhällandeegde rum i tyskka kejsarriket, der Thurn-und-Taxiska furstehuset egcde detta monopol. Numera hafva regeringarne lärtt sig inse betydelsen af dessa inrättningar, och söka de derföre att i deras förvaltning införa alla möjliga förbättringar. Post-! förvaltningen har tagit den riktning i de länder, der nationen öfvergifvit den fordna äsigten att betrakta! statens postverk endast säsom er inkomstkälla, och . der nationen gör anspråk på en högre kulturgrad. Ingen mä derföre tro, att jag här vill förorda, det Postverket skall utan understöd från statsmaktens sida bära sig; js anser det tvärtom ganska riktigt, att den enskilde ersätter posten de utgifter, som denna statsanstalt kan vidkännas för den tjenst, det biträde,! som den derigenom lemnar den enskilde — d. v. s.! för transporten af hans bref eller paket, och att i ven så mycket bör tilläggas till denna ersättningssumma, som erfordras för att vid ärets slut helaj postadministrationen blir fullkomligen betald; men deremot icke nägon betydlig afgift derutöfver, ty denna : afgift blir alltid en beskattning. i Att detta öfverskott är en beskattning torde säker ligen ingen förneka. Denna beskattnings olämplighet har ocksä blifvit erkänd i de flesta länder, eme dan man insett, att den menligt inverkar på närin -lifvets utveckling, och denna beskattnings or sa: torde ingen heller kunna förneka, då man tager i betraktande, att samma summa, :som den rike affirsmannen lemnar, mäste äfven bettalas af fattigdomen, sorgerna och det menskliga deeltagandet. Och om det höga postportot någon gång fförhindrar en förmänlig aftärs afslutande, så förhindrrar det oftare ganska ömmande meddelanden, och förthindrar mängen ifrän att söka och erhälla den hjelp, :som varit högst nödvändig för den sjuke, fattige och tröstlöse. Dessa motiver tror jag också legat till grund för de fyra motioner, som äro innefattade i det nu här under öfverläggning varande betänkandet. Tvenne af dem äro ifrån det vällofiiga Borgareständet, och således ifrån det ständ, som inom värt representativa statsskick med rätta bör anses som mälsman för de industriella och kommerciella intressena, och har äfven hr Muren uti sin sakrika motion tillfyllest bev sat det höga postportots menliga inverkan på handel och rörelse i allmänhet. De tvenne andra motionerna äro ifrån hedervärda Bondeständet, saledes ett uttryck af de äsigter, som hysas i denna fråga hos den delen af nationen, som på sina skuldror bär största andelen i landets skattebidrag. IDessa tvenne motioner tyckas mig mera klaga öfver de få tillfällen, som allmogen eger, att begagna sig utaf de förmåner, som en postadministration både kan och bör kunna lemna ät nationen, än öfver sjelfva portots höjd. Ty riksdagsmannen Falk från Skaraborgs län säger i början af sin motion: att postiinrättningen i Sverig är för Bondeståndet känd nästtan endast säsom er börda, hvars tyngd de jordbruktande klasserna nödga: bära, men frän hvars fördelar (de äro utestängda; at i hela värt vidsträckta rike finmas för närvarande blot 140 postkontor, af hvilka 86 ärro inrättade i städern: samt endast 54 i köpingar ochi på landet. Man mäste medgifva, att diet är en mindre till fredsställande företeelse att se2, det vår postadmini stration, af brist på medel, trobligtvis icke har kunna förskaffa landet ett större antial postexpeditioner, synnorhet då man fager i betrxaktande, att dessa 14 ostbyråer äro spridda på en ytyta, uppgående nära ti 5000 qvadratmil. Pr skta, uppg Jag vill icke här anställa någon jemförelse me andra länder, utan vill blott upplysningsvis nämna att är 1848 funnos i Norra Arnerikas Förenta Stater p