af konungens befallningshafvande i Westerbottens län den under. Hans Maj:t Konungens frånvaro i: näde t. f. regering, enligt protokollet öfver civilärendel den 21 Augusti 1850, förklarat, att de äliggande vid besagde val, hvilka jemnlikt 14 8 R. O. skola tillhöra magistraten, derest staden varit med sådai försedd, i stället borde af kronofogden i orten full göras. : Detta förklarande, i enlighet hvarmed valförrätt ningen och hvad dit hörer försiggått, afviker uppen Ibarligen icke allenast från den åberopade grundlags paragrafens tydliga innehåll, utan äfven från stad gandet i 22 S R. O., attriksdagsmannafullmakter fö städerna skola af magistraten och äldste underskrifvas Med föranledande häraf har ock den af kronofogder utfärdade fullmakten blifvit af Borgareständet under känd; hvadan nu omförmälde regeringsätgärd ickt bordt utan anmärkning lemnas. 11:o För vidtagande af åtskilliga ändringar i gäl lande föreskrifter angående skjutsningsbestyrets utgö rande, hade Rikets sednast församlade Ständer i skrif velse den 15 April 1848 hos Kongl. Maj:t gjort un derdånig framställning, med anledning hvaraf Ko nungens samtelige befallningshafvande jemte kammar kollegium blifvit i ämnet hörde och utlätanden afgif vit. Vid detta ärendes föredragning af chefen föl civildepartementet den 2 Mars 1850, fann statsråde sig, i följd af Rikets Ständers berörde skrifvelse, icke böra tillstyrka någon Kongl. Maj:ts åtgärd. Ett så undvikande behandlingssätt af en på hels landet och serdeles på jordbruksnäringen inflytelse egande fråga, derät Rikets Ständer egnat oaflåtlig uppmärksamhet, vittnar ingalunda om det nit och der drift hos Konungens rädgifvare, som ät dem skulle bereda representationens förtroende och erkänsla; hvar före förhällandet härutinnan ej bordt lemnas oanmäldt. 12:o Utan afseende derå, att Konstitutionsutskotteft vid nästförflutna riksdag mot Konungens rådgifvare anmärkt ätgärden att hafva tillstyrkt utfärdandet aj kongl. kungörelsen den 9 Januari 1846, angäende enskilda banker, hvilken icke allenast uti åtskilliga, till civillagstiftningen hänförlige, delar befunnits afvikande frän det af rikets ständer vid 1844—1845 ärens riksdag för deras del antagne, till Kongl. Maj:ts höga stadfästelse öfverlemnade förslag till Lag för enskilda banker, utan äfven innefattat tillägg uti kongl. kungörelsen den 14 Januari 1824, hvilken sednare författning, genom 6 och 7 SS:ne af lagen för rikets ständers bank, erhällit egenskapen af civil-lag, hafva, med förbiseende derjemte af rikets ständers i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 Juni 1848 uttryckta önskan, att penningerörelsen i landet mätte ordnas på sädant sätt, att privat-bankerne i framtiden må kunna upphöra, Konungens rädgifvare efter chefens för finansdepartementet föredragning inför Kongl. Maj:t i statsrådet den 30:de Oktober 1850 af inkomne ansökningar från delegare uti de i riket stiftade enskilda banker, om nädigt tillstånd att åtminstone intill den 1:sta Juli 1852 fortfarande få utgifva egna sedlar å minst 37, rdr bko, härtill tillstyrkt bifall i så måtto, att den i först äberopade kongl. kuogörelse bestämda tid för privatbankerne att utgifva sedlar å mindre valör än 67; rdr finge utsträckas till den 1 Januari 1852; hvaremot likväl en af statsrådets ledamöter på anförda skäl sig reserverat. Om nu än medgifvas bör, att en hastigare indragning af privatbankernas sedlar ä den mindre valören af 33 rdr, under den för handen varande penningeställningen i landet, möjligen skulle kunnat inverka menligt på allmänna rörelsen, hvilket dock genom andra, i behörig tid vidtagne, utvägar, torde stätt att förebygga; sä lärer häraf likväl icke kunna hemtas nägot giltigt stöd för den angifna rädgifvare-åtgärden, för så vidt rikets ständers rätt att deltaga i lagstiftningen derigenom blifvit för nära trädd, samt ständernas vid de tvänne sistförflutne riksdagarne hos Kongl. Maj:t gjorda framställningar om inskränkning . privatbankernes länerörelse, hvarät stadgandeti den nu mera ändrade 8 i kongl. kungörelsen den 9 Januari 1846 äfven mäste anses syfta, icke saknat tillbörlig grund. För min del har jag, i nyssnämnde hänseende, funnit den omförmälda rädgifvare-ätgärden anmärkningsvärd, och fördenskull ansett densamma hafva bordt af konstitutions-utskottet hos rikets ständer anmälas.