PUVIRGA UTBDG JEUBRUYTUGIL NVIA UVS KYHRUNRECH döldla till entledigande från deras embeten, har jag ansct och anser, att utskottet bordt, i likhet med hvad Ri kets Ständers öfriga utskott rörande dem tillhörand ärenden iakttaga, meddela ett bestämdt omdöme öf ver rädgifvarnes hela verksamhet, för beredande a enhet i ämnets behandling hos de serskilda ständer och till ledning för ständernas slutliga pröfning a frågan. Ett dylikt allmänt omdöme är, efter mir tanka, så mycket mer behöfligt, som icke blott de serskzildta anmärkningar, hvilka blifvit framställda amletdning af konungens rädgifvares tillgöranden i vissc uppgsifna fall, böra vid frågans slutliga afgörande kommna under betraktande. Ständernas beslut bero derjemte till hufvudsaklig del af rädgifvarnes ådaga lagda nit för befordrandet af de för nationen vigti gast: reformer; helst, i annat fall, en fullkomlig overk samiet i dessa hänseenden å rådgifvarnes sida skull vara det säkraste medlet att förblifva i ostördt åtnju tant af ett förtroende, som de aldrig gjort sig mö dan att förvärfva. Om än Rikets Ständer äro i till fälle att inse, det nationen, genom regeringens un. derlåtenhet att behandla landets vigtigaste angelägen. heter, alltjemnt qvarhbälles i ett tillstånd, som hindra: dess fortskridande i materiell och ideell utveckling, så eger dock icke utskottet att undandraga sig att, beträffande rädgifvarnes förfarande, isagde hänseende meddela yttrande. Ständerna kunna ej heller annorledes erfara, huruvida rådgifvarne, hvar för sig, sökt att nför thronen göra gällande nationens billiga anspråz på förbättringar, såsom i representationssättet, i lagstiftningens olika grenar, i försvarsverket, i sättet för skatternas utgörande och mera dylikt. Jemte det jag, på grund häraf, reserverar mig mot utskottets beslut, i följd hvaraf utskottet under. låtit att på ofvanomförmälde sätt fullgöra den ät ut skotttet uppdragna granskning, anmäler jag tillika re. servation deremot, att utskottet ogillat de anmärkningsanledningar, som hös utskottet förekommit rörande konungens rädgifvares handlingssätt i nedan. nämnde hänseenden: o 192 Beträffande majoren och riddaren N. H. Åkersteis utnämning till öfrerstelöjtnant i armåen. ill denna befordran har hos Kengl. Maj:t chefen för andtförsvarsdepartementet, jemväl säsom chef för konwmngens generalstab, understödd af statsrådets öfrige ledamöter, anmält majoren Åkerstein under en tid, då det honom för begånget tjenstefel ädömda suspensionsstraff icke kunnat vara utständet, derest högsta domstolens meddeldta utslag blifvit i laglig ordning verkstäldt, ehuruväl, i följd af departementschefens på nådig befallning utfärdade generalordres, suspensionstiden fått retroaktivt beräknas, så att den hunnit förflyta fyra dagar, innan berörde befordringsanmälan hos Kongl. Maj:t i underdänighet gjordes., 2:0 Hvad angår flere andra befordringar till militärembeten, synnerligast sådana, från hvilka icke, utam ransakning och dom, afsättning kan ega rum. Föredragande statsrådet och chefen för landtförsvarrtsdepartementet, som i dylika mål icke sällan tillstyrlkt fränträdande af ej mindre vederbörande regementschefs, än ock genaeralbefithafvarens lemnade serskildta förord, har för dessa sina tillstyrkanden icke uppgifvit nägot skäl och, så vidt utredas kunnat, icke i slika befordringsfrägor följt någon allmän, från godtycke synbarligen skiljd, princip. I motsatts till hvad utsksottets pluralitet härom i memorialet yttrat, finner jag,, för min del, vida mer betänkligt att lemna ett så Ibeskaftadt förhållande utan uppmärksamhet, än att derom hos Rikets Ständer göra anmälan. 3:0 Dispositionen af förlagsrätten till det på statens bekostnad af en kommitte utarbetade exercisreglemnte för regementerna till föt icke finnes grundad på iågot regeringsbeslut, utan i stället skett genom ettaf chefen för landtförsvarsdepartementet den 2 Jun 1848 utfärdadt s. k. eirkulär, kan, efter mitt förnenande, icke fritaga departementschefens berörde åtgrd från den pröfning, Konstitutionsutskottet grundlagenligt tillkommer. Begagnandet af den form, dearementschefen sälunda valt, skulle eljest, i många all, helt och hället paralysera utskottets granskningsrätt. Tvertom lärer departementschefens tillgörande i denna del befinnas i dubbelt :hänseende :anmärkninggsvärdt. Först, hvad formen vidkommer, derige-noma, att han undandragit frågan regeringens pröftings, och, säsom det vill synas, af egen makt och mymdighet deri fattat beslut, samt vidare derutinnan, att rett på statens bekostnad ästadkommet, för armeens befäl erforderligt, arbete blifvit ät enskildte personer öfverlätet, utan att motsvarande ersättning och möjligen äfven uppkommande öfverskott, som genom arbetets försäljning kunnat statsverket beredas, blifvit detsamma tillförsäkradt. 4:o Enrär de af Rikets Ständers revisorer framstälda anmärkningar i afseende på militärförfattningssanlingen ostridigt närmast rörde utgifvaren af nämnde författningssamling, kapten Stjernsvärd, lärer häraf tydigen följa, — hvad med allmänna ärendens vanlig: och rätta behandling jemväl öfvyerensstämmer, — att kapten Stjernsvärds förklaring i anledning af de gjorda anmärkningarne bordt i främsta rummet inoråras, hvilket dock föredragande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet, oaktadt derom serskilldt gjord hemställan, äsidosatt. 5:0 Emot rädgifvareätgärden vid beslutet att inställa fortgången af militärförfattningssamlingsarbetet, förekommer det anmärkningsvärda förhällande, att utgifvaren deraf ej lemnats tillfälle att i ämnet sig yttra, förinnan detta, på Rikets Ständers begäran vidagna, författningssamlingsarbete tvärt afbröts. t:o Så väl enligt den för kongl. krigskollegium gällarde äldre instruktion, som äfven i följd af bemälde embetsverks sednaste organisation, fastställd den 6 Növember 1849, äligger generalfälttygmästaren att vara ledamot i sagde kollegium, hvilken ledamotsbefatitning tvifvelsutan utgör ett civilt embete. Då nu H. KE. H. Kronprinsen under förberörde dag, blifvit till generalfälttygmästare i näder utnämnd, utan att dervid rörande ledamotsbefattningen i kongl. krigskollegium är vordet serskildt förordnadt, vill det synas som. skulle, vid detta tillfälle, stadgandet i 45 S R. F. icke hafva blifvit af Konungens rädgifvare behörigen iakttaget, derpå Konstitutions-utskottet, efter min tanka, bordt fästa närmare uppmärksamhet. 7:0 Enligt protokollet öfver landtförsvarsärenden den 13 Maj 1850, har föredragande depsrtementschefen tillstyrkt, att kostnaden för nästförutgängne år verkställd uppsättning och reparation af kongl. fältborgen ä Ladugärdsgärdet skulle från förenade mötespassevolansfonden utbetalas. Men då nämnde fond icke är för dylika ändamål bestämd, har jag trott, att denna rädgifvareätgärd bordt af Utskottet hos Rikets Ständer anmälas. 8:o Sedan Förvaltningen af sjöärenderna gjort hemstälan derom, att ett betydligt antal, för kronan oanvädbara och derföre kasserade, gevär och pistoler finge ä utlyst offentlig auktion försäljas, har, uppå föredragning af chefen för sjöförsvarsdepartementet den 13 November 1849, statsrådet tillstyrkt en sädan försäljning, efter att de ifragakomne vapnen, ilikhet med hvad som eger rum med kasserade kanoner, först blifvit gjorda obrukbara. Med afseende å den gifna förlust, som för statsverket uppkommer, förmedelst kasserade vapens sönderslående innan de föryttras, och hvarigenom deras värde till största delen gär förloradt, berde, om ej annat, omtankan för en bättre hushällning hafva förmätt Utskottet att om berörde förfaringssätt göra anmilan hos Rikets Ständer, till ästadkommande al rätelse deri för framtiden. 9:0 Dä det af Konstitutionsutskottet vid sistförflutne riisdag uti dess memorial N:o 4 hos Rikets Ständer armälda ärende rörande nor korvetten Örnens deltagande med ätskilliga svenska örlogsfartyg uti en expedition till Medelhafvet ären 1837 och 1838, ännu icke blifvit bragt till slut, hade Utskottet icke bordt unåerläta, att detta långvariga dröjsmöl med afgörandet af en vigtig fråga, deri ingär en annan sädan, hiärrörande äfven från Sveriges och Norges unionella förhållanden, nemligen om norska statsverkets bidrag tilll konvoykassan, cch hvilken sednare fråga, så vidt uttröpas kunnat, ieke heller blifvit slutligen reglerad, hecos Rikets nu församlade Ständer tillkännagifva. t et förda protokoll, har che-j ldepartementet den 235 Maj 1849 in