PUVIRGA UTBDG JEUBRUYTUGIL NVIA UVS KYHRUNRECH döldla
till entledigande från deras embeten, har jag ansct
och anser, att utskottet bordt, i likhet med hvad Ri
kets Ständers öfriga utskott rörande dem tillhörand
ärenden iakttaga, meddela ett bestämdt omdöme öf
ver rädgifvarnes hela verksamhet, för beredande a
enhet i ämnets behandling hos de serskilda ständer
och till ledning för ständernas slutliga pröfning a
frågan. - Ett dylikt allmänt omdöme är, efter mir
tanka, så mycket mer behöfligt, som icke blott de
serskzildta anmärkningar, hvilka blifvit framställda
amletdning af konungens rädgifvares tillgöranden i vissc
uppgsifna fall, böra vid frågans slutliga afgörande
kommna under betraktande. Ständernas beslut bero
derjemte till hufvudsaklig del af rädgifvarnes ådaga
lagda nit för befordrandet af de för nationen vigti
gast: reformer; helst, i annat fall, en fullkomlig overk
samiet i dessa hänseenden å rådgifvarnes sida skull
vara det säkraste medlet att förblifva i ostördt åtnju
tant af ett förtroende, som de aldrig gjort sig mö
dan att förvärfva. Om än Rikets Ständer äro i till
fälle att inse, det nationen, genom regeringens un.
derlåtenhet att behandla landets vigtigaste angelägen.
heter, alltjemnt qvarhbälles i ett tillstånd, som hindra:
dess fortskridande i materiell och ideell utveckling,
så eger dock icke utskottet att undandraga sig att,
beträffande rädgifvarnes förfarande, isagde hänseende
meddela yttrande. Ständerna kunna ej heller annor-
ledes erfara, huruvida rådgifvarne, hvar för sig, sökt
att nför thronen göra gällande nationens billiga an-
språz på förbättringar, såsom i representationssättet,
i lagstiftningens olika grenar, i försvarsverket, i sät-
tet för skatternas utgörande och mera dylikt.
Jemte det jag, på grund häraf, reserverar mig
mot utskottets beslut, i följd hvaraf utskottet under.
låtit att på ofvanomförmälde sätt fullgöra den ät ut
skotttet uppdragna granskning, anmäler jag tillika re.
servation deremot, att utskottet ogillat de anmärk-
ningsanledningar, som hös utskottet förekommit rö-
rande konungens rädgifvares handlingssätt i nedan.
nämnde hänseenden: o
192 Beträffande majoren och riddaren N. H. Åker-
steis utnämning till öfrerstelöjtnant i armåen.
ill denna befordran har hos Kengl. Maj:t chefen
för andtförsvarsdepartementet, jemväl säsom chef för
konwmngens generalstab, understödd af statsrådets öf-
rige ledamöter, anmält majoren Åkerstein under en
tid, då det honom för begånget tjenstefel ädömda
suspensionsstraff icke kunnat vara utständet, derest
högsta domstolens meddeldta utslag blifvit i laglig
ordning verkstäldt, ehuruväl, i följd af departements-
chefens på nådig befallning utfärdade generalordres,
suspensionstiden fått retroaktivt beräknas, så att den
hunnit förflyta fyra dagar, innan berörde befordrings-
anmälan hos Kongl. Maj:t i underdänighet gjordes.,
2:0 Hvad angår flere andra befordringar till mi-
litärembeten, synnerligast sådana, från hvilka icke,
utam ransakning och dom, afsättning kan ega rum.
Föredragande statsrådet och chefen för landtför-
svarrtsdepartementet, som i dylika mål icke sällan till-
styrlkt fränträdande af ej mindre vederbörande rege-
mentschefs, än ock genaeralbefithafvarens lemnade ser-
skildta förord, har för dessa sina tillstyrkanden icke
uppgifvit nägot skäl och, så vidt utredas kunnat, icke
i slika befordringsfrägor följt någon allmän, från god-
tycke synbarligen skiljd, princip. I motsatts till hvad
utsksottets pluralitet härom i memorialet yttrat, finner
jag,, för min del, vida mer betänkligt att lemna ett
så Ibeskaftadt förhållande utan uppmärksamhet, än
att derom hos Rikets Ständer göra anmälan.
3:0 Dispositionen af förlagsrätten till det på sta-
tens bekostnad af en kommitte utarbetade exercisreg-
lemnte för regementerna till föt icke finnes grundad
på iågot regeringsbeslut, utan i stället skett genom
ettaf chefen för landtförsvarsdepartementet den 2
Jun 1848 utfärdadt s. k. eirkulär, kan, efter mitt
förnenande, icke fritaga departementschefens berörde
åtgrd från den pröfning, Konstitutionsutskottet grund-
lagenligt tillkommer. Begagnandet af den form, de-
arementschefen sälunda valt, skulle eljest, i många
all, helt och hället paralysera utskottets gransknings-
rätt. Tvertom lärer departementschefens tillgörande
i denna del befinnas i dubbelt :hänseende :anmärk-
ninggsvärdt. Först, hvad formen vidkommer, derige--
noma, att han undandragit frågan regeringens pröf-
tings, och, säsom det vill synas, af egen makt och
mymdighet deri fattat beslut, samt vidare derutinnan,
att rett på statens bekostnad ästadkommet, för armeens
befäl erforderligt, arbete blifvit ät enskildte personer
öfverlätet, utan att motsvarande ersättning och möj-
ligen äfven uppkommande öfverskott, som genom ar-
betets försäljning kunnat statsverket beredas, blifvit
detsamma tillförsäkradt.
4:o Enrär de af Rikets Ständers revisorer fram-
stälda anmärkningar i afseende på militärförfattnings-
sanlingen ostridigt närmast rörde utgifvaren af nämn-
de författningssamling, kapten Stjernsvärd, lärer häraf
tydigen följa, — hvad med allmänna ärendens van-
lig: och rätta behandling jemväl öfvyerensstämmer, —
att kapten Stjernsvärds förklaring i anledning af de
gjorda anmärkningarne bordt i främsta rummet in-
oråras, hvilket dock föredragande statsrådet och che-
fen för landtförsvarsdepartementet, oaktadt derom ser-
skilldt gjord hemställan, äsidosatt.
5:0 Emot rädgifvareätgärden vid beslutet att in-
ställa fortgången af militärförfattningssamlingsarbetet,
förekommer det anmärkningsvärda förhällande, att
utgifvaren deraf ej lemnats tillfälle att i ämnet sig
yttra, förinnan detta, på Rikets Ständers begäran
vidagna, författningssamlingsarbete tvärt afbröts.
t:o Så väl enligt den för kongl. krigskollegium gäl-
larde äldre instruktion, som äfven i följd af bemälde
embetsverks sednaste organisation, fastställd den 6
Növember 1849, äligger generalfälttygmästaren att
vara ledamot i sagde kollegium, hvilken ledamotsbe-
fatitning tvifvelsutan utgör ett civilt embete. Då nu
H. KE. H. Kronprinsen under förberörde dag, blifvit
till generalfälttygmästare i näder utnämnd, utan att
dervid rörande ledamotsbefattningen i kongl. krigs-
kollegium är vordet serskildt förordnadt, vill det sy-
nas som. skulle, vid detta tillfälle, stadgandet i 45 S
R. F. icke hafva blifvit af Konungens rädgifvare be-
hörigen iakttaget, derpå Konstitutions-utskottet, efter
min tanka, bordt fästa närmare uppmärksamhet.
7:0 Enligt protokollet öfver landtförsvarsärenden den
13 Maj 1850, har föredragande depsrtementschefen
tillstyrkt, att kostnaden för nästförutgängne år verk-
ställd uppsättning och reparation af kongl. fältborgen
ä Ladugärdsgärdet skulle från förenade mötespasse-
volansfonden utbetalas. Men då nämnde fond icke
är för dylika ändamål bestämd, har jag trott, att
denna rädgifvareätgärd bordt af Utskottet hos Rikets
Ständer anmälas.
8:o Sedan Förvaltningen af sjöärenderna gjort hem-
stälan derom, att ett betydligt antal, för kronan oan-
vädbara och derföre kasserade, gevär och pistoler
finge ä utlyst offentlig auktion försäljas, har, uppå
föredragning af chefen för sjöförsvarsdepartementet
den 13 November 1849, statsrådet tillstyrkt en sädan
försäljning, efter att de ifragakomne vapnen, ilikhet
med hvad som eger rum med kasserade kanoner,
först blifvit gjorda obrukbara.
Med afseende å den gifna förlust, som för stats-
verket uppkommer, förmedelst kasserade vapens sön-
derslående innan de föryttras, och hvarigenom deras
värde till största delen gär förloradt, berde, om ej
annat, omtankan för en bättre hushällning hafva för-
mätt Utskottet att om berörde förfaringssätt göra an-
milan hos Rikets Ständer, till ästadkommande al
rätelse deri för framtiden.
9:0 Dä det af Konstitutionsutskottet vid sistförflutne
riisdag uti dess memorial N:o 4 hos Rikets Ständer
armälda ärende rörande nor korvetten Örnens
deltagande med ätskilliga svenska örlogsfartyg uti en
expedition till Medelhafvet ären 1837 och 1838, ännu
icke blifvit bragt till slut, hade Utskottet icke bordt
unåerläta, att detta långvariga dröjsmöl med afgö-
randet af en vigtig fråga, deri ingär en annan sädan,
hiärrörande äfven från Sveriges och Norges unionella
förhållanden, nemligen om norska statsverkets bidrag
tilll konvoykassan, cch hvilken sednare fråga, så vidt
uttröpas kunnat, ieke heller blifvit slutligen reglerad,
hecos Rikets nu församlade Ständer tillkännagifva.
t et förda protokoll, har che-j
ldepartementet den 235 Maj 1849 in