— Vi meddela här den i gårdagsbladet om-
vimnda insända artikeln rörande öfverståthål-
are-embetets reglemente för Stockholms åkare.
Görande hr grefven och öfverstäthällaren fullkom-
ig rättvisa för dess vackra bemödanden, att befrämja
yrdning, skick och snygghet inom hufvudstaden, an-
er insändaren sig dock böra påkalla den allmänna
ippmärksamheten på det mindre välbetänkta uti hr
refvens och öfverstäthällarens under den 31 sistl.
Mars utfärdade reglemente, hvilket stadgar, att äkare
fter den 1 nu tillstundande Maj ej skola ega rät-
lighet, att fodra sina hästar ur annat än -tornistrar.
Det är att beklaga att hr giefven och öfverståt-
hällaren ej rädgjort med sakkunnige män, innan
nämnde författning utfärdades; såväl hr öfverdirektö-
ren och riddaren Norling som veterinärläkaren vid
H. Maj:t Konungens Kofstall, doktor Svanström, hafva
meddelat artikelförfattaren, att, enligt deras öfverty-
gelse, äkarehästarne skola inom kort tid blifva i grund
förstörda, om nämnde reglemente, såvidt det rörer
hästarnes utfodring utur tornistrar, tillerkännes laga
kraft och verkan.
Hvar oeh en som har ringaste insigt i hästskötsel
vet, att arbets- och draghästar aldrig böra fodras
med okrossad säd, och att stilla hästar med sörpfo-
ler ur tornistrar är hvarken tänkbart eller möjligt.
Att Stockholms åkare, hvilka använda kli- och haf-
regröpe för sina dragare, skola tvingas att fodra
sina hästar med hel hafre, kan ej gerna betraktas
annat än som ingrepp i eganderätten. Utom svärig-
heten att hålla tornistrarne rena hafva de den stora
olägenheten, ätt vara hinderliga för hästens ande-
drägt.
Den okunnigaste stalldräng kan vitsorda, att hästen
ej vill äta det foder, som han länge fått stå och an-
das på, hvadan följden blifver att, om ofvannämnde
päbud tillerkännes laga kraft och verkan, åkarne skola
få betydliga förluster för af hästarne sälunda ratadt
foder.
Då frågan är om så många och talrika familjers,
som Stockholms åkares, hela ekonomiska existens,
torde det vara tidningspressens pligt att taga ämnet
i närmare skärskädande och bringa det under offent-
lig diskussion.
Hr grefvens och öfverstäthällarens vackra omtanka,
att ä torgen befordra ordning och snygghet kan ge-:
nom andra medel lätt och säkert uppnäs utan att som
nu behöfva grundas på Stockholms båda äkareembe-
tens säkra undergång, hvilken blifver en naturlig följd
af hr grefvens och öfverstäthällarens här omnämnda
reglemente, hvars välmenande afsigter helt och hället
förfelas genom föreskriften att åkarne skola fodra
sina hästar utur tornistrars.
För?att ett födoämne skall hålla djuret vid hull
och goda krafter, mäste det ej allenast innehålla till-
räckligt af närande beståndsdelar utan äfven hafva
ån för djurets bukfyllnad nödig volym. Denna re-
gels efterföljande är af största vigt för egaren afar-
betshästar, hvilka genom fodring utur tornist ej kunna
erhålla nödig bukfyllnad.