rönt någon olägenhet för sin helsa, och att under den
längre tid, af flera är, de förut arbetat å mekaniska
bomullsväfveriet ä Rydboholm i Elfsborgs län, der
stolarne äro af ungefär likartad konstruktion, de hvar-
ken sjelfva erfarit eller hört berättas, att någon lidit
af arbetet vid dessa stolar. Sjöberg ville då hafva
Lovisa Åderman, som var närvarande, hörd såsom
vittne, men detta bestreds af kärande ombudet. Äf-
ven hade Sjöberg inlemnat en läng lista på personer
från åtskilliga trakter af Stockholm, hvilka han yr-
kade att få till vittnen kallade.
Rätten beslöt att uppskjuta målet, och ville vid nä-
sta rättegängstillfälle afkunna sitt beslut rörande vitt-
nens hörande.
Detta var hufvudsakligen hvad som passerade i ses-
sjonsrummet, men förmaket har äfven sin lilla del i
detta juridiska drama. När nemligen Sjöberg an-
kom och i sällskap medförde Lovisa Åderman, ville
hennes mor, som förut, sedan hon under hand fått
veta, att Sjöberg höll dottern gömd, flere gånger be-
sökt honom och förgäfves anropat honom att få veta
hvarest hon fanns, nu träffa henne och tala något
med sitt barn; men Sjöberg afböjde detta och trängde
med Lovisa genom den sammanpackade åhöraremäng-
den fram inom rättens skrank. En stund derefter,
sedan målet var företaget, begärde kärande ombudet,
att Lovisa måtte förständigas afträda, hvilket ock
skedde; men Sjöberg blef dervid så ifrig, att han lem-
nade domstolen och mälet för att få in Lovisa i ett
serskildt rum, nemligen kanslirummet, dit modern i
början hade nägon svärighet att inkomma, för att få
träffa dottern, till dess en närvarande person förhjelpte
henne dertill. Lovisa hade dä, enligt hvad modren;
uppgifvit, lofvat att besöka henne på eftermiddagen
hvilket likväl icke skett; men hade varit så väl in-
talad af Sjöberg, att hon allsicke för modern ville
yppa det ställe hvarest hon häller sig gömd.
När sedan målet var slut begaf sig Sjöberg isäll-
skap med Lovisa oeh dennas fästman, en ung sko-
makare (som äfven förut förgäfves af Sjöberg sökt;
få veta hvar hon fanns men nu passade på att träffa
henne) ned åt Riddarhusgränden för att fara med
roddarbåt öfver sjön till norr. Modren oeh systern
gingo då efter, för att få följa med, men det lyeka-
des dem ej bättre än att båten skyndsamt var utskju-!
ten frän land, innan de hunno ned till densamma,
Det synes häraf huru maktpåliggande hr Sjöberg
anser, att hafva flickan tills vidare uteslutande i sina
händer, på det hon icke innan rättegångens slut till-
äfventyrs må komma att berätta nägotur det inre af,
hela denna tillställning, hvilket kunde blifva mindre;
behagligt för hennes nye riddare. ;
— Uti det vid rädstufvurättens 5:te afdelning an-.
hängige tryckfrihetsmål mellan grosshandlanden Ja-
cob Philipsson och notarien Franz Sjöberg angåeude
en artikel i tidningen Reform, utgifven som ersätt-,
ning för Folkets Röst, afkunnades i dag utslag. Vid
målets päropande inställde sig för käranden dess om-,
bud, notarien Bromme, samt notarien Sjöberg per-
gonligen, för hvilka rädstufvurätten tillkännagaf, att
sedan käranden framställt tvänne frågor, nemligen
huruvida den ätalade artikeln vore brottslig efter 3
11 mom. tryckfrihetsförordningen jemförd med 60 kap. ,
5 41 mom. missgerningsbalken eller, om detta an-
språk ogillades, huruvida den vore brottslig efter 2:
mom, af samma kap. och af missgerningsbalken,!
den utsedda juryn besvarat första frågan med nej och
den andra med ja. :
Notarien Bromm yrkade i anledning häraf, atthr
Sjöberg måtte dömas till urbota bestraffning, och in- ;
lemnade en kostnadsersättningsräkning å 298 rdr 28 i;
sk. bko, hvilka hr Brommå, med afseende derå, att ;
hr Sjöberg begagnat alla möjliga utvägar att utdraga
målet på tiden, yrkade måtte blifva hans hufvudman
oatkortade tilldömde. Sjöberg bestred kärande om- !
budets ansvarspästående, under åberopande af sin i!
mälet afgifne slutförklaring, hemställande hr Sjöberg, !
huruvida icke domstolen borde fästa uppmärksämhe-
ten på det större eller mindre skäl, artikelförfattaren !
haft till sina yttranden om hr Philipsson, hvarjemte
Sjöberg anmärkte, att om han muntligen tillvitat Phi- !
lipsson nägot sådant, som innefattades i den åtalade !
artikeln, han derför endast kunnat böta 16 sk. bko, 4
sedan han ätertagit angifvelsen, och yrkade Sjöberg,
att rättegångskostnaderna borde parterne emellan qvit- c
tas. Notarien Brommå anförde till svar härä, att det Y
endast vore juryn, som dömde skyldig eller oskyldig f
efter de äberopade lagrummen, och att domstolen icke f
hade annat att göra än att tillämpa samma laägrum.!r
Rädstufvurätten afkunnade härefter sitt utslag,!f
hvarigenom hr Sjöberg dömdes att undergå en må-
nads fängelse, göra sin vederpart offentlig afbön och. j
för missfirmeligt skrifsätt under rättegängen böta 6 ge
rdr 32 sk. bko eller i brist af tillgäng undergå ytter-
ligare 14 dagars fängelse, hvarjemte Sjöberg älades g
att med skäligen ansedda 100 rdr bko gälda sin ve-3
derparts rättegängskostnader. d
Efter utslagets atkunnande yrkade hr Brommå, att 4
hr Sjöberg måtte förklaras genast böra träda i häkte, !;
hvaremot Sjöberg anförde, att då utgifvaren af Sön- Å
dagsbladet, E. Sjöberg, i ett tryckfrihetsmål blifvit
fälld till enahanda ansvar och af dävarande Kämners-
rätten förklarad skyldig träda i häkte, Svea Hofrätt,
utan att taga del af handlingarna, i anledning af
bemälde Sjöbergs besvär genast förklarat, att han
borde försättas på fri fot, till stöd för hvilken upp-
gift svaranden företedde transsumt af Hofrättens pro- g
tokoll rörande nämnde fråga. Notarien Brommå be-!f;
stred det åberopade prejudikatets intagande i proto-!g
kollet; men, om så skedde, yrkade han att nägotaf-
seende derå icke borde fästas, så mycket mindre somp
icke alla Hofrättens ledamöter varit ense om beslutet. M
Häröfver resolverade Rädstufvurätten, att som hr
Sjöberg endast blifvit dömd till enkelt fängelse och. g
hans åläggande att genast träda i häkte inneburg ett
skärpande af det ådömda straffet, så ogillades Brom-
mås ji detta afseende framställda yrkande, öfver hvil-!u
ket beslut hr Brommå anmälde missnöje. a
— Artilleristen Sundberg, hvilken för någon tid Y
sedan ä Göthgatan stal en häst, tillhörig bryggaren,
Holmberg, och derefter var nog omensklig att föra
kreaturet ut till skarprättarebostället och derstädes
slagta detsamma, har efter af krigsrätten fäldt utslag 8
fått umgälla sitt brott med 28 dygns fängelse vid d
vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt, äfvensom !
blifvit från regementet utstruken. I gär instäldipo-!fö
liskammaren dömdes S., i saknad af försvar, till 2 bk
ärs allmänt arbete å korrektionshus. d
— Söndagen i förliden vecka hade skomakarege-
sällerne Björklind och Rydman, i arbete hos -skoma-
karen Möller, boende i Bollhusgränden, varit ute på K
romenad, då Björklind i förbigående törnat till ar-
betskarion Sundholm, hvilket hade till följd att desse,!
efter. en temligen försvarlig munhuggning, kommo
i lufven på hvarandra. Rydman, som observerade
sin kamrats belägenhet, skyndade honom genast till
hjelp och piskade, på sjelfva söndagsförmiddagen, så
förfärligt upp den stackars arbetskarlen, att polis-,
konstaplarne med möda kunde skilja hjeltarne, hvar- 8!
efter affären anmäldes. Sistl. lördag sedan Ryd- U
man mot sitt nekande genom flera vittnen blifvit öf-, ti
rerbevist om sitt brott, dömdes han uti poliskamma- 8!
ren att för gatufredsbrott böta 13 rdr 16-sk., för ut-!be
delade slag 1 rdr 24 sk. samt för sabbatsbrott 3 rår, fö
16 sk., äfvensom att med 32 sk., allt banko, ersätta V4
vittnena för hvarje dag de iakttagit inställelse i po- in
iskammaren, : he
— I gär arresterades å Ladugårdslandet en per- SP
son, som uppgaf sig vara skräddare-arbetare. Han el
misstänktes för oloflig ätkomst af diverse klädesper- so
sedlar, och hade 54 rdr i penningar, hvilka han upp- ar
gaf hafva fått i arf efter sin fader i Malmö. Det ar
upplystes likväl snart att han varen f. d. krono-ar-, de
betskarl, Carl Malmstån, som dagen förut tillgripit bi
från bonden Andersson på Ekerön 100 rdr, jemte dejar
) Man påminner sig härvid huru tidningen Folkets 5;
Röst den 29 Mars i en serskild artikel annonse-5
rade, att Lovisa Åderman hastigt hade försvunnit
utan att någon af hennes anhöriga visste hvart hon!
tagit vägen, i följd hvaraf också den farhägan ut-!M
? PN po I
Ly PES VR PRE Ft RE FRIA EA ET)