derparternö matte forpilgtas alt genast tll mic pri.
cipaler återlemna denna summa med ränta derå en-
ligt stämningens innehåll, föroyar jeg i öfrigt mine
principalers påståenden sådane de uti skriften af d
4 Dec. 1847 och uti den und. deduktionen blifvit
framställde.
Innan jag slutar har jeg ansett mig böra yttra
några ord till vederparternes nye fullmäktig, enär
hsn synes vilja träda i den gamles fotspår medels
siändigt upprepade insinustioner imot mine princi-
paler, som skulle de och jag deras ombud icke sky
att anlita förkastliga medel för vinnande af
vårt ändamål.
Då mine principalers påstående om köpsafband-
lingarnes kassation grundar sig derpå att de blifvit
på ett svekfullt sätt uppgjorde, så har det natur-
ligtvis vsrit min pligt att uppgifva och styrka de
förhållanden, som gåfro det svekfulla förfarande:
sin rätta karakter. Att blotta omnämnandet af dessa
förhållanden skulle för vederparterne vara mindre
behagligt var visserligen för mig lätt ast inse; men
lika lätt synes ock kontrsfullmäktigen hafva bort
fiona att det icke för mig varit möjligt att få de
svekfulla bsndiivogarne ogillade utan att uppgifva,
hvaruti sveket bestått.
Densa min pligt har jig fullgjort, icke medelst
framkastande :f obestyrkta insinuationer, utan me-
delst facta, hvilkss verklighet blifvit lagligen styrkta.
Då kontrafullmäktigen synes hafva förgätit beskaf-
fenvheten af dessa fecta, har jag gerom hans ofvan-
nämnde insinuatien funnit mig uppmanead att här
uppdrsga hufvudkonturerna till denna märkvärdiga
tafla, hvilken kon innefattas uti följande korta teck-
niog.
Seden Christien Dybeck år 4804 om sockerbruus- :
rörelsens bedrifvande vid Brunkebergstorg med bro-
dren Erik afslutat ett förlegskontrskt, på så för-
delakiiga vilkor för den förre att förtjensten på denna
rörelse 25 år derefter hade gjort Christian Dybeck
till millionär, under det att förtjensten på Eriks lott
licke uppgick ezs till en tredjedel af denna summa,
— så fann Christisn Dybeck sig likväl ej nöjd bär-
I med, utan beslöt ait åtkomma jemväl Eriks förmö-
I genhet.
I Genom sitt inflytande öfver brodrem Erik lycka-
I des dest Christian Dybeck att förhindra verkställig-
heten af den utaf Erik begärda äktenskepslysningen.
) Till följd af samvetsförebråelse öiver sitt ouppfyllda
löfte mot sine söner och deras moder, förlorade Erik
I Dybeck ej långt derefter sitt förstånds rätta bruk
l och blef mindre vetande eller svagsint. Sedan Chri-
Istisn Dybeck derefter från Eriks hus fördrifvit den-
I nes trolofvade hustru och barn, upprättade han de
I ifrågavsrande köpeafbandlingarne, hvsrigenom all
I Eriks både fasta och lösa egendom skulle från hans
) familj öfverflyttas på Christisns, utan ait denne, en-
Iligt hvad här ofvan visadt är, skule erligga ens
Iden ringaste köpeskilling för den lösa egendomen,
i värde uppgående till flera hundra tusen rdr.
I Sorgfålligt dolde Christiin Dybeck innehållet af
dessa köpsafhandliagar för de personer, som dem be-
vittnade, men sådant oxrktadt dikterade han för dem
och lät dat ena vittnet å afbandliogarne skrifva 2:ne
SEM båda vittnena undertecknade intyg derom att Erik
, Dybeck skulla hafva till riktigheten erkänt afhand
lingarnes innehåll, fastän Erik Dybeck, enligt hvad
dessa vittnen sedermera på ed intygat, vid omvitt-
nade tillfället icke yttrat ett enda ord, och således
Jänvu mindre erkänt riktigheten af efhandlingarne,
r hvilka icke ens blefvo uppläste.
Sedan den sinnessvage Erik Dybeck dagen deref-
ter blifvit med tredje brodren prosten Carl Djbeck
I sfsänd ti!l Odensvi p-estgård, lät Christian Dybeck
två deger derefter mågen Aspelin på grucd af ev
med Erik Dybecks namn försedd obevittnad full-
makt i just.kolleglum utbegära Erik Dybecks der-
) städes till förvar inlagda testamente, hvilken begä-
ran nämrde kollegium, fastän en af dess egne tjen-
I stemän fäste kollegii ledamöters uppmörzsamhet
derpå eu Escik Dyocck var i saknad af sitt förstånd,
likväl ej drog i batänkande att genast bifsila.
I Om kontrafullmäktigen härvid skulle anmärka att
I de personer, för hv:lka han ru förer talan, icke sjelfve
- deltagit i utföra det af denu omnämnde åtgärderna,
t så eger denna anmärkning sin obestridliga riktighet;
I men lika obestridlig är ock den sanning att kontra-
r fullmäktigens nuvarande principaler äro just de, som
r vilja njuta de fördelar, hvilka Christian Dy-
beck päräknet såsom frukten af de olagliga af-
handlingarnes upprättande. — Ej nog harmed, —
ännu längre än till och med Christian Dybeck sy
1 nes åsyftat hafva vederparterne sjelfve sträckt sitt
r försök att tillintetgöra mine principalers rättigheter.
t Christian Dybecks dotter, enkan efter samme Aecpe
lin, som i just.koll. utqvitterat Erik Dybecks origi
nal-testamente, har det nemligen varit förbabållet
att i uttagen stämning yrka, det mina principaler,
som bevakat dea uti domstolens protokoll ordagrant
intagne afskriften af Erik Dybecks testaments, icke
måt:e på grund af denna bevakning åtkommar
störra eller mindre de! xaf brukspatron Erik Dybdecks
Inqvarlåtenskap, emedan det ej stod i mins princi-
5 palers makt ett framskeffa sjelfva det original-
I testamente, som fru Aspelins man i just.koliegium
rluttagit.
e
r
d
Ehuru mine principalers legitimation såsom Eric
Dybecks arfvingar tillintetgjorde all verkan af denna
stämning, qvaretår docx detta vederparternes för-
sök, såsom ett ojäfvaktigt bevis ej allenast på deras
l önskan att kunna åtkomma jemväl den del af
Eric Dybecks egendom, hvilken vid hans död ännu
fenns i bebåll, utan äfven på beskaffenheten af de
medel, hvilka, för vinnande af ett sådant ändemil,
8 blifvit envända.
8) Sådane äro skuggsidorna i denna utan tvifvel mer
dlän vanligt mörka tafia utur det verkliga lifvet.
- Gerra må det nu vara kontraombudet förbehållet
tatt finna något klandervärdt uti de af mina princi-
paler vidtsgne lega åtgärder, som endast hafva til
syfte att, medelst de svekfulla afbandlingarnes kassa
tion, komma i besittning af den egendom, som dera:
trolofysde man och fader, genom sin offentligt till-
T kännagifna yttersta vilja, uttryckeligen förklarat skole
n tillfalla dem utan ringaste intrång eller klander
;laf hans slägtingar.
dl Gerna må det ock vara kontrafullmäktigen förbe-
? hållet att finna något klandervärdt deruti, att jag å
a
0.
mine priccipalers vägnar använder alla de mede!
lagen erbjuder för att få det svekfulla förfarandet
.lådagalsgdt. — Hvilkendera af oss handlar rättast
4lsynes bero på besvarandet af den frågan: är det den
!- redlige sakförarens pligt att, i allt hvad på honom
lankommer, söka få sveket inför domaren constate-
Tlradt, eler bör han deremot söka öfverskyla det-
lelsamma?
2- Äfven om en sorglig erfarerhot hade lärt mig, att
tslvalet af det sednare alternativet uti en sak af så
Il omfattande betydelse som denna, skolat medföra större
Dibebag uti det enskilda umgängesiifvet, har dewe
Ul dock ej kunnat blifva ett motiv för mig att afvika
dl från den väg, sakföraren enligt min åsigt alltid bör
23 I följa, den nemligen, på hvilken sveket inför dome-
II ren i öppen deg framlägges. — Ty, om det är sann!
ja latt lagen bör lemna skydd åt det rätta, så bör der
jä ogilla det svekfulla, det orätta; och om det är
0 I sannt att rättvisans oväldiga skipande är et uta
1: I hufvudvilkoren för statens vältrefnad och bestånd
8-I så måste det ock erkännas att sekförarep, hvarje
1 I gång det lyckas honom att till domsren3 ogillande j
C. klar dag framlägga ett svekfullt förfarande, derige-
i- nom, ej blott förskaffat rättvisa åt den osky!digt li-
e- I dande och beredt sig sjelf en fördel, utan äfven gjor
P- len verklig tjenst åt hela samhället. Först då blif
ver sakförarekallet tungt och tanken på rättstillstån.
88 I det i allmänhet nedslående, om, sedan det lyckat:
83 I sakföraren att i öppen dag framlägga sveket, doma
e: temnar sitt ogillande.
Inn Tslakaa var