Den fjortonåriga Dybeckska
arfstvisten.
(Slut från thorsdagsbl.)
I f åga om fastighetens värda hafva mina princl-
oaler åberopat tydliga innehåilet af förlagskontraktets
135 S, der det heter, aut hela egendomen står till
boks för Tjugustt tusen rdr specie bko, eller, för
den ena hälften som Christian Dybeck var berätti-
ad att köpa, till Tio tusen femhundra rdr sgpecie
ko, hvartill, på sätt orden lyda, pkommer att läg-
ges thet som ifrån denna deg än ytterligare varder
egendomen påkostadt, antiogen uti ytterligare till-
byggnad, elier för att sätta de nuvsrande b:ggna-
,der i färdigt ståndv.
För en hvar bör det utan tvifvel vara påtsgligt,
att ett siort sockerbruk jemte ett särskildt tvåvånings
stenhus och en större tomt invid Brunkebergstorg
ej kunna anses vara efter sitt värde betalte med
27,100 rdr bko. A!t tvista härom mrd vederpar-
terne torde dock vara så mycket mera öfverflödigt,
som det är lemnadt åt deras eget val stt återställa
egendomen ia natura, derest de föredraga detta fram-
för utgifvandet af den alternativt fordrade ersätt-
ningen.
Hvad den lösa egendomens värde beträff:r, har
f. d. bokhållsren å Dybeckska sockerbruket, Johan
Westin, på aflagd vittnesed inför domstol intygat,
stt Vrik Djbects förmögenhet år 4830, enligt hvad
räkenskaperne utvisade, uppgått till mer än 300,000
rdr bka, hvaraf således följer att, sedan sen fasta
egendomens värda med 856,000 rår afdragits, den lösa
egendomens värde utgjorde minst 244,000 rdr bko.
I snledaing häraf bafva mina principaler den 4
Dec. 4847 hos Hofrätten framställt det uti den un-
derd. deduktionen åberopade yrkande att vederpar-
terne måne förpligtas dels att till mine priccipaler
genast återlemna den lösa egendomens kapitalvärde
till det belopp, som det enligt räkenskapernas inna-
båll utgjorde den 5 Juni 1830, jemte fem procents
sänta derå ifrån sistnämnde dag, dels ock att till
upplysoings vinnande om detta förhållande, inom en
månad till mine principaler utiemna samtlige till
Erik Dybecks sockerbruk börande råkenskeper vid
äfventyr att, genom underlåtenheten deraf, anses
hafva medgifvit, att värdet af ifrågavarande lösa egen-
dom berörde dag, i enlighet med Westins edeliga
intyg, uppgått till minst 244.000 rår bko.
Nu hafva vederparterne, för att visa öfverdrilten
uti mine principslera beräkningar af den lösa egen-
domens värde och otiliförlitligheten af vittnet We-
sting utsago derom, vid den und. contradeduktionen
bifogat ett inventeringsinstrument för den 34 Dec.
1829, som skulle utvisa, aft den Erik Dybeck tili-
hörande lösa egendom, hvartill Christian Dybeck ge-
com köpekontraktet ville blifva ezare, i värde upp-
gått endast till 140,279 rdr 43 sk. 4 rst. bko.
Då det af sjelfva böckerna bäst kommer att viss
sig, buruvida mina priocipaler beräknat den löss
sgendomens värda för högt, och i hvad mån vittne:
Westins intyg derom kan grunda sig på något miss-
tag, har jag ansett berörde inventeringsinstrumet
för dat närvarande å min sida endest föranleda til
den arvmärkning, att de till lösa egendomen hörande
och uti lifräntekontraktet omnämnde okopparkäril
formar, krukor, samt ell annan redskap som til
verkets drifvarde erfordras, icke finnas uti iaven-
teringsiestrumentet upptegne.
Emellertid var detta invenoteriogsinstruments fram.
lemnande för mine principaler och mig särdeles väl
kommet; ty härigenom bar saken kommit på- alde:
les klar fot, åtminstone så vidt den törer de 140 275
fdr 43 ek. 4 rst. bko, hvartill vederparterne nu sjelfve
erkänt Erix Dybecks lösa egendom hafva i värd:
uppgått.
Då nu, om värdet i rundt tal beräknas endast til
440,000 rdr bko, sex procents ränta derå, med jakt
lragande af behörigt bevillningsafdrag, skulle hafv:
uppgått till 7980 rdr banko örligen, men den a
s Christian Dybeck uti köpeafhandlingen åt Erik Dy
beck utfästa lifstidsränta utgjorde endast 7200 rd
och således var vida mindre än lsglig ränta å egen
dorhens kepitalvärde, så vissr elg häref att vlikorel
uti denna köpeafhandling voro ef den högst märk
värdiga beskaffenhot att köpeskillingen i sjelfva ver
ket var mindre än noll.
Månne icke detta förhållande ensamt eckulle vari
tillfyllestgörande för att ådagelägga att Erik Dybeck
(hvilken redan då var 63 år gammal) derest he
verkligen hade skrifvit sitt namn under denna kö
peafhendling, icke vetat hvad han gjorde, eller för
stått betydelsen och vigten af sin handling, särde
tes då härvid i betraktande teges att Erix Dybeci
på sätt förut nämndt är, medan han änru varibe
sittalng ef sitt förstånds rätta bruk, inför domstc
lförklarat sin yttersta vilja vara att all hans båd
dasta och lösa egendom skulle tillfalla bans söne
och deras moder utan minsta intrång eller klan
Ader af hans slägtingar.
Jemte det jag nu, på grund af vederparterne
eleget erkännande att värdet af den Erik Dybeck til
RR vo AM