bidraga att slskydda Stockholm och öfriga inor
denna skärgåård belägne punkter; men at: de
icke förmår hhindra landstigning på Sverige
öppna kust, oom fienden dertill är fast beslu:er
Efter dessa ggrunder borde kanske skärgårds
flottans siorlelek, och nationens fordringar på den
samma bestänmmas. Din vän
Percival.
(Iasändt.)
Tidningen Folkets Röst och Judarne.
Uti Aftonbladet JM 76 för den 2 April nämne
med anledning af herr Hjertas företag att åtala tid
ningen Folkets Röst, att en stor beundran öfverall
yttras för det utomordentliga tålamod, hvarmed ju
diska församlingen härstädes låtit sig på det mes
oerhörda säit nedskällas i sistnämnde tidning mec
de nesligaste tillvitelser, under det frågan om den
på riksdsgen väckta motionen angående en utsträck-
ning i judarnees borgerliga rättigheter varit å bane.x
Då frågan hurruvidalmossiska församlingen härstädes
borde väcka åttel emot Folkets Röst blifvit härmes
off ntligt framaställd utaf redaktionen, så får insän-
daren härjemtee upplysa, att denna fråga redan förut
varit föremål fför enskilde öfverläggningar både biend
insändarens maeosaiska och kristna vänner och att in-
sändaren har :sig noga bekant, att bland en annar
mosaisk församling i riket, hvilken likaledes anset
sig vara förnärmad genom folkröstensn tillvitelser,
fråga varit omm ett sådent åta!s väckande, ehuru in
sändaren ännuu ej med visshet vst, huruvida sådant
kommer att skke,
Hvad som eemellertid hittills afhållit församlingar-
na härifrån, har hufvudsakligast varit följande:
Man har fööreställt sig, ja, man har varit öfverty-
gad, att allmänheten icke skulle skänka tro åt de
af Folkets Röjst mot judarna gjorda tillmälen. att
tron på dessa tillvitelser icke en gång skulle vinns
iosteg hos dem okunnigare massan, hvers fördomar
och passioner emot judarne, enligt Aftonbladets ord
folkrösten haft för uppsåt att bearbeta,. En sådan
innerlig öfvertygelsa om allmänhetens rigtiga och o-
förvillade åsigt i denna fråga bar grundet sig på ds
mosaiska trosbekännarnes lugna medvetande af red-
ligt uppfyllda medborgerliga pligter, på det bifall
och den akining som judarna hitintills rönt af hvarje
fördomsfri, ojpartiskt sinnad och med sakernas för-
hållende verkiligen bekant kristen landsman, på de
offentliga vitscord, dem öfverståthållare- och lands-
höfdingeembetten uppå regeringens anmodan tid efter
annan afgifvitt i denna sak, semt siutligen på den
Omständighetern, att, medan frågan om utvidgendet
af de mosaiska trosförvandternes rättigheter nyligep
utgjorda öfverläggningsämne vid riksdagen och inom
tidningspressea, ingen enda riksdagsman och inom
hela landet exdast en enda tidning lärer fästat af-
seende på deaf Folkets Röst mot judarne framka-
stade beskyllringar.
Af allt detta tyckes det vara nogsamt ådagalagdt,
att folkröstems) beskyllningar icke heller tarfvat nå-
got rättfärdigande inför don mera upplysta och bil-
dade allmänbeeten. Om emellertid bland den okun-
nigare massam någon enda skulle vilseledas af folk
röstens acgrefpp, så ändras ett sådant förhållande väl
föga eller inteet i följd af åtats anställande, äfven om
tidningen bleffve fälld, ty dess redaktör skulle vål
vid sådant tilllfälle icke heller underlåta att försöke
spela rolen af en tryckfrihetens martyr.
För öfrigt, eharu men inom mosaiska försam-
ingen allmänt delar Aftonbladets förmodan, att,
om åtal anställdes, utgången icke vore tvifvelaktig.
är dock all:id ön dylik rättegång icke synnerligen !
behaglig. Dan dagliga erfarenheten ger tillräckligt:
vid banden muru tryckfrihetsprocesser, getom ide-
liga svepskäl till tidsutdrägt, biliva låvavariga och
tröttanda; huwu under själfva rättegången söädetid-
ningen söker tillfälle och rådrum, mibdre till försvar
af sina åklagiade tillmälen, än att uppduka nya så-
dana, icke alllenast mot den egentliga vederparten,
utan, hvad äm värre är, mot dennes slägtingar eller
rosförvandterr, kortligen mot allt, der vederparten
skenbart skuulle kunna åtkommas. Skulle för alls
letta nu åtall ske, så intrassias den, som icke tror
sig böra lita på allinänhetens oförvillade begrepp, uti
ett nät af tryyckfrihetsprocesser, på hvilka tid, kost-
nad och lugm snart sagdt fåfängt spilla. Allmän-
hetens beundran behölver derföre icke vara stor der-
öfver, ait de mosaiska trosbekärnatne hittills emo!
je dem tillvitade smädelser satt ett putomordentligt
ålamodo.
Skulle Afttonbladets redaktion anse tjenligt, att
lessa tankar, hvilka delas af ganska många bide
tosförvandter och kristna landsmän, offentliggöras,
lå de för öldgt för enhvar kunna tyckas ligga tem-
ligen nära id handen, så anhålles vördsamt för
dessa rader m en plats uti Aftonbladets spalter.
Medlem af Mosaiska församlingen
t Stockholm.