Såsom prof på lindens förut bekanta förmåga,
att näst idegranen uppnå den högsta ålder bland
Europas vexter, omtalades den gamla lind vid
Lindstedt, som gifvit staden sitt namn. Den
anses nu vara 764 år. Stammen håller 54 fo!
i omkrets och vissa grenar äga 56 fots längd.
De utgå horisontalt, men man har understöd
dem med stenpelare.
Den så kallade afrikanska eksn, hvars virke
engelsmännen föredraga framför vanligt ek-
virke till skeppsbyggnad, har nu blifvit bata-
niskt undersökt af Oldfield, och befunnits sakna
all slägtskap med annan ek; den tillhör eu-
phorbiaceernas familj.
Hrr Andersons och Hartmans resor omnämn-
des slutligen jemte hr Hartmans nu fulländade
granskning af Linnegs hos Linnean Society i
London förvarade herbarium.
En ef akadmiens zoologiska intendenter, pro-
fessor C. J. Sundevall, redovisade för Zoologiens
framsteg. Han omvämnde upptäckten af ske-
letter efter en ofantligt stor fågelart på Nya
Zeeland. De voro icke förstenade; men di
nyzeeländarne icke veta om några lefvande fåg-
lar af sådan storlek, anses fyndet vara qvar
lefvan af något för icke längesedan utdöd!
slägte.
Bland de antediluvianska djuren kafva in-
sekterna först nyligen blifvit underkastade en
närmare granskning. Deraf bar upplysts at
samma ordning, i afseende på tidsföljden, varit
rådande vid den successiva tillkomsten af denna
djurklass, som vid de öfriga. De närmast larf-
tillståndet varande, gräshoppan och blatta, upp-
trädde först, derefter myrorna, men till otro-
ligt antal, och sednast de insekter, som för-
vandlas fullständigast, t. ex. fjärilarne. — In
fusionsdjuren hafva äfven befunnits undergå
stora förvandlingar, hvaribland särskildt om-
nämndes den Vorticella, som vistas på bladens a!
Lemna undersida. Man har vid de härom an
ställda undersökningar upptäckt att flera infu
sionsdjur, som hittills ansetts tillhöra olika
slägten, icke äro annat än olika utvecklings-
grader af samma djur.