Heinrich Rose bar uttänkt en bättre method
än den wsnliga för bestämmandet af vexternas
mineralisska beståndsdelar, hvilket blifvit så
vigtigt föör jordbrukets teori. Magnus bar upp
repat de: äldre syntetiska försöken med vexters
odlande i artificiell jordmån; han har såt!
samma vvextslag i rent kol, beredt genom för-
Bbränningg af såcker: i dylikt kol med så vä!
tillsats aaf de mineraliska beståndsdelarne ur
samma wextslags aska, som med utelemnande
af en och annan bland dessa beståndsdelar:
och slutligen med tillgång för plantorna på
ånga af gödsel. Dervid har visat sig att de
i rent kol blott uppnådde några liniers höjd,
att de mineraliska beståndsdeiarne erfordras i
jordmånen, eburu till ringa belopp allenast, om
de ej skola skada, och att ångan af gödnings-
ämnen befordrar vextligheten, utan att gödselp
beböfver: vidröra vexten.
Franktland, Kolbe och Hoffmann hafva gjort
vigtiga wndersökningar om de organiska radi
katerna. Härvid bar äfven upptäckts att eu-
pton — ett af ämnena i tjära — består all:
kolväte och amylväte, ait amylväte utgör der
lysande beståndsdelen i stenkolsgas, och att
Berzelii åsigt om hvad han kallade kopplade
föreningar bekråftar sig mer och mer, i mån
som dem orgsniska kemien hinner utveckla sig
vidare.
Berätttelsen af akademiens Geolog, hr C. G.
Mosandeer, upplåstes af hr Selander. — Sedan
man nu mera antagit såsom afgjordt att num-
mulitkallken tillhör den så kailade tertiära for-
mationem, har Lyell begagnat detta antagande
såsom ett nytt skäl för sin geologiska teori,
enligt hvilken jordytans närvarande skick skall
bafva uppkommit genom de krafter allenast,
som ännu helt långsamt ändra denna yta, samt
att dess böjningar och sänkningar följaktligen
skett småningom, och blott någon gång, men
då i altid ringa omfång, genom vulkaniska
utbrott. Denna teori utesluter de så kallade
geologiska revolutionern2, genom hvilka hela
jordklotet eller stora sträckor af haf och land
antingem uppkommit för första gången, eller
efterträddt de vid omhvälfningarne förgångna.
Flera anadra skäl anfördes för denna Lyells å-
sigt, hviilken för öfrigt strider emot de flesta
andra geeologers, så väl som mot de fysiska rö-
nen öfveer värmens fördelning i jorden och de
kemiska om vissa mineraliers bildning, samt
de matematiska förklaringsgrunderna öfver jord-
klotets daning.
Under sina forskningar i Nubien upptäckte
Lepsius på Nilens klippstränder en bieroglyf-
skrift, som befanns vara ett vattenhöjdsmärke,
enligt hvilket Nilens vatten skulle hafva stått
27 fot högre när vattenmärket inhöggs, än nu.
Den sedan skedda förändringen tror man sig
kunna förklara naturligast genom amtagandetr
att en klippmur, som fordom uppdämt Nilen,
har efteråt instörtat eller blifvit genomskuren
af strömmen.
Vid sitt besök i guld- och platina-trakterna
vester om Ural, anmärkte Alexander v. Hum-
boldt re:dan 1830 att der sannolikt äfven kun-
de finn2:s demanter, och kort derefter hittades
ock en tsådan. Fyndet har sedan ofta miss-
tänkts fför ett charlataneri; men efterhand har
man funnnit 63 andra, alla mycket rena, ehuru
små, höggst om 73; karat.
Abichr bar besökt natronsjöarne i Armenien.
De intagga i Araxesdalen ett sådant läge, ati
de saknaa 2flopp, hvaremot det regn- och snö-
vatten, som genomsipprar det straxt ofvanföre
dem belägna Ararats iavagrus, nedflyter i dem
och tillför dem d2 ur lavan lösta saiterna. Ge-
nom afdunstningen har den sålunda uppkomnse
natronluten blifvit så stark, att natronet kri-
stalliserar derur på stränderna och bottnen;
bottnen är hvit, vattnet visar sig rosenrödt,
och hela grannskapet är uppfylidt med ep
ånga som liknar den i ettsåpsjuderi. Natronet
är hufvudsakligen kolsyradt, med en obetyd-1
lig inblaandning sf andra natronsalter. Någon
techniskk användning synes ännu icke vara gjord
af dennaa rika natrontillgång.
Urals; norra gräns har blifvit upptäckt aj
Hoffmarno. Berget slutar tvärbrant som Nord-
kap, men på 5 mils afstånd från L:hafvet.
Geologien bar medfört en praktisk nytta
genom sina anvisningar på underjordiska vat-
tendrag; ett ibland de märkvärdigare profven:
detta hinseende är den tillgång på friskt vat-
ten, som nyligen blifvit beredd åt Venedig.
Förut fnns der ej annat friskt vatten än ci-
sternvatten; hvad som ytterligare kbehöfdes,
måste man med stor kostnad hemta medelst
båtar från fasta landet. Vid en undersökning
af Po upptäckte Degouret för några år sedan
att flodlens vatten hastigt minskades på ett
ställe, dler det flöt öfver en botten af flintbål-
lar. Han slöt häraf, att vattnet der nedsjönk
i jorden, och jordlagrens geologiska skick tyck-
tes honom antyda att det tog sin väg under
hafvet och Venedig. I följd häraf vågade han
erbjuda att på egen kostnad försöka om ej ar-
tesiska brunnar skulle kunna borras i Venedig,
ett förstök som skett förut af andra utan fram-
gång. IMen till ersättning betingade ban sig,
för 40 ir,nio tiondedelar af den kostnad, som
sålunda kunde besparas staden genom minskad
vatterforsling från fasta landet. Inom två år
hade Venedig för första gången en artesisk
springbrunn, och nu icke mindre än 10, till-
räckliga för hela stadens behof. De kasta vatt-
net 22 fot öfver hbafsytan.
Hr Erdmann har lemnat en grundlig och
interessant beskrifning öfver Dannemora gruf-
vor, hvsarur åtskilligt meddelades.
Afvern professor Wikströms årsberättelse öf-
ver Bottaniken upplästes af hr Selander. Blard
annat sanfördes derur en skildring öfver de
baskiskea landskapernas klimat och flora. Der
råder een ständig vår, ingen öfverdrifven hetta
eller käööld, men mycken fuktighet. Man träf-
far der: ek, bok, vinrankor och en blandning
af de sydliga trskternas vexter med fjällvexter.
Den största bland alla kända praktvexter,
Victoria regia — en vaitenlilja, som för om-
kring 10 år sedan upptäcktes i Amazonfloden
af Sehomburgk — bar nu mera bragts till blom-
ning i engelska drifhus. För vexten har man
anlagt en serskild bassin, hvars vatten hålles
vid 26 graders värme och genom ett machi-
neri äfven i ständig rörelse. Blommorna äre
rosenrööda, välluktande, om 13 till 14 tums