snart sagdt vanvettiga stadgandet, som föran
leder att den som söker ett patent, icke en
är skyldig att tillse huruvida vid fatalietiden
utgång någon anmält klander, och då sjel
inställa sig till emottagande och besvarande a
detta klander; utan tvertom är nu den, son
tror sig lida intrång genom ett patent, enlig
författningen skyldig att uppleta patentinne
hafvaren, denne må nu bo i Haparanda elle
Ystad, tillställa honom klandret, och på köpe
ansvara för att kompromissarier blifva vald
och deras utlåtande inkommer, allt inom tv:
månader från patentets kungörande. (Blott de
sista är föreslaget till ändring så till vida, at
klandret skulle gå till domstol i stället.)
Hvad är den praktiska följden häraf? Hvarj
menniska i Sveriges rike, som har någon indu:
striel handtering af hvad slag som helst, ä
skyldig, om han ej vill utsätta sig för mono-
polets våda, att hålla ouppbörligt utkik på ut
iärdade patenter; ty olycklig om han låte:
sex månader gå förbi, då kan han vara uta
med sin bandterivg. Men ej nog bärmed. Oz
ban en dag ser att någon behagat uttaga pa
tent på en förrättning, som ban redan begag:
nat i 10 år, så bjelper det icke att han anse?
det orimligt och omöjligt med beståndet a
svensk lag och rättvisa att kunna vara utsat!
för någon fara; det är tvertom sjelfva denn:
svenska lag, nemligen patentlagen, som bryte:
balsen af honom, om han ej 1:o inom de sex
månaderna anmäler klander hos kommerskol-
legium och 2:23 är i tillfälle att resa kring land
och rike för att skaffa rätt på patentinnehal-
varen, Hiller nu denne sig med flit undar
eller är i sin ordning på resor så att han e
träffas, så fordras för den oskyldigt hotade nä
ringsidkaren ny kostnad, nya bekymmer för
att anmäla i kollegium detta hinder mot fa-
talieföreskriftens fullgörande. Då får han ännu
två månaders tid, men om äfven vid den ti
dens slut klandret ej är kommuniceradt, så är
också hans talan förfallen. Dagen derefter kan
patentinnehafvsren komma och lägga vantarna
på hans egendom.
Denna grundliga orättfärdighbet i författningen
kan, såsom läsaren nu väl torde inse, omöjligt
förekommas på annat sätt, än att all föreskrift
om klander borttages, det vill med andra ord
säga, att patentinnehafvaren, som söker och får
den uteslutande rätten, äfven blir den som det
åligger bevaka denna sin rätt om han finner
sig dertill föranlåten. Härtill böra läggas ännu
ett par andra lika väsendtliga föreskrifter, den
första nemligen, att patent aldrig må kunna
göra intrång på handteriog eller förrättning
som, äfven med samma methods begagnande,
kan visas hafva varit använd innan patentan-
sökningen, och 2:o hvad som är lika vigtigt i
vårt land, att ett patent icke må gälla mot
andra om det kan visas, antingen att beskrif-
ning på den patenterade saken stått att läsa i
tryckta skrifter för den tid då patentansöknin-
gen ingafs, eller de i patentet beskrifna ma-
chiner elier instrumenter varit tillverkade för
handeln och tillgängliga hos utländska fabri-
kanter och af dem förfärdigade för andras räk-
ning. Först om båda dessa försigtighetsmått
iakttagas kan patentlagen komma att innefatta
någon billighet.
Denna artikel har redan blifvit så vidlyftig
att vi heldre afbryta här för att innan kort
tillägga några ytterligare nödiga erinringar.