hem, skulle komma sina grammar till hjelp. e
M.nistern trodde sig derföre kunna iofva, att k
inga speciella anslag skulle behöfvas för denna h
jila expedition. Raudot var icke nöjd med hb
dessa förklaringar; debatten måste emeliertid!d
uppskjutas till en annan dag, emedan så fåre-!w
-presentanter voro närvarande. t
Angående studentdemonstrationen thorsdagenj2
tea 20:de skrifver en korrespondent sammaj:
dig, kl. 2 e m.:
Allt sedar sistlidne thorsdag hade d2 de-ji
wokratiska studenterna i Quartier Latin sys
satt sig mid att förbereda en ny manifesta-:
a till i dag. Pianena var att församla sig påj:
;Pisea de Puntheon omkring kl. 1 och der-4
irån tåga genom hela Paris tili det vid Barrierelj
du Rule belägna ställe — Auterne — der den!
posnlära professor Michelet bor. Denne fick
fårsst i går kunskap om planen och skyndadel
sig alt skrifva ett bref till en af hufvudmän-
neo, hvari han på det enträgnaste bad honomlt
savånda allt sitt inflytande för att förhindrals:
1.avilestationen och sålunda betaga polisen till j:
ielle att blanda sig i saken. Men det var förl:
skat. Ordres voro redan utdelade i alla kol-l:
i sier, kafeer och läsekabinetter inom quartier
i4iin och redin omkring kl. 11 var Pantheon
inrget uppfyldt af studenter, hvilka dock tilll
s Örsta delen endast tycktes bafva ditkommit
af nyfikenhet. Mängden fick snart veta att de-
moastrationem på Michelets begäran skulle in-!
sicliag Man bildade ett tåg och begaf sig ge-j:
nast till det närbelägna Sorbonne, på hvar:
körd nigra studenter höllo tal, uppmanandel
sia kamrater att underteckaa en adress till
professor Michelet och sedan begifva sig till
p ofessor Edgar Quinet, för att bedja honom
besiga professor Michelets stol under dennes
au pension.
I det ögonblick då man kbegyate tecknas
sin? namn (ungefär 20 studenter h:de väl teck-
ni ) visade sig på stället två poliskommissarier,
åvöljda af ett dussin polissergeanter. Att den
1.zg isa uppmaningen gjordes, kunde jag icke
Jå ka; utan på ett tecken af poliskommissa:
riecna rusade polissergeanterna midt i samlin-
va och sökte först gripa den som höll i a-
d.essen. Men denne, en ytterst vig yngling,l
ss:! de tvenne sergeanterna häftiga hugg på ar-
iosrae, och försvann såsom en blixt bland ho-
pov. Derefier såg jag huru sju studenter ar-
s-sterades och fördes till närmaste vaktstation.
As de studenter som arresterades hade, märk-
värdigt nog, röda turkiska mössor (fess) på
iuivudet; men inga andra studenter hade så-
an hufvadbonad. Deraf måste man draga den
sutsatsen att de endast blefvo arresterade för
5 aa röda mössor, helst som ingen annan lag-
iiZ orsak fanns att arrestera dem. En hel ar-
ud af polisagenter hade emellertid blifvit upp-
s klld på place de Sorbonne, och efter skedd
vspmaning blef platsen rensad. Massan sking-
:ade sig. Jag var från början till slut vittne
1:11 det beklagliga uppträdet och har nu be-
rättat endast hvad jag sjelf sett.
PP. S.Å kl. 7 e am. Från annat håll berättas
at 30 å 50 studenter litväl verkligen aftågat
1:11 professor Quinets boning, men på vägen
dt — på boulevard Montparnasse — blifvit
vilngrade af polissergeanter och, sisom det
iorsäkras, till och med misshandlade.,
Efter en lång preliminärundersökning i po-
lisprefekturen blefvo omkring 30 studenter fri-
gena den 21 Mars. De öfriga fördss till fän-
ptelset Mögas.
Ealigt bankens sednaste veckoberättelse hade
det metalliska förrådet ytterligare stigit 7,
mil. och sedekbmissionen förökats med ungefår
. mill. fr.
Fondernas sällning den 24 Mars: femproc.
01,35; treproc. 57,80.
NEDERLÄNDERNA.
Enligt bref !rån Manilla af den 23 Januari
bade holländska expeditionen: mot sjöröfrarne
i indiska arkipelagen haft ett mycket lyckligt
wfail. I några träffaingar bade de väl försva-
rat sig med mod, men slutligen vid en sam-
indrabbninog med holländska eskadern blifvit
sne och deras fartyg dels eräfrada Av er
da STORBRITANNIEN.
Usader diskussionen i underhuset d. 17 Mars
srgående lagförslaget emot de påfliga prelat-
titiarne I England, yttrade lord Palmerston:
Jag erkänner ett jag icke kan minnas nå-
gon mer oangenäm parlamentsdiskussion, än
den öfver denna fråga. Sedan grundsatsen a!
icke allenast fördragsamhet utan frihet för o-
lika trosbekännelser gjort sig gällande i lan-
det, hads jag väntat att inom parlamentets mu-
rar slippa höra dylika förhatliga tvister. Men
hvems skuld är det väl, att jag irrat mig i
denna våntan? Hvems annars än en utländsk
mnakthafvare, som begått ett försök emot Eng-
lands suveränitet? Denna utländska makthaf-
vare utöfvar dessutom ett dubbelt inflytande
på tänkesätten, ett theologiskt och ett politiskt.
Uader sådana omständigheter fordrar engelska
io.ket att dess styrelse måtte vidtaga nödiga
å!gärder. Att bekämpa pifliga bullor med ka-
noukulor är emeellertid icke rätta sättet. Lika
licet skulle det vara England värdigt att skicka
ett sändebud till Rom, för att underdånigst an-
kåla hos påfven om återkallandet af den Eng-
lind tillfogade skymfen. Sålunda återstår ej
snoat för styrdsen än att i lagstiltningsväg
rida upp emot påfven. Jag tillstår att rege-
riagen skulle mid skäl kuunat tadlas om den
förelagt parlamatet ett lagförslag, som man
med sanning kumat förebrå förföljelseanda; och I
sammanhang härmed bör jag anmärka, att när
jag hör katolska andliga klaga öfver fanatism,
vlördragsamhet och förföljelser, kan jag ej un-
derlåta att betrakta de linder der romerskt
prestvälde råder. Hela lagförslaget är i öfrigt
biott en fyllnad i emancipationslagen, och beggs
bgarnes grund är densamman.
En rättstvist, som i synnerhet under närva-
rande spända förhållanden med påfveväldet
vicker ofantligt uppseende i Eogland, förevar
den 22 Mars vid Chancery Coart och har förut
äfven blifvit omnämnd i underbuset, nemligen
om förfarandet med miss Talbot, en systerdot-
ter till lord Shrewsbury och m:r Berkeleys
syfdotter; för öfrigt arfiagarinna till 80,000
puud och Chancery Courtis myndåling. Hand-