Till en början får jag förklara, att ingen högre än jsg kan uppskatta nationens åtagande att när behofvet så fordrar gsnom beväringsinrättningen deltaga i laadats försvar; men datia hindrar mig likvälicka at anse beväriagsmanskapats närvaranda vapenöfainZir vara utan allt ändamål och den kostnad och tuasa do medföra såsom en misshushållniag mad sta tens medel, hvarföra jag äfven, då folkets ombu BsOm jag önskat, velat medgifva den utsträckit nämade vap2nöfningar som behofvet kräfver oc någon afsedd nytta med dem skall ernås, anse sil da, såsom icke utgörande annat än ett militäriskt eickel, borde upphöra. Betrakter man krigaryrket från den rent praktisa synpunkten — den enda rätta, eburu den tyvärr oa hos 0e3 tränges i bakgrunden — så faner man 15 janda egenskaper hos individen vara afnöden, om sm soldat skall kunna uppfylla sin bestäraoch motsvara hvad fosterlandet afhonom äger 21 pårätna, Bemligen: 1:3 Nöjaktig känovedo.na om och bekantsksp med 4: medel, hvarmed haa skall strida, och hvilket, vad kavalleristen ensär, i främsta rummet utgöres sf bästen; 2:0 Erforderlig öfniog, för att ögonblickligen med isa Och ordnicg kunna verkställa taktikens fordiagar; 3:0 Förmågan att med tillhjelp af enskild omtanka kuraa emotstå de fatiger och vedermödor af mångartad beskaffenhet hvilka äro oskiljaktiga från krigaryrket, synnerligast då dess verksamhöetssför sträck3r sig utom exercisfåltet. Förvärfvar väl beväringsynglingan någon af dessa fsenskeper under de närvarande kostsamma vapenolalngarae? J:g vågar härtill svara nej, utan frukvan för motsägelse af någon sakkunnig, som vill görs sig möcdaa att, med nödigt allvar och utan någon p förhandl fattad mening, undersöka förhållsndet. U:skatet säger likväl, att bevåringsyngliogsn under i-ågavarande vapenöfaicgar iohemtar gruaderne för cx3reis och minövrer, vänjes vid dea för krigarar nöjvåndiga ordsing och bhörsamhetv, m. m. Fö: mia del måste jag dock bestrida att detta är fallet si fram; man vill utsträcka vorkningarne häraf till 1i;00 den ringaste påföljd i händelsa af uppbåd till tjonstgörlag. Vi hafva litet hvar sett dessa komvi:rser, hvilka, utan att dsarjsmte vara soldater, i militärkostym uppträda på våra teatrar och derstädo3 usföra åtskilliga handgrepp och evolutioner. Aro da,sa persoder härigenom msra i tillfälle att intag sia plats i det verkliga soldatledet, än brarja annan person, så äro be:äriogsyngiingarne dat äfven, och d:; con försvara yttoan af de närvarande bavärlngsöalogarna hafva rätt och jag orätt; ty kunskspsraidtet af soldatbildniagen är hos nämnde komparser falkomligt anslogt med våra beväringsynglingars. fibriogandet af zrunder i en sak, när detta sker rruadligt och tillfälle derj2mtie lemnas till vidare utveciilng i samma riktning är af en väsendtlig nytta; fi2a sker motsatsen och detta i båda fallen, som båsdalsen är med beväringsmanskapets lika flyktig! bidringadesom hastigt bortglömda kunskap i soldatyrkat, så blir saken utan allt värde. Hvad utgör i avigt föremålet för undervisningen under de ifrågavarande vapenöfningarne? Jo, intet annat än det. som i händelse af uppbåd till tjenstgöring kan inhemtas under loppet af 2 å 3 dagar; och så lång tid förut måtte man väl hafva kunskap om ett blifvinande krig, ehuru utskottet tyckes antaga dat kanns inträffa öÖzonblickligt. Deremot åsidosättes, och jag melger måste åsidosättas, såsom vapenöfaingarne nu a 0 Ordnadd, den vigtigaste delen af soldatbildsingen -emligea: förvärfvandst af säkerhet i målskjutning hyvirföre mig tyckes skäl vara för handen att ifrämsa .rummeat sysselsätta sig härmed, och lemna åsido ait det öfriga minåre maktpåliggande; äfvensom fortsättandet af det pågåends exparimeniet att meeta forexercis bilda kavalleri, hvilket troligen är dt enda försök i nämnde hänseende, som krigshioden har att förete. Skulls några ytterligare skä! :n de redan anförda vara af höden, så torde de finn23 i följande förhållande: Ea indelt infanterists öfagar utgöras för närvarande vänligen af 91 dagars tytmöte, oftast na år i rad; derefter 17 dagars igt regemeatsmö:e, samt åtskilliga då och då in iräffade korporalskolor. Datta oaktadt, har man funvit att mycket I verklig soldatbildnidg och tjenstbarhet hes honom står att önska, hvarföre begäran om ansia; till 60 dagars årliga exerciskompanier vid seinare (dens riksdagar ständigt förekommit. När nu dattaär förhällandst å ena sidan, huzu, vill man di förmå någon att tro, å den andra, det 42 dagars öring i ett för allt skall medföra någon ändamiålsealig påfiljd för framtiden. Det omnämnda anslalårer vid innevarande riksdag af statsutskotte: a tillstyrkt, hvarizenom man möjligen emotser stammens tillbörliga bildning. Under dylika förhålbaden talar äfren för upphörandet af beväringsmanskapefs Därvaranda öfningar, hvad en person, som i ämnet bör äga vlitsord, inom detta hus yttrade den 46 Aug. 1834, då fråga var om anslag till föreaämade exerciskompanier. Hr general Lefrån sade nemligea då, att en trupp, som har en bildad stam, kan föras mot fienden i morgon dag. Uiskottet har ytterligare sagt, att ien uppbidade bevärlngen, om cj färdig att möta fl:nden, är dock till följd af redan undergången vapenöfaing i stånd att, bevärad cch ufrustad, följa siamtruppen m.m. Menas här med att beväringsynglingen är I stånd att bära tyog den af geväret och utrustolngen, så vill jag ick: bestrida dess förmåga härtill; men detta är icke er följd al den undergångna vapenöfaingen, hvarunde: han aldrig bir annat än geviret, ett tomt patron kök, och stundom en tom ränsel. Menas åter at bsvåringsmanskapet för närvarande är beväradt och utrustadt för att tåga mot fisnden, så innehåller ut: skoltets påstående ett misstog. Bevärlogsmanskapei äger för närvarande icke ennat än lägermössor, jac kor, sommarbyxor och kopparflaskor, hvilka kuans enses vara i någorluada tjensibart skick; deremo bestå deres gevär, kapoter och hela utredninger icke af annat än stamtrupperaes kasserade persedlar således af icke mer till krigsbruk tjenlige. Utskottet har medgifvit vatt bevåringens vapanöfningar medföra kostnad och tunga, men har icke anset: sig böra imgå i någon beräkning deraf. Jag anse: mig dock å ett annat sätt böra förfara, då jag a! kostnadsbeloppet hemtar ett ytterligare stöd att yrka deras upphörande. Af denna anledoirg meddelas jr följande uppgift öfver de årliga utgifterne, nemigen: Vapsenöfningarne cirka . . . . ss oh 220,000.) Beklädaeden cirka . . . ss. ss vv 42 000. Dagsverksförlust för cirka 20,000 msn under 48 tagar, marsch-, inoch utryckningsdagrne inbaräknade, å 24 sk. per man om dagen: . . . . . . 480,000. S:a rdr 442,000. Jeg hemställer till hvar och en, om den erhållna valuan står i något skäligt förHållande till dessa ut2ifter, hvilka, om de icke utgå från eamma Eosca