Till en början får jag förklara, att ingen högre än
jsg kan uppskatta nationens åtagande att när behof-
vet så fordrar gsnom beväringsinrättningen deltaga
i laadats försvar; men datia hindrar mig likvälicka
at anse beväriagsmanskapats närvaranda vapenöfain-
Zir vara utan allt ändamål och den kostnad och
tuasa do medföra såsom en misshushållniag mad sta
tens medel, hvarföra jag äfven, då folkets ombu
BsOm jag önskat, velat medgifva den utsträck-
it nämade vap2nöfningar som behofvet kräfver
oc någon afsedd nytta med dem skall ernås, anse
sil da, såsom icke utgörande annat än ett militäriskt
eickel, borde upphöra.
Betrakter man krigaryrket från den rent prakti-
sa synpunkten — den enda rätta, eburu den tyvärr
oa hos 0e3 tränges i bakgrunden — så faner man
15 janda egenskaper hos individen vara afnöden, om
sm soldat skall kunna uppfylla sin bestära-
och motsvara hvad fosterlandet afhonom äger
21 pårätna, Bemligen:
1:3 Nöjaktig känovedo.na om och bekantsksp med
4: medel, hvarmed haa skall strida, och hvilket,
vad kavalleristen ensär, i främsta rummet utgöres
sf bästen;
2:0 Erforderlig öfniog, för att ögonblickligen med
isa Och ordnicg kunna verkställa taktikens for-
diagar;
3:0 Förmågan att med tillhjelp af enskild omtanka
kuraa emotstå de fatiger och vedermödor af mång-
artad beskaffenhet hvilka äro oskiljaktiga från kri-
garyrket, synnerligast då dess verksamhöetssför sträc-
k3r sig utom exercisfåltet.
Förvärfvar väl beväringsynglingan någon af dessa
fsenskeper under de närvarande kostsamma vapen-
olalngarae? J:g vågar härtill svara nej, utan fruk-
van för motsägelse af någon sakkunnig, som vill görs
sig möcdaa att, med nödigt allvar och utan någon p
förhandl fattad mening, undersöka förhållsndet. U:-
skatet säger likväl, att bevåringsyngliogsn under
i-ågavarande vapenöfaicgar iohemtar gruaderne för
cx3reis och minövrer, vänjes vid dea för krigarar
nöjvåndiga ordsing och bhörsamhetv, m. m. Fö:
mia del måste jag dock bestrida att detta är fallet
si fram; man vill utsträcka vorkningarne häraf till
1i;00 den ringaste påföljd i händelsa af uppbåd till
tjonstgörlag. Vi hafva litet hvar sett dessa kom-
vi:rser, hvilka, utan att dsarjsmte vara soldater, i
militärkostym uppträda på våra teatrar och derstä-
do3 usföra åtskilliga handgrepp och evolutioner. Aro
da,sa persoder härigenom msra i tillfälle att intag
sia plats i det verkliga soldatledet, än brarja annan
person, så äro be:äriogsyngiingarne dat äfven, och
d:; con försvara yttoan af de närvarande bavärlngs-
öalogarna hafva rätt och jag orätt; ty kunsksps-
raidtet af soldatbildniagen är hos nämnde komparser
falkomligt anslogt med våra beväringsynglingars.
fibriogandet af zrunder i en sak, när detta sker
rruadligt och tillfälle derj2mtie lemnas till vidare ut-
veciilng i samma riktning är af en väsendtlig nytta;
fi2a sker motsatsen och detta i båda fallen, som
båsdalsen är med beväringsmanskapets lika flyktig!
bidringadesom hastigt bortglömda kunskap i soldat-
yrkat, så blir saken utan allt värde. Hvad utgör i
avigt föremålet för undervisningen under de ifråga-
varande vapenöfningarne? Jo, intet annat än det.
som i händelse af uppbåd till tjenstgöring kan in-
hemtas under loppet af 2 å 3 dagar; och så lång
tid förut måtte man väl hafva kunskap om ett blif-
vinande krig, ehuru utskottet tyckes antaga dat kanns
inträffa öÖzonblickligt. Deremot åsidosättes, och jag
melger måste åsidosättas, såsom vapenöfaingarne nu
a 0 Ordnadd, den vigtigaste delen af soldatbildsingen
-emligea: förvärfvandst af säkerhet i målskjutning
hyvirföre mig tyckes skäl vara för handen att ifräm-
sa .rummeat sysselsätta sig härmed, och lemna åsido
ait det öfriga minåre maktpåliggande; äfvensom
fortsättandet af det pågåends exparimeniet att me-
eta forexercis bilda kavalleri, hvilket troligen är
dt enda försök i nämnde hänseende, som krigshi-
oden har att förete. Skulls några ytterligare skä!
:n de redan anförda vara af höden, så torde de fin-
n23 i följande förhållande: Ea indelt infanterists öf-
agar utgöras för närvarande vänligen af 91 dagars
tytmöte, oftast na år i rad; derefter 17 dagars
igt regemeatsmö:e, samt åtskilliga då och då in
iräffade korporalskolor. Datta oaktadt, har man fun-
vit att mycket I verklig soldatbildnidg och tjenst-
barhet hes honom står att önska, hvarföre begäran
om ansia; till 60 dagars årliga exerciskompanier vid
seinare (dens riksdagar ständigt förekommit. När
nu dattaär förhällandst å ena sidan, huzu, vill man
di förmå någon att tro, å den andra, det 42 dagars
öring i ett för allt skall medföra någon ändamiåls-
ealig påfiljd för framtiden. Det omnämnda ansla-
lårer vid innevarande riksdag af statsutskotte:
a tillstyrkt, hvarizenom man möjligen emotser
stammens tillbörliga bildning. Under dylika förhål-
baden talar äfren för upphörandet af beväringsman-
skapefs Därvaranda öfningar, hvad en person, som
i ämnet bör äga vlitsord, inom detta hus yttrade
den 46 Aug. 1834, då fråga var om anslag till fö-
reaämade exerciskompanier. Hr general Lefrån sade
nemligea då, att en trupp, som har en bildad stam,
kan föras mot fienden i morgon dag. Uiskottet har
ytterligare sagt, att ien uppbidade bevärlngen, om
cj färdig att möta fl:nden, är dock till följd af re-
dan undergången vapenöfaing i stånd att, bevärad
cch ufrustad, följa siamtruppen m.m. Menas här
med att beväringsynglingen är I stånd att bära tyog
den af geväret och utrustolngen, så vill jag ick:
bestrida dess förmåga härtill; men detta är icke er
följd al den undergångna vapenöfaingen, hvarunde:
han aldrig bir annat än geviret, ett tomt patron
kök, och stundom en tom ränsel. Menas åter at
bsvåringsmanskapet för närvarande är beväradt och
utrustadt för att tåga mot fisnden, så innehåller ut:
skoltets påstående ett misstog. Bevärlogsmanskapei
äger för närvarande icke ennat än lägermössor, jac
kor, sommarbyxor och kopparflaskor, hvilka kuans
enses vara i någorluada tjensibart skick; deremo
bestå deres gevär, kapoter och hela utredninger
icke af annat än stamtrupperaes kasserade persedlar
således af icke mer till krigsbruk tjenlige. Utskot-
tet har medgifvit vatt bevåringens vapanöfningar
medföra kostnad och tunga, men har icke anset:
sig böra imgå i någon beräkning deraf. Jag anse:
mig dock å ett annat sätt böra förfara, då jag a!
kostnadsbeloppet hemtar ett ytterligare stöd att yrka
deras upphörande. Af denna anledoirg meddelas
jr följande uppgift öfver de årliga utgifterne, nem-
igen:
Vapsenöfningarne cirka . . . . ss oh 220,000.)
Beklädaeden cirka . . . ss. ss vv 42 000.
Dagsverksförlust för cirka 20,000 msn un-
der 48 tagar, marsch-, in- och utryck-
ningsdagrne inbaräknade, å 24 sk. per
man om dagen: . . . . . . 480,000.
S:a rdr 442,000.
Jeg hemställer till hvar och en, om den erhållna
valuan står i något skäligt förHållande till dessa ut-
2ifter, hvilka, om de icke utgå från eamma Eosca