Något om riksdagsmannen N. Strinnlunds motioner angående städernes frioch rä ättigheter, handel och sjöfart, jord och inkomster. (Forts. från gårdagsbl.) Sedan brodren Strinnlund sålunda afhandla: kapitlet om städernas för landtmännen skadlig. näringstvång, det vill säga, sedan Strisn!und icke kunnat i någon mån annorledes än med framhållandet af föråldrade och längesedan afskaffade stalgar bevisa sina påståenden härut innan, -eit sätt, hvilket onekligen är mycke beqväimt, företager ban en digression till et anvat ämne, nemligen städernes inkomster, En större del! af de upplysningar som S., beträlfande detta ämne, anser erforderliga, kan hemtas umtur det ef Swinnlund åberopade arbete sf Fllintberg, om städern:s Inkomster af H:ndel coch Sjöfart m. m. Den hufvudsakliga in komsstkällan för sädern2, eller tolagen, har bärvrid ådragit sig författarens uppmärksamhet särdeeles i S ccekholm. Vi vilja icke bestrid: att tfolagen i allmänhet utgör en nog dryg af gilt å hardelr, i synnerhet i anssende till des: onka belopp i olika stäer, hvarföre det ocw:i bad? varit önskligt, aut R:ke:s Ständer och enkannerligen Borgareståndet hads fogat sig efie: den reglerivg af samma afgf, som ef Kong! Maj:t vid 1844—43 årens riksdag föreslogs. samt att rikeis stapelstäder skulle hafva istäl