C. HH. Ekoohrn. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Då inför rådbusrättens fjerde afdelning i dag, för juryns komplettering, tryckfrihetsmålet mellan stadsfiskalen de Berg och tidningen Rätt och Sanning på fullt allvar åter förekom, anmälde och styrkte en af kärandens jurymän, hr expeditionssekrateraren Grundelstjerna, laga förfall, bvarföre, sedan protokollet för sednast2 rättegångsdagen blifvit uppläst och godkändt, det skreds till ny jurymans väljande. då käranden valde kamereraren i krigskollegium J. A. Hasselström och bofapothekaren Sprinchorn, af hvilka svaranden uteslöt den förstnämnde, så att hr Sprinchorn blef juryman i hr Grundelstjernas ställe. Juryn skulle sammenträda nästa fredag den 28 d:s men borde parterna dessförinnan om thorsdag in sälla sig hos domstolen, för att erfara om något ytterligare hinder för juryns sammanträde uppstått. — — Målet emellan landtmäterisuskultanten Bolin och författaren af Flygskrift, som utdelas till ersättning för Folkets Röst JM 10 har i dag förevarit. Den i oamnsedeln uppaifne författaren Kihlström är ev gammal sjuklig konstförvandt, som med möda stapplade fram, då målet påropades. Ehuru vica notarien Franz Sjöberg en kort stund förut visade sig i rät ten, lät han dock Kihlström utan rättegångsbiträde svara för artikeln. Hr Bolin utvecklades sin talan. Det var för tre olika uppgifter, som åtalet blifvit anställdt. Den ena, att Bolin vore redaktör af Demokraten, liksom den tredje, att Bolin skulle hållit ett föredrag i Arbetareföreningen om bästa sättet att bibringa presterna upplysniog, voro båda lögnaktiga, ithy Boli: aldrig varit redaktör af nämnde tidning, ej heller hvarken hållit det omnimnda föredraget, eller närvarit då något sådant blifvit bållet eller derom hafi någon kännedom förr än efteråt genom tidningarne, och åsyftade tydligen att förlöjliga hr Bolin, för av derigenom bearbeta opinionen att lättare tro den andra uppgiften, den att Bolin falskeligen utgifvit sie för suskultant och ingeniör, utan att någonsin hafva varit annat än landtmäterilärling, som artikeln kallar det, hvilken sednare beskyllning är både lögnaktig och förklen!ig för Bolins borgerliga namn och rykte. Hr Bolin uppgaf sig nemligen aldrig hafva varit landtmäterielsv, emedan han, genom att förete betyg öfver aflsgda offentliga examensprof till större mått än som erfordrades, erhöll kongl. dispence från att vara elev och genast anställdes som auskultant i landtmäteristaten, der han ännu som sådan qvarstår. Att Bolin skulle uppgifvit sig som ingeniör innefattade både en sanning och en osanning. Det är nemligen ett vedertaget språkbruk både i Sverige och utomlands, att personer, som egnat sig åt mathematiska studier och de mathematiska vetenskapernas direkta användanda på praktiska lifvet, kallas och kalla sig sjelfva ingeniörer, och i denna mseoing hade hr Bolin, såväl sjelf någon gång kallat sig, som ock af förmän och kamrater ofta blifvit titulerad ingeniör, en benämning, som är bruklig för alla landtmäteriauskultanter; men Bolin hade aldrig uppgifvit sig vara ordinarie ingeniör i landtmäteristaten, d. v. s. i den inskränkta mening, att han skulle vara anställd som löntagande ingeniör vid generallandtmäterikontoret. — Emellertid innefattade dessa lögnaktiga uppgifter en försåtlig anspelning, att hr Bolin skulle vid uppgörandet af sffirer o. d.bedrägligen förfarit, i det han, enligt artikeln, skulle hafva utgifvit sig för en annan än han vore. Di han likväl aldrig tillåtit sig sådant, så vore denna anspelning och uppgift förklenlig för hans borgerliga aamn cch rykte, hvarföre å författaren yrkades ansvar enligt tryckfrihetsförordningen, hvilket skulle närmare bestämmas i slutpåståenderna. — Hr Bolin har också i dag i öfverståthållareembetet företedt ett officiellt intyg från rådstufvurätten, att vice notarien Franz Sjöberg är ställd under tilltal för att hafva lönligen om Bolin utspridt lögnaktigt och ärerörigt rykte, med enledning hvaraf Bolin, till hvars kuaskap kommit, att Sjöbsrg lärer ämna lemna staden, äskat att Sjöberg måtte få afslag på sin begäran, ifall han anmäler sig att erhålla pass. — Då öfverkonstapeln Brem biträdd af konstaplarne Liadblom och Jolin sistl. gårdagsmiddag skulle verkställa visitation uti förre fästningsfången Lindgrens bostad husst N:o 38 vid hornszatan, för att ef:ersöka ett par af Lindgren på ett närbeläget näringsställe stulne kängor, blef Liadblom af Lindgren med en knif ilia skuren i ensigtet på så sätt, att högra örat totalt afskars äfvensom nästan hela käken sönderskars, så att Lindblom måste i lazarettet intsges. Under dagens förhör i poliskammaren nekade Lindgren naturligtvis fråckt såväl att hafva stulit de i hans bostad anträffade kängor som skurit Lindlom, utan påstår Lindgren i stället att han blifvit misshandled. Som Licdgren uppförde sia högst vidsint inför domsto!en, befalide polismästaren att handbojor skulle å bonom påsättas, hvarunder han svor och sparkade omkring sig. Målet uppskö.s till thorsdazen för vitutnens inkailan I dag afkunnade rådbusrät tens 3:dje afdeining utslag i målet emelan vico notarien Franz Sjöberg äärande och förre fanjunkaren Wailandsr samt stads soldaten Falk svarande, dervid Sjöberg tillta!at svaranderne ait hafra verit vållande till aflidae stadssoldaten Falkerts död. Säväl Wellander szom Falk frikändes från allt ansvar, firnande domstolen v. notarisn Sjöberas yrkande om ansvar å Wallander? för det han, utan förhör låtit: vid ifrågavarande tillfälle arrestera Falkert, ej förtjena något efszende; och som Sjöberg emot bättre vett drifvit orättfärdig ssk, fälldes S., hvilken förut genom serskildt beslut är vorden ålagd ati ut-,