hans syster öfvergått till kristna läran. Huru dermed i sjelfva verket förhåller sig, inhemtas af följande: I Folkets Röst förekom för någon tid sedan en romantiserad berättelse om en judinnas öfvergång till christendomen, som, i Fol!k-Röstens vanliga maner, innehöll flera upprörande tillvitelser emot der namngifaa personer af härvarande mosaiska församling. Man fästade, af lätt begripliga skäl, ingen vigt vid uppgifterna i Fo!kets Röst, men sedan nu samma berättelse, med åberopande af F.R. blifvit meddelad i en korrespondens till ett allmänt läst landsortsblad, Götheborgs Hendelsoch Sjöfaris Tidning, bar man trott sig böra meddela några närmare underrättelser. Rörande sjelfva öfvergången är ej stort att säga. Det hvarpå mesta vigt lägges, är de förföljelser, för hvilka den döptas broder, konditoren G. Leffman. Ennu tillhörande mosaiska församlingen, säges Vara, efter systerns öfvergång, utsatt af sina trosbröder. I detta afseende uppgifves i den omaämnde korrespondentartikeln det frappanta förhållande, att en hel kohort af slottskanslibetjenter (summa 8) skulle hafva blifvit, af judar, lössläppte mot Leffman, hvarvid tillägges, det en kristen, grosshandlaren S., skulle hafva af mensklighet utlöst Leffman. Att detta sistnämnde förhållande är en dikt, bevisas bäst derigenom, att ifrågavarande gäldenär ännu sitter qvar å gäldstugan och derifrån ej varit befriad sedan han ditkom. Tiilika har blifvit styrkt, att ej mindre är nfo personer, hvaribland en jude, gemensamt bekosts L:s hållande å gäldstuguhäktet, samt att islottskanslet u:slag äro å L. uttagna af femton fordringsegare, men att bland dessa iogen jude fianes. Vidare har en iaom mosaiska församlingen bestående välgörenhetsförening, benämnd Israelitiska Ynglingaföreningen (som har till föremål för sin verk sarohet patt understödja ynglingar, som egna sig åt idkandet af vetenskaper och fria konster, eller af slöjd och handtverk) medelst ett större lån förhjelp! Leffman till egen rörelse, utan att nämnde förening på något sätt sökt att utkräfva sin egsnde fordran eller, uader den långa tid, hans obestånd var kändt, sökt godtgöra sig. Alla de s. k. förföljelserna från judarnas sida inskränka sig alltså dertill, att bland nio, som hålls gäldenären i häkte, äfven en jude deltar i omkostnaderna derför, — hvilken dock uttagit utslag åL. redan förliden höst, således långt förr än systerns löpelse ifrågakom. Man finner häraf, huru beskaffade äfven dessa, mot judarne framkastade bekyllniogar äro. Ledamot af Israe!itiska Ynglingaföreningen. —erattvu em