odat Tolf punkter om Svenska Adeln. (Slut från JM 692.) VIII. Den tacksamhet, man ej sällan bör börds-adelsledamiöter i temligen anspråksfulla ordalag fordra aff sin öfriga omgifning och hela staten för de hevrrliga bedrifter deras förfäder utfört, bestrides icke, för så vidt den är rätt vis, rimlig och läämplig. Dertill kan höra vördnad och erkänslaa emot sjelfva de personer, som en gång verkligeen gjorde bedrifterna, hvarmed äfven kan följa :sådant godt åt deras efterkommande, som är af natur att böra ärfvas, t. ex. belöningar, gifna i penningar och gods, som härför varit med rätta disponibla. Men gränsorna öfverstigas för en sådan tacksamhets rimlighet och lämplighet, når efterkommanderne, slägte efter slägte, om möjligt så länge verlden står, skola åtnjuta sociala undantagsförmåner till andras förfåmg i staten, alldeles som om det goda, hvilket en. bevisat, måste likasom betalas genom ondt ochi med ett lidande för alla andra, utsträckt tilll evärdeliga tider. Vid fjelfva denna tacksamheetspligt är vidare ock att erinr2, det den kam vändas om. Ty mången skulle med skäl kunna: säga, att desse herrar (jemte deras barn och Ibarnbarn) tvertom äro de, som stå i förbindelse; hos folk och regenter för de värf, hvartill de användes och hvaruti det blef dem möjligt att få utmärka sig. Så låter det åtminstone alltid, när talet blir om oadlige, hvilka ju böra tacka när de sa sig begagnade till någet, der heder eller vinst står att skörda? Vi mena väl om de der gamle anherrarne icke fullt så; vi vilja gå så långt i billighet som görligt är; vi säga derföre endast, att de till hälften äro skyldige tacksamhet för det användande de römte, likasom staten deremot till dem stod i förbindelse för deras goda sätt att uppföra sig, hvillket vi då kalla den motsvarande hälften; mmen för ingendera delen stå vi eller staten i taccksamhetsskuld hos dessa herrars afkomlingar. Vid sjelfva de ursprungliga bedrifterna har historien för öfrigt ganska mycket att anmärka. När man genomgår von Stiernmans (Rehbinders åc.) matrikel, finner man en stor mingd ätter adlade utan bedrifter: somlige upptagne i ståndet af en konungs eller drottnings nyck, till följe af en ynnest, ej grundad på riogaste tillstymmelse af förtjenst; andra (och desse äro de ursprunglige) inkomne på riddarhuset, när detta inrättades, i anledning af gammal häfd, enär deras förfäder deltagit i den adliga rusttjenst, som Magnus Ladulås stiftade. Emot de förre bifva vi ingen orsak till tacksamhet; de sednares förfäder, åter, hade åtagit sig ett onus, för hvilket de ersattes genom sadelsförmånen. Saken var dymedelst mer än väl qvitterad under de tider, gå dessa första herrar lefde och rustade för sin ätt, samt under de sednare, så länge de: ras efterkommarde fortforo att wppfylla detta onus. Nu harrusitjenst för ätter längesedan upphört, men descendenterne ändock i sekler åtnjutit samma adelsförmåner, som deras förfäder, hvilka gjorde något derför. Det är således hela raden af desse afkomlingar, com hafva att tacka staten och de oadlige, till hvilkas förfång de i århundraden utöfvat rättigheter, utan att mer draga det motsvarande onu:, som ursprungligen utgjorde vedergällningen härför. Gå vi slutligen till de anherrar i sednare tider, som åtminstone för några verkliga förtjenster blifvit adlade, så visar sig, att större delen af deras bedrifter skett för andra länder (såsom ii tyska krigen), der2f svenska namnet dock skkördat ära, om ock Sverige haft mera skada än gagn. För att icke räknanogsz, bifalla vi dock aatt stå i någon tacksambet hos så beskaffade anheerrar ; men likväl endast på det lämpliga och riimliga sätt, som ofvanföre blifvit sagdt. 1X. När vår börds-adels afkormliovgar skryta af det blod, som deras fäder gjutit för fäderneslandet, och hvarför descendenterne pu vi!ja skörda erkänsla, så påminnas, att ännu flere oadliges fäder offrat lif och blod i rikets krig, utan att hafva bekommit något vedermäle hvarken iför sig eller sina barn. Hvari ligger då skälett till den exklusiva heder, och dermed följandde exklusiva politiska rätt, som för adeln skall! hemtas från förfädrens utgjutna blod och offradde lif? X. Huru ätn man betraktar den tacksamhet och den skuld,, hvari svenska folket säges stå till börds-adelm för åtskillige al dess förfäders