Om Eders Kongl. Maj:l underkastar den nådiga ongi. förordningen af den 46 Jan. 1844 Dess höga mbepröfvande, så våga vi underdånigst förtrösta, tt Eders Kongl. Maj:t deruti skall finna sådana föeskrifter, som Eders Maj:t skall nådigst anse skäigt att upphäfva. Så t. ex. torde Eders Maj:t filana nämnde förordings Ö 2 obehöflig, då den nådiga förordningen af I. 22, Dec. 4846 Art. IV 33 meddelar föreskrifter om gesällbrefvet, det dokument, hvarpå just gesälens qvalifixation som gesäll sig grundar, och hvilvet, i följa deraf, innehåller underrättelse både om sesällens yrke och namEe som ock när och hvarst han blifvit till gesäll antagen, hvarjemte prestjetyget för öfrigt uppteger ålder och födelseort, illika med åtskilligt annat. Stadgandet i 3, som ålägger mästaren vid vite tt i gesällboken införa, huru länge gesällen hos hoom arbetat, och huru han sig uppfört, lemnar tiilille åt hvarje mindre samvetsgrann mästare att för il framtid behäfta en för honom misshaglig gesäll ned en outplånlig fläck, och den torde för öfrigt ill sin andemening föga öfverensstämma med S 34 nådiga förordningen den 22 Dec. 1846, som stadar, att kontrakt mellan mästare och gesäll skall ipprättas, och således antager äfven gesäller såsom rie kontrahenter. I 7 meddelas föreskrifter, som stadga för gesälen mångfaldiga besvär för erbållande af pass, bvilka cka åligga andra Eders Maj:ts undersåter, och då sassförordnivgarne i allmänhet visat sig innefatts ullt tillräckliga kontroller för andra resande, så måte de äfven kunna aoses tillräckliga för tillbörlig äkerhet vid gesällernas förpassande. Detta slit utgör emellertid icke det, som hufvudakligen kommit att trycka gesällklassen genom ifråavarande nådiga förordning. Bestämmelserna i SS , 9 och 40 äro synnerligen de, som försätta gesälerna i en helt och hållet exceptionell ställning inör lagen. Utom det att gesäller, såsom andra Eders Maj:ts indersåter, kunna vilja af hvarjehanda orsaker föetaga resor, så kan man förutsätta, att deras flyttning från ort till annan oftast sker för yrkets eller för utkomstens skull. Om en resa företages för yrcets skull, om en gesäll vill begifva sig bort för att inhemta mera kunskap i sitt handtverk, så lärer Eders Maj:t finna. att intet kan vara olämpligare in att enligt 9 på förhand bestämma destinationsorten med det äfventyr, som 8 åstadkommer, nemigep att bli tvungen att stadna der i tre månader: rbete under villkor, som möjligen kunva bestämmas ill gesällens största och rättvisaste missbelåtenhet. enligt den erfarenhet vi samlat, är det afaldra störva vigt, att gesällen icke är hindrad att resa än hit. in dit, alltsom han under resan kan inhemta underättelser om konstskicklighetens olika ståndpunkt på vika ställen. Det är så mycket mera nödvändigt. som möjligen 4 den första stad, der han sökte aroete, alla de skickliga mästare, hvilkas undervisning han afsett, redan hade så många arbetare, att han bland dem icke kunde få anställning, Han skulle då kanske nödgas qvarstadna på en verkstad, der han alldeles icke vunne sitt ändamål. Deremot kunde han möjligen på halfva vägen erbålla en underrät: telse, att på något afstånd i vinkel mot hans hittills följda direktion funnes någon i yrket utmärkt man, hos hvilken ban kunde förvärfva både utkomst och större skicklighet; men att begagna ett så fördelakigt tillfälle förbjuda honom alla dessa tre parsgraer: den 8:de, som gör det omöjligt för honom utt såsom andra resande under vägen erhålla nytt vass förr än möjligen efter 3 månader, den 9:de om gjort det omöjligt, att i den ort, derifrån resan anträddes, erhålla annat pass än för viss diektion, och den 40:de, som förbjuder all afvielse från den redan tagna kosan, vid äfventyr itt som passlög, det är som misstänkt person, behandlas, kastas i häkte, och under bevakning tranpsvorteras till hemorten, befläckad med skammen att hafva varit i den ställning, att embetsmyndigheter nödgats behandla honom som den der kunde vara vådlig för allmänna sikerbeten. — Och likadana olägenheter kunna uppkomma, om gesällen företager resan hufvudsakligen för at söka sig utkomst. En resa i depna mening förutsätter, att hav saknar earbetsförtjenst på den ort, der han vistas. Han miste således begifva sig åstad, så kärt det är honom att årligen förtjena sitt lifsuppebälle. Men på det ställe, dit han tager passet och framkommer. kan han röna missödet att icke finna annat arbete in sådant, som icke är för honom lönande. Han måste då stadna, ty arbete finnes, och 8 är tydig. Under resan kunde han hafva fått de fördelakigaste anbud om arbete på sidan om vägen. Men nan kan icke avtaga dem, ty häktet och fåpngskjoten bota enligt Ö 40, och den uti S 44 medgifns ätten att inslälia resan, om arbete erhålles under vägen, är fcke utsträckt derhän, att han eger fortsätta den med förändrad kosa. Och sålunda bsaröfvad all möjlighet att fritt begagna sig yppande tillfällen — sjeliva grundvillkore! för konkurrens och fri kontraitsrätt — ser han sig under vägen hotad af alla öfriga hosom nedsättande bestämmelser i 40. Skulle t. ex. en gesäll under sin resa begå ett fel, så är det icke nog med at på stället derför ansvara, såsom alla andra, hvilke äro dokumenterade att vara i rätta ärenden stadda Hans möjligen ringa fel, kanske blott det att hafve bedt om herberge, iall oväder öfverfallit honom skall dessutom ådraga bonom behandling som pass lös. Skulle han möta en okynnig person, hvilker finge det infailet att utan skäl påstå sig besvärad eller förnärmad af den fredligt vandrande gesällen så sväfvar öfver honom 40 :s hotande ord: Hvar som af gesällen finner sig besvärad eller förnärmad eger att anteckna förhållandet å gesällens pass, hvil. ket denne är skyldig att, i sådant ändamål, på an fordran genast förete, vid vite af 3 rdr 46 sk. utan att någon ansvarsbestämmelse finnes stadgar för den, som härvid kunde förfördela gesällen. När maste kronobetjent, zom af dsnna anteckning fiane: bonom hafva besvärat allmänheten, kunde då ans sin pligt vara att behandla honom som passlös. Stormäktigste, allernädigste Konung! sådan är den förordning, som försätter oss i ställ ning att nödgas urderdåvigs: af Eders Kongl. Maj:t rättvisa påkalla skydd emot mångfaldiga och oberäk neliga prejerier och vexationer. Vi öfverlemna vår så vidt vi kunna se, billiga petition åt Eders Maj:t nådiga bepröfvande, med fest förtröstan på Eder Maj:ts nådiga vilja främja allas väl, och med dju paste undersåtliga vördnad, trohet och nit fram bärda vi Stormäktigste allernådigste Konung! Eder Kopogl. Maj:ts underdånigste och tropligtigst undersåter. De af landsortsstädernas Gesällskap, Bildvingscirk lar eller Arbetareföreningar, som vilja deltaga i of vanstående petition, kunna erhålla tryckta exempla deraf för samlande af underskrifter sig tillsända me posten, då reqvisition sker hos Bildningscirkeln Stockholm. RÄTTEGÅNGSocE POLISSAKER Rådhusrättens fjerde afdelning hade i dag sär skild session för val af jurymän uti tryckfrihetsmå let emellan stedsfiskalen de Berg och ansvarige ut gifvaren af tidningen Rätt och Sanning på ful EE sila Doadovsilt Thandae Nabhlarar