Om Eders Kongl. Maj:l underkastar den nådiga
ongi. förordningen af den 46 Jan. 1844 Dess höga
mbepröfvande, så våga vi underdånigst förtrösta,
tt Eders Kongl. Maj:t deruti skall finna sådana fö-
eskrifter, som Eders Maj:t skall nådigst anse skä-
igt att upphäfva.
Så t. ex. torde Eders Maj:t filana nämnde förord-
ings Ö 2 obehöflig, då den nådiga förordningen af
I. 22, Dec. 4846 Art. IV 33 meddelar föreskrifter
om gesällbrefvet, det dokument, hvarpå just gesäl-
ens qvalifixation som gesäll sig grundar, och hvil-
vet, i följa deraf, innehåller underrättelse både om
sesällens yrke och namEe som ock när och hvar-
st han blifvit till gesäll antagen, hvarjemte prest-
jetyget för öfrigt uppteger ålder och födelseort,
illika med åtskilligt annat.
Stadgandet i 3, som ålägger mästaren vid vite
tt i gesällboken införa, huru länge gesällen hos ho-
om arbetat, och huru han sig uppfört, lemnar tiil-
ille åt hvarje mindre samvetsgrann mästare att för
il framtid behäfta en för honom misshaglig gesäll
ned en outplånlig fläck, och den torde för öfrigt
ill sin andemening föga öfverensstämma med S 34
nådiga förordningen den 22 Dec. 1846, som stad-
ar, att kontrakt mellan mästare och gesäll skall
ipprättas, och således antager äfven gesäller såsom
rie kontrahenter.
I 7 meddelas föreskrifter, som stadga för gesäl-
en mångfaldiga besvär för erbållande af pass, bvilka
cka åligga andra Eders Maj:ts undersåter, och då
sassförordnivgarne i allmänhet visat sig innefatts
ullt tillräckliga kontroller för andra resande, så må-
te de äfven kunna aoses tillräckliga för tillbörlig
äkerhet vid gesällernas förpassande.
Detta slit utgör emellertid icke det, som hufvud-
akligen kommit att trycka gesällklassen genom ifrå-
avarande nådiga förordning. Bestämmelserna i SS
, 9 och 40 äro synnerligen de, som försätta gesäl-
erna i en helt och hållet exceptionell ställning in-
ör lagen.
Utom det att gesäller, såsom andra Eders Maj:ts
indersåter, kunna vilja af hvarjehanda orsaker fö-
etaga resor, så kan man förutsätta, att deras flytt-
ning från ort till annan oftast sker för yrkets eller
för utkomstens skull. Om en resa företages för yr-
cets skull, om en gesäll vill begifva sig bort för att
inhemta mera kunskap i sitt handtverk, så lärer
Eders Maj:t finna. att intet kan vara olämpligare
in att enligt 9 på förhand bestämma destinations-
orten med det äfventyr, som 8 åstadkommer, nem-
igep att bli tvungen att stadna der i tre månader:
rbete under villkor, som möjligen kunva bestämmas
ill gesällens största och rättvisaste missbelåtenhet.
enligt den erfarenhet vi samlat, är det afaldra stör-
va vigt, att gesällen icke är hindrad att resa än hit.
in dit, alltsom han under resan kan inhemta under-
ättelser om konstskicklighetens olika ståndpunkt på
vika ställen. Det är så mycket mera nödvändigt.
som möjligen 4 den första stad, der han sökte ar-
oete, alla de skickliga mästare, hvilkas undervisning
han afsett, redan hade så många arbetare, att han
bland dem icke kunde få anställning, Han skulle
då kanske nödgas qvarstadna på en verkstad, der
han alldeles icke vunne sitt ändamål. Deremot kunde
han möjligen på halfva vägen erbålla en underrät:
telse, att på något afstånd i vinkel mot hans hittills
följda direktion funnes någon i yrket utmärkt man,
hos hvilken ban kunde förvärfva både utkomst och
större skicklighet; men att begagna ett så fördelak-
igt tillfälle förbjuda honom alla dessa tre parsgra-
er: den 8:de, som gör det omöjligt för honom
utt såsom andra resande under vägen erhålla nytt
vass förr än möjligen efter 3 månader, den 9:de
om gjort det omöjligt, att i den ort, derifrån re-
san anträddes, erhålla annat pass än för viss di-
ektion, och den 40:de, som förbjuder all afvi-
else från den redan tagna kosan, vid äfventyr
itt som passlög, det är som misstänkt person, be-
handlas, kastas i häkte, och under bevakning tranps-
vorteras till hemorten, befläckad med skammen
att hafva varit i den ställning, att embetsmyndig-
heter nödgats behandla honom som den der kunde
vara vådlig för allmänna sikerbeten. — Och lika-
dana olägenheter kunna uppkomma, om gesällen fö-
retager resan hufvudsakligen för at söka sig ut-
komst. En resa i depna mening förutsätter, att hav
saknar earbetsförtjenst på den ort, der han vistas.
Han miste således begifva sig åstad, så kärt det är
honom att årligen förtjena sitt lifsuppebälle. Men
på det ställe, dit han tager passet och framkommer.
kan han röna missödet att icke finna annat arbete
in sådant, som icke är för honom lönande. Han
måste då stadna, ty arbete finnes, och 8 är tyd-
ig. Under resan kunde han hafva fått de fördelak-
igaste anbud om arbete på sidan om vägen. Men
nan kan icke avtaga dem, ty häktet och fåpngskjot-
en bota enligt Ö 40, och den uti S 44 medgifns
ätten att inslälia resan, om arbete erhålles under
vägen, är fcke utsträckt derhän, att han eger fort-
sätta den med förändrad kosa.
Och sålunda bsaröfvad all möjlighet att fritt be-
gagna sig yppande tillfällen — sjeliva grundvillkore!
för konkurrens och fri kontraitsrätt — ser han sig
under vägen hotad af alla öfriga hosom nedsättande
bestämmelser i 40. Skulle t. ex. en gesäll under
sin resa begå ett fel, så är det icke nog med at
på stället derför ansvara, såsom alla andra, hvilke
äro dokumenterade att vara i rätta ärenden stadda
Hans möjligen ringa fel, kanske blott det att hafve
bedt om herberge, iall oväder öfverfallit honom
skall dessutom ådraga bonom behandling som pass
lös. Skulle han möta en okynnig person, hvilker
finge det infailet att utan skäl påstå sig besvärad
eller förnärmad af den fredligt vandrande gesällen
så sväfvar öfver honom 40 :s hotande ord: Hvar
som af gesällen finner sig besvärad eller förnärmad
eger att anteckna förhållandet å gesällens pass, hvil.
ket denne är skyldig att, i sådant ändamål, på an
fordran genast förete, vid vite af 3 rdr 46 sk.
utan att någon ansvarsbestämmelse finnes stadgar
för den, som härvid kunde förfördela gesällen. När
maste kronobetjent, zom af dsnna anteckning fiane:
bonom hafva besvärat allmänheten, kunde då ans
sin pligt vara att behandla honom som passlös.
Stormäktigste, allernädigste Konung!
sådan är den förordning, som försätter oss i ställ
ning att nödgas urderdåvigs: af Eders Kongl. Maj:t
rättvisa påkalla skydd emot mångfaldiga och oberäk
neliga prejerier och vexationer. Vi öfverlemna vår
så vidt vi kunna se, billiga petition åt Eders Maj:t
nådiga bepröfvande, med fest förtröstan på Eder
Maj:ts nådiga vilja främja allas väl, och med dju
paste undersåtliga vördnad, trohet och nit fram
bärda vi
Stormäktigste allernådigste Konung!
Eder Kopogl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigst
undersåter.
De af landsortsstädernas Gesällskap, Bildvingscirk
lar eller Arbetareföreningar, som vilja deltaga i of
vanstående petition, kunna erhålla tryckta exempla
deraf för samlande af underskrifter sig tillsända me
posten, då reqvisition sker hos Bildningscirkeln
Stockholm.
RÄTTEGÅNGS- ocE POLISSAKER
Rådhusrättens fjerde afdelning hade i dag sär
skild session för val af jurymän uti tryckfrihetsmå
let emellan stedsfiskalen de Berg och ansvarige ut
gifvaren af tidningen Rätt och Sanning på ful
EE sila Doadovsilt Thandae Nabhlarar