— På begäran får redaktionen här meddela
den underdåniga petition, som Bildningscirkeln
här i Stockholm beslutat att ingifva till Korun-
gen angående vissa förändringar i Kongl. för-
ordningem om gesällvandringen. Den är af
följande iinnebåll:
Storrmäktigste, allernådigste Könung!
Då ionförr Eders Mejestäts thron vi frambära vår
undersåtligga petition om förändrisg i åtskilliga för-
hållanden, , som blifvit stadgade genom Kongl. Maj:ts
nådiga förrordning till inskränkande och ordnande
af gesällvandringen af den 46 Januari 1844, så är
detta medi den djupaste känsla af behofvet af denna
förändring, — en känsla, som icke är en produkt
af ögonblickets tycke utan en oafvislig följd af sju
års sorgliga erfarenhet.
Eders Meaj:ts konungsliga syfte att hägna hvarje
undersåtes bästa, att göra det hela lyekligt genom
hvarje individs välbefinnande, synes oförtydbart af
de nya förordningar, som Eders Maj:t gifvit sitt
land angående handel, handtverk och fabriker, an-
gående de fattigas försörjande, lösdrifveriets upphö-
rande och inrättande af de välsignelserika folksko-
lorna. Då vi i dessa åtgärder se Eders Maj:ts hög-
sinta vilja både att förädla nationen och höja dess
ekonomiska omständigheter, så hafva vi deruti en
borgen, att Eders Moj:t skall underkasta de bekym-
mer vi pu frambära en nådig pröfning.
Af ålder bade gesällerna vissa friheter, hvaraf icke
andra der:as medborgare voro i åtnjutande. Undan-
tagslagar till förmån eller nachdel för någon viss
klass hafvva alltid i längden verkat menligt för det
hela och så äfven dessa. Gesällernas gästningssätt
under derras vandringar blef för andra samhällsmed-
lemmar een börda, hvilken krafde åtgärder till dess
häfvande, ; och ofvannämnde nådiga kongl. förordning
af den 466 Januari 4844 blef deraf en följd. Men
Eders Mwj:ts höga och upplysta omdöme skall utan
tvifvel fimne, att det ädla syfte att åstadkomma ord-
ning uti förhållanden, som icke mera öfverensstämde
med tidens begrepp om godt samhällsskick, åstad-
kom stadganden, hvilka nu på ett högst beklagligt
sätt ligga gesällklassen till men. TI stället att åter-
föra gesällerna till samma ställniog, som andra ar-
beatare, hvilka fritt äga utbjuda och bortackordera
sin arbetskreft till den, som kan behöfva använda
den och dertill är befogad, stadgade ifrågavarande
kongl. förordning sådana inskränkningar i gesällers
förutvarande rätt att förflytta sig från ort till en
annan inom riket, att de dera! måste se sin verk-
samhbetsföörmåga på det betänkligaste inskränkt. Ge-
sällens foortkomst i intellektuelt och ekonomiskt hän-
seende beeror dock så helt och hållet på hans berät-
tigande artt deltaga i den konkurrens, som samhäl-
lets lsgarr för öfrigt gilla, att hvarje tviogande be-
grävsning i deita berättigande måste verka menligt
på deras lyftning, hvilka likväl till största delen
förse ett af riksstånden, städernas borgerskap, med
sina medlemmar. Väl hoppades vi, aut Eders Kongl.
Maj:ts nådiga Handtverksordning af den 22 Decem-
ber 1846, som icke föreskrifver dessa inskränknin-
gars fortfarande gällande kraft, skulle bli den enda
och rätta grunden för gesällernas förbållanden till
deras mästare, men, tyvärr, bafva embetsmänner
ansstt deen äldre författningen gällande bredvid der
yngre coch tidsenligare. Det är derföre vi af om-
tanka föör egen cch allmänt väl hos Eders Kongl.
Mej:t unnderdånigst petitionera om utfärdande af er
nådig förörklaring, stt nämnde Kong). Moj:s nådiga
förordnining af den 22 December 1846, tillika med de
i sammaanhang dermed sedermera utfärdade nådiga
föresiriftfter, äro de enda gällande specislisgar rörande
gesäller,, och att för öfrigt de hit tillämpliga legar,
förordniingar och stadgar, som finnas för Eders Maj:ts
urdersåtter i allmänhet, äfven omfatta gesällerna.
