MV VV AN MVA, IVA MSE MB Nygrens ombud landtmäteriauskultanten Bolin oc! svaranden personligen voro tillstädes. Sjöberg före Ttedde en skrift, hvari Nygren återkallade målet; me I kärande ombudet förklarede att Sjöbergs handlings sätt varit sådant, att man icke från hans hand kund mottaga något på god tro. Han hade t. ex. i der tidning som hsn förlägger, infört ett slags retlama tion af Nygren, den rotarius publicus till och med bevittnat, men hvilken likval innehöll fer: veterliga osanningar. Så hade der blifvit under fre dagen i förra veckan uppgifvet, att Sjöberg redar betalt bäterna, då likväl först i dag kl. 2, till 4 en del blifvit erlaggda i öfverståthållareembetets kan. slji, under det att ett annat bötesbelopp ännu va: Jobetaldt. Arven hade deruti blifvit uppgifvet, at I Nygrer undertecknat stämningen, då likväl rätten på hvars bord stämningen nu låg, bäst vore i till. Ifälle att finna, det icke Nygren, utan Bolin underItecknat densamma. Derföre äskade ombudet Nygrens uppkallande för att höras, om han verkligen undertecknat den ifrågavarande återkallelsen. Sjöberg påstod att målet vore anhängiggjordt fö: att åstadkomma chikan, och Bolin genmalde derpå. att ifall Sjöbergs handlingar voro chikanösa, så vore iet icke Bolins utan Sjöbergs skuld. Målet uppsköts på 44 dagar för Nygrens hörande. — Tryckfrihetsmålet mot Rätt och Sanning på fullt allvar förevar i dag, dervid svaranden afga! sin slutförklsrivg, som var serdeles artig såväl mo: aktor, bäradshöfding de Berg, som ock mot justitiestatsministern och justitiekansleren för dessas juridiska reputation, och antog som gifvet att åtalet icke blifvit af justitiestateministern anbefalldt af öfvertygelse om artikelns brottslighet, emedan det vacit justitieministerns skyldighet att med qvarstad belägga skriften ifall han verkligen 2nsett den innefatta uppmaning till myteri och uppror. AÅktor förklarade sig redan i stämningen hafva gjort det yrkanden, som voro hars slutpåstående, och yrkade att (å genast skrida till val af jary. Svaranden förkla rade dock att han icke vore beredd att nu uppgifvs sina jurymän, hvarföre han anböll om uppskof tilli morgon, då hen ville vara dertill beredd. Rätter lemnade också härtill bifall. — I dag har äfven grossbandlaren Jacob Philipssons åtal emot vice notarien Franz Sjöberg, såsom ansedd författare till Reform, hvilket b!ad gafs till ersätt alng för Folkets Röst, förevarit på femte afdelvingen i rådstufvurättep. Vice notarien Brome inställde sig som ombud för Philipsson, och Sjöberg kom personligen till rätta. Sjöberg begärde uppikof för att inkomma med sin förklaring och Brome bestridde sådant, ingående i en ganska vidlyftig framställning om huru Sjöberg uti det andra målet de!s genom osanna uppgifter och dels genom betydliga penningeuppoffringar lyckats i flera månader utdraga med sakens afgörande, allt under förespegling, att han skule anskaff bandlingar, hvarmed kunde intygas stt Philipsson skulle. begått någon handling, som vore förtjent af medborgares missaktning, utan att han dock sådan bevisning gittat åstadkomma, hverföre han, sedan han föregifvit att handlingar ur arkiverna skulle vara förkomna, slutligen, för att rädda skenet, försa rätten att denna bevisning förebringa. Vid denna framställning benämvdse Bromå vid ett tillfälle Sjöberg för äreskändare. Detta uttryck upptog Sjöberg till genmäle och anmärkte, att om någon skulle kallas äreskändare, borde den, som af en sådan blefve angripen, någon ära ha. För öfrigt påstod han, att verkligen nägra handlingar skulle saknas i riksarkivet. Märkligast var dock Sjöbergs uppgift, att han helt nyligen erhållit en underrättelse, om hvars sanning hen dock icke var säker, att Pbilipsson skulle hafva gjort konkurs bär i Stockbolm, och för att derom skaffa sig underrättelse ville han ock hafva uppskof. Det tycktes således som om han skulle vilja styrka sina beskyllningar i fjol med handlingar, som han icke förr än helt nyligen fått kunskap om. Sjöbergs replik om fresk:ndsre lemnade Bromå åt sitt värde. Domstolen beviljade Sjöberg fjorton dagars anstånd med törklarings afgifvande, vid det äventyr för honom, som hen sjelf åtsgit sig, nemligen att i händelse förklaringen då icke afgafs, rättigheten dertill vore försuten. — Inför rådhusrättens ö:te afdelning förekom sist. gårdag ett möäl, hvartill i den sednare tiden funnits era motstycken. F. d. korrektionsbjonet Kjellgren, som blifvit dömd för stöld, har undergått sin Dbestraffning, men bar nu för tredje gången hon varit jostäld till kyrkoplikts undergående, nekat att) erkänna sitt brott. Första gången hon trotsade, dömdes hon till 8 dygns vatten och brödstraff, och anfra gången hon förnyade sådant, till 44 dygn, hvilka streff hon äfven undergått Hr komminister Bollin har nu blifvit hörd och berättat att hon väl svarat ja, på frågan om hon vill bättra sig, men nej; då hon uppmanades att erkänna sitt brott. Sedan hr stadsfiskal Uddenberg yrkat ansvar å Kjellgren för 3:dje resan vägran att undergå ådömd kyrkoplikt, afkunnsades det utslag, att domstolen fann skäligt hos Kongl. Maj:ts och Rikets Svea hofrätt bemställa och föreslå, det skulle Kjellgren nu straffas med 20 djens fängelse vid vatten och bröd. Orsaken till Kjellgrens vägran lärer vara den, att bon, som för begånget mord varit för lifstiden insatt å korrektionsbuset, blifvit efter det bon arbetat derstädes uti 40 års tid, genom Kongl. Maj:ts nåd ställd å fri fot, med det vilkor att i händelse hon åter blefve beträdd med brott, hon då skulle för hela sin återstående lifstid hållas till arbete å korrektionshuset. Nu har hon för den stöld hon blifvit dömd, sutit bäktad i 2:ne år, emedan hon gått ända till Kongl. Maj:t för att få ändring i utslaget, och det är henne bekant att hon efter kyrkstraffets undergåerde blir för lifstiden inspärrad till arbete å spinnhuset. — Till Rådhusrättens 5:te afdelning instämde stenhuggaren Jansson för längre tid tillbaka gördelmakaregesällen Carlström och stenhuggaren Pettersson under yrkande afansvar för icke mindre än hemgång. Sedan domstolens ordföranden förgäfves uppmanat stridsbjeltarne till förlikning, har ransakning härom fortgått i flere månaders tid, hvilken sisil. gårdag då domstolen meddelade sitt utslag slutade så som man kunde förmodas, nemligen ait alla tre fingo plikta. — Carlström dömdes sait böta 2 rdr 146 sk., Pettersson 24 sk. samt kärande parten Jansson för det han kallat Csrlström smörjholk 4 rdr 8 sk. banko och skule de samtlige i brist af tillgång till böternes gäldande förplägas med 4 dyngs fängelse tid vatten och bröd. — Rådhusrättens 5:te afdelning afkunnade i går utslag uti det flere gånger refererade må!et angående ett uppträde emellan förre artillerikonstapeln Asker och den seden våldsbragdern i Humlegården sistl. sommar mot sergeant Petterson allmänt bekan:e poliskonstapeln Carlsson jemte dess kamrat Jacobsson. Slagsmälet som började å en krog i hörnet af tora Humlegårdsoch Grefturegatorne, synes af vad under ransakning blifeit upplyst, hafva häredt sig från kitslighet på poliskonstaplarnes sida. Asker dömdes att böta 3 rdr 46 sk. bko för det han å allmänt ställe oqvädat Carlsson samt ett lika belopp för det han blifvit öfvertygad, att vid tillfället hafva varit öfverlastad af starka drycker. Jacobsson frikändes i brist på bevis, men dömdes att böta 3 rdr 46 :k. bko för det han inför domstolen missfirmat Asker. Mot Carlsson deremot hade under ransakningen genom ett vittne biifvit upplyst, at han våldsamt utknuffst Carlsson från krogen afvepsom han å gatan gifvit bonom en stöt under brös.et, elit under det Carlsson varit i utöfning ai sin tjenstebefattning, hvariöre han å!ades att med cd fria sig från åtalet, med hvilken edgång han dock erhöll anstånd till den 28:de rästk. April, men, skulle under tiden vid vite af 3 rdr 46 sk. bko