MIL UVA GINNlaDka IVFIdaSNUCOCU INa5te ainje! pas penom vinstmedlens användande til produktiva ändamål, hvarföre, om icke 800,000, åtminstone 700,000 rdr borde årligen aflemnas. Litteratur. Tankar om sättet alt ordna för den kemiska vetemskapen vid våra universiteler, på det att statems deraf beroende behof må blifva tillfredsställda; af IL. F. Svanberg. Stockholm 4834. Denna lilia afhandling, som visserligen till vidden synes ipskränkt (den utgör endast 538 sidor), är dock till innehållet rikhaltig, och förtjenar i synnerhet behjertas under riksdiger, emedan den berör en fråga, som utgör ämne för åtskilliga motioner. Förf. angilver sjelf anledaingen till brochyren. Den skrefs ursprungligen ej för att allmängöras, utan ämnadess till en art promemoria, af hr Svanberg på aarmodan af Upsala universitets kansler uppssatt rörande vissa arrengementers vidtagande i och för ett fullständigare ordnande af de ärendlen, hvilka ssmmanhänga med undervisningen i kemiska vetenskapen vid universitetet. Sedermera har under nuvarande riksd:g från regeringen en proposition afgått till ständerna om en ny kemisk Laborations-byggnad, och ii tvenne riksstånd hafva enskilde — nemligemi hr assessor Lagerhjelm inom adeln, och hr professor Carlsson inom presteståndet — väcktt uppmärksamheten på eit fullständigare ordnande af de åligganden, hvilka hittills tillhört professorn i kemien vid akademierna. Såsom hr Svanbergs uppsatts ingick i hithörande frågor, bar ban slutligen på fleres uppmaning publicerat den. I början gör hr S. en allmän, kort framställring om kemien, dess historia och förbållande till andra vetenskaper. Derefter öfvergår ban till den mera speciella frågan om statens gagn af denna vetenskap. Han yttrar härom sid. 40: Jag har bär framlsgt några allmänna skäl för att ådegalägga den vinst staten skördar utaf en theo:etisk utveckling af kemiska vetenskapen. Jag wvilll. nu endast tillägga, att, så vigtig och betydelsefull den a vetenskap är, betrakt:d i dess närvarande kapitalvärde, är detta af föga betydenhet emot det värde, hvilket man nu, med nästan fullkomlig vissbet, Ikan förutse att den genom vidare utveckling kan erhålla. För att emellertid staten skall kunne göra sig detta pekuniära värde till godo, erfordras att Ivarje praktisk man, som åt andra skall gifva råd utti bitbörande riktningar, skall taga en kännedom om det språk på hvilket kemiska vetenskapsmannen uttrycker sig. Detta kemiska språk, äfvensom kännedom om de allmänvare kemiska grund sannimgarne och så mycket inhändigande af vetenskapems acda, satt man af dess betydelse har en allmännere öfversigt, äro nödvändiga att tillegna sig för hvar och en, hvilken i sin blifvande samhällsställning har af nöden kemisk kunskap. Att detis behof äter är i etarkt tilltagande tyckas mångfaldige förhålanden utvisa. Det är dessutom en omöjlighet att, vi kemiska vetenskepens studium, alltiu få kunskapena så meddelade, att ae genast kunna använrdas såom recepter, utan nödsakas hvar och en, vid sitt iträde uti det faktiska lifvet, agera på egen hand cb, på grund af den förvärfvade kunskapen, fiana ;i: och handla uti det honom anvisade läget. Detta läge åter är, i likhet med all civilisation, ej fixt, ty den intellektuella sjelfverksamheten, till hvars förhöjming och förädling det allmänna beredt tillfälle, är doock slutlisen den, hvilken i framtiden skall åt staten betala den höga räntan på det kapital, hvilket föir vetenskepen blifvit nedlagdt. Härvid hear jag med afsigt icke velet fästa uppmärksamheten på den ränta, hvilken dock kan och bör af s;mhället upp skattos högst cch hvilken derjemte erhållas — den nemligen, som åtföljer all bildning och som är moraliskt. verkande., Längre fram kommer hr S. till angelögenheten, efier hans åsigt, att stycka det läroämne, som nu handhafves af en enda professor i kemien vid universiteterna. Han önskar läroämnet fördeladt på trenne professioner. Efter allminna betraktelser om saken, säger han: Dm styckning cch fördelning al ämnera, hvilken j:g a:ser vera plspmessigast och ändaroilsenligas:, är 4:oen profession för theoretisk och allmän kemi ionefitande ej biott kemiska vetenskapens allmänna filosof, dess historia, stöchiometri, kemiska analysen, läran om da kemiska, såväl snorganiska som orgapiska kropparnes inbördes föreningar, sönderdelningsförhålllandea cch sllmänna egenskaper, utan derjamte grunderna för deras envändande uti all den industtri, hvilka för de följande professionerna icke blifvit: ålagde; 2:o en profession uti fysiologisk ke mi, innefattande kemins användande åt jordbruket, boskapssköiseln, pathologin, therapin, eller med endra ord: gruaderna för kemins ingripande uti det animsla och vegetabila lifvet, samt dessutom farmaci; 3:0 en profession för geologi och minsralogi, men tillika omfattands kristallogrefi, probdericgskors:. grufbrytning seamt grunderna för bergsvelenskape (metallurgi). Följande förtjenar också rätt väl läsas, vid slutett af S 6, för att se svenskarnes sätt att begagna sitt eget lands tillgångar. Hr. yttra sid. 24 dessa begrundningsvärda ord: Jag har förut omnämnt huru bedröfligt det ho: 083 för närvaracde ser ut med vår jorphaudterinp. Skulle jag härtill exempelvis anföra: att man för våra postlinsfobiikers bebof nödsakas ifrån Enzlanc hemta den kobolifärg, hvilken vid dessa fabriker till batydlig qvaztitet användes, oakiadt vi till Eoglane förut exporterat vir utmärkta (den bästa i Europs) kobolttrasim; att vi ifrån Frankriko imporiera visit råämmen för den finare gcarfairgen, oektadt vi uv mjölomris hafva en ofantelig tillgång på ett dertil tjenligt och på garfämne rikt material; att vi vic fiera s8f våra alunbruk, sf brist på insigt, bortkast en lut, som är gärdeles rik på alun, oaktadt der kveppast erfordrade någon omkostnad at rens; ati vid de sistnämnde bruten flerfaldiga andra ämrer bortkastas, hvilka dock hafva ett merkantilt värde osktedt man ofta sku!le hafva ett mindre besvär a! att tillgsodonjuta dem, än att nu blifva dem qvitt : att våra lafarter, hvilka ofta innehålla dyrbara färg ämnen, aldrig i stort blifvit på annat sätt använda, än att vi bortskicket dem till England för att återhemia det renade färsämnet eller fårgade tyget: at sådsne ämnen förut ofta blifvit rent af förkastade hvilka dock, sedan deras snvindanda blifvit af ve terskapen ådasslagdt, efteråt blifvit något mera upp märksammade samt visserligen ensemma skola årli gen åt vårt Jand efkosta en så stor vi DD på en gång erfordras för att oråna råds terskapens) effirer och ytterligaro s rida dess läro iaom nationen m.m. m.m. så skulle jag soert för villa mig uti en mängd episoder, hvilka vore båd. tröttande att böra samt för hvarje fosterlandsvär oehagliga att vidare betänka. Då förf. mot slutet af sin uppsatts vände; sig till den vigiiga frågan om en ny Laboratorii-bryggnad, torde det intressera läsaren av höra huru han härom resounersar; hvirföre v tillåta oss in extenso anföra hvad han i 420 talar i detta ämne: H sad Nn denna lehavetereij tal hatetffaön oc ns US RAR EN